Det låter så bra

Det låter så bra när svärfar Robert Bladh den 2007-08-27 skriver till Kungälvs kommun och berättar att stiftelsen Nicklas Bladhs minne haft lite större omkostnader än beräknat för cykelvägen Flateby-Torp.

”Ekonomin för bygget uppgår till strax under 300000:- + moms. Vilket är något mer än jag beräknade. Orsakerna är tre nämligen att vi var tvungna att dika bäcken nedströms en halv kilometer samt att vi var tvungna att höja vägbanken en ganska lång sträcka just vid bäckövergången med ökad mängd bärlager som följd. Vi har också maskinlagt en slitbana av 70 mm fräsmassor som vältats till en hel slät cykelbana. Då vårt utlägg för moms på 75000:- inte återgår förrän nästa år så är det ett stort behov av nästa utbetalning som vi hoppas ni kan göra så snart som möjligt.
Med hälsningar Robert Bladh”

Förutom tre små tekniska felaktigheter…

1. Det ska nog stå ”mindre än beräknat”.

2. Det finns inget VI (för Robert Bladh han har inte genom något beslut i styrelsen eller på annat sätt haft fullmakt att företräda stiftelsen till Nicklas Bladhs minne)

3. Stiftelsen är inte momsberättigad, den fakturerar inte moms.

…så låter det inte riktigt lika bra när en entreprenör DBB System, Daniel Brycke berättar för polisen om bakgrunden till Robert Bladhs brev till Kungälvs kommun.

Polisförhör med Daniel Brycke, den 2011-09-29 09:35 Dnr 9000-K2182-11.
”Beträffande fakturan, som är daterad 2007-09-20 Flateby-Torp, så säger Brycke att han har efter överenskommelse med Robert Bladh lagt på 10% på varje post. Beträffande posten B1, ”Beläggning asfaltkross 0-11/m2” beloppet 72500:-, så säger Brycke att den är ”saltad med 20000”. Anledningen till detta var helt enkelt att Robert Bladh hade sagt att beläggningen inte fick bli för billig för då skulle det bli svårt att få tillräckligt med pengar sen”.

När man sen vet att Robert Bladh lät Christina fakturera för hans arbeten som om det vore Panrab AB som utförde dem…för att dels kunna arbeta 100% utan att försäkringskassan skulle kunna upptäcka det, och dels kunna kompensera sig med material fakturerade av Panrab som han sen kunde ta ut, utan att då behöva skatta för dem…låter det inte så mycket bättre.

Fruktansvärt illa låter det ännu senare då maken Thomas och svärfadern Robert i tingsrätten vittnar under sanningsförsäkran på att inget har skett…Christina har hittat på fakturorna för att begå bedrägeri! Ännu mer illa låter det då Christina blir dömd att betala tillbaka till stiftelsen för dessa fakturor som gått till Panrab (där maken var VD och Christina suppleant)!

Skillnaden mellan ”Det låter så bra” och ”Det låter inte så bra” blir nog störst när man läser i Polisförhör med Thomas Bladh den 2011-09-22 09:50 Dnr 9000-K2182-11 ”Bladh informeras om att Christina Bladh i förhör sagt att beträffande bolagens fakturering till stiftelsen att det är framförallt Robert Bladh men även Thomas Bladh som sagt till henne att hon skall upprätta och gör faktureringen. Bladh säger då att det är helt befängt och han säger att han har ju lagt 5-6 somrar och hela sin fritid på byggandet av dom här gång och cykelbanorna”.
Under förhandlingen i tingsrätten ändrade Thomas Bladh 5-6 somrar till 2-2,5 dagar – annars passade det inte in i Roberts upplägg!

Det jag skriver kan låta som en intern komplicerad konflikt. Men det är i denna miljö som Christina verkat och levt i. Men den miljön speglar också på ett större plan, hur en kommun hanterar ekonomin, öppenhet och anständighet.

Det är du läsare som betalar…

Resan Kärna-Kornhall del 2

Vanligtvis vänder man sig till kommunens handläggare för att få information och få rätsida på felaktigheter man anser vara begångna inom kommunen. När det gäller stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och miljöfrågor är handläggarna i Kungälvs kommun både oklara och rådvilla..

Nästa steg blir då att kontakta kommunens chef. I detta fall kommunchef Magnus Gyllestad (se inlägg när Kungälvs kommun mörkar). Men Magnus Gyllestad vill inte höra talas om några oegentligheter. Han håller inte med att någon (Anders Holmensköld) hålls bakom ryggen för att dölja ”några misstag”.

Så…det blir till att gå vidare till nästa instans (över Magnus Gyllestad). Det blir då kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen är tillsynsmyndighet för kommunchefen, och har dessutom anställt Magnus Gyllestad.

Gissa vem som är ordförande i kommunstyrelsen…ANDERS HOLMENSKÖLD!!!

Tror ni jag skämtar? Allt finns hos Kungälvs kommun och är offentlig handling. Ring själva dit och begär ut allt Robert Bladh har varit inblandad i, telefon 0303-23 80 00. Enligt tryckfrihetsförordningen 2 kap. 12 § ska vilken tjänsteman som helst omedelbart kunna lämna ut offentliga handlingar (1 dygn eller högst några dagars väntan). Magnus Gyllestad har låtit vänta över 4 månader på sig för att lämna ut handlingar, han och fyra till på kommunen är JO-anmälda för det. Skulle kommunen vilja hemligstämpla något så måste de omedelbart meddela det och vart man kan vända sig för att överklaga.

För att få ett hum om hur snurrigt allt är. Fråga på kommunen efter dokumentet där Robert Bladh, för stiftelsen Niklas Bladhs Minnes räkning ansöker hos kommunen att bygga en väg mellan Kalvegrinna och Torsby kyrka (för ca 1 miljon kronor), skrivelse daterad 2008-06-05 han skriver där att kyrkan ska betala denna gång och cykelväg ur ”egen ficka”. Som kuriosa kan nämnas att han till kyrkan (Anders Holmensköld) säger att stiftelsen Nicklas Bladhs Minne skall betala…och till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne säger han att kyrkan skall betala?

En som däremot fick betala ur ”egen ficka” var Christina. Det har tagits ett förskott på 1,5 miljoner kronor ur hennes kommande bodelning (blir när maken eller hans advokater tröttnat på att förhala).

Christinas dom innebär att HON måste betala 1,5 miljoner kronor…inte företaget Panrab…dit alla pengar gått…sådan är lagen.

Christina har däremot rätt att kräva företaget på dessa 1,5 miljoner kronor…sådan är också lagen.

Men medans hon satt häktad 3 månader plundrades företaget. Hon påpekade under häktningstiden för Polis Bo Andersson att maken och svärfadern höll på att plundra hemmet och bolaget. Bo Andersson svarar galant ”och…???.

Ingen vill idag förklara vart en terrängvagn TDD 637, släpkärra TBF 061, hjullastare L70 1998, Cheva UUD 782, Cheva WCJ 983, verktyg, servicekontrakt på flera miljoner mm mm tagit vägen. Dessutom en hel skrotanläggning på Skogome med lastbilsvåg, gaffeltruck AS 150/15, flera containrar och komprimatorer samt en stor mängd metall och skrot som inlämnats på terminalen i Skogome. Vidare en helt komplett maskinhall med verktyg, kompressorer, fullt av material och reservdelar på gården i Staby, Kärna.

Ingen vill heller förklara varför ingen är intresserad av varför ingen vill förklara vart alla saker av värde tagit vägen.

Inget av alla företagets tillgångar har genererat en enda krona?

Så stiftelsen har nu i efterskott, fått förskott av Christinas bodelningspengar på 1,5 miljoner kronor. Pengar som företaget egentligen skulle betalat…men företaget saknar tyvärr tillgångar. Som ytterligare salt i såren kräver Sven Berntsson (ordförande i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne) Christina på ytterligare ränta…närmare 350,000 kronor.

Så makens och svärfaderns ”djävulska” konstruktion har resulterat i att Christina fått betala ur det bohag som skulle gått till henne och barnen samt en advokat som kunnat hjälpa henne ur denna knipa! Inte ens barnen har fått något, medans Thomas och Robert kan rulla sig i miljonerna och allt som Christina och barnen ägt (till och med dotterns kioskvagn)!

Verkar detta rörigt så beror det på att det är rörigt.
Verkar det osmakligt så beror det på att det är osmakligt.
Verkar det inte sant så beror det på att det är ofattbart.

 

 

Resan Kärna-Kornhall del 1

Detta är nog mitt livs viktigaste och tyngsta inlägg jag någonsin skrivit, och någonsin kommer att skriva. Skulle kunna vara en berättelse från Neapel om Camorran där. Men det är från Kungälv om klanen Bladh här!

Trodde politiker och polis i Kungälv, Göteborg skulle kunna ta itu med de oklarheter som har förekommit i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne. Så har inte skett och kommer troligtvis inte heller att ske inom rimlig tid (preskriptionstiden). Så…då får jag väl prova en annan väg och beskriva en liten del av allt som hänt här på min blogg.

Kungälvs kommun hade 2006 beviljat 3,2 miljoner kronor till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne för byggnation av en ”gång och cykelväg” mellan Kärna och Kornhall.

Nu var det så att Christinas exsvärfar Robert Bladh ville göra kompisen kommunalrådet Anders Holmensköld en tjänst. Kommunalrådet ville ha en ”gång och cykelväg” mellan Kalvegrinna (stora vägen) och en fritidsgård han startat i församlingshemmet vid Torsby kyrka. På den tiden mellan 2006-2009 var Anders Holmensköld kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat, Kärna.

Anders Holmensköld var också kommunalråd i Kungälvs kommun och hade från början varit med om att bevilja ovan 3,2 miljoner kronor. Han satt också i styrelsen för stiftelsen till Nicklas Bladhs Minne (vilket Robert Bladh aldrig gjort), så det var inget problem att ”fixa till” så att Robert Bladh (utan behörighet eller styrelsebeslut) på eget bevåg kunde avsätta ca 1 miljon kronor från de 3,2 miljoner som var beviljat för sträckan Kärna-Kornhall till sträckan Kalvegrinna-Torsby Kyrka…bara att köra på!

Kungälvs kommun har naturligtvis aldrig varit med på eller godkänt något bidrag till Kalevgrinna-Torsby Kyrkans sträckning.

Anders Holmensköld satt alltså på 3 stolar samtidigt: Kommunalråd i Kungälvs kommun, styrelseledamot i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och Kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat. Han var också den enda som fick all stiftelsens post till sig på Tulpanvägen (mellan 2005-01-14 – 2012-11-20)…han hade total koll på läget och tillgång till stiftelsens konto.

Robert Bladh har under ca 15 år varit gatuchef i Kungälvs kommun och fram till 2011 fortsatt att ”konsulta” åt kommunen (sjukskriven 50%). Så Robert Bladh hade både koll på läget och visste hur en slipsten skulle dras.

Christina skrev på den tiden fakturorna från Panrab (där Christina var suppleant och maken Thomas VD). Hon gjorde som vanligt vad svärfadern och maken sade till henne att göra. Så hon fakturerade stiftelsen för utfört arbete och betalde sen de som hade utfört arbetena, inklusive sin egen make.

I rättegången mot Christina ville ingen av alla de 18 kallade vittnen överhuvudtaget kännas vid någonting. Cykel och gångvägen till Torsby kyrka, den undveks noggrant att tala om ”vilken sträcka”?…vi vet inget om några pengar…det var Christina som skötte allt”.

Det var barnsligt enkelt för åklagare Lars Lithner att bevisa Christinas skuld, med 18 vettskrämda vittnen som bara hade Robert Bladhs instruktioner att gå på, för att klara sig själva från en möjlig framtida påföljd.

ALLA transaktioner Christina fällts för har gått genom familjens företag Panrab (där maken var VD och Christina suppleant).

Det som kunde bevisa motsatsen och att dessa 18 vittnen inte varit riktigt sanningsenliga hade åklagaren Lars Lithner ”glömt”! Företagets bokföring gick inte att få fram till någon av Christina rättegångar. Polis Bo Andersson kunde garantera att den inte heller fanns hos någon eller någon annanstans. Christina fann dock hela företagets bokföring hos ”bokföraren” i polishuset EFTER hennes Hovrättsdom!

Företaget och då indirekt maken samt svärfadern förfogade över de av stiftelsen Nicklas Bladhs Minne inbetalda medlen…men CHRISTINA FICK SOM STRAFF BETALA TILLBAKA 1,5 MILJONER KRONOR TILL STIFTELSEN FRÅN SITT KOMMANDE BOHAG…FÖR NÅGOT HON ALDRIG ”SETT RÖKEN” AV! Rätta mig om jag har fel.

Svärfadern Robert Bladh har dessutom använt Panrab som bulvan (målvakt) till att fakturera sådant han själv inte kunnat, då det annars hade blivit för uppenbart att han egentligen jobbade heltid (100%), trots att han var 50% sjukskriven (konsultarvodena från bland annat kommunen upptog redan mer än 50% av hans arbetstid). Pengarna tog han sen ut ur Panrab i form av material och annat som han lät Panrab fakturera. Christina har med andra ord tvingats betala ex svärfaderns fina uterum och renoverade villa.

Christina har visat på en massa delikata felaktigheter i hennes förundersökning och rättegång. Anmält vittnen för mened, åklagare för tjänstefel o.s.v. o.s.v.

ALLT HAR SÅ GOTT SOM LAGTS NED!

Kanske beror det på att polisväsendets och åklagarnas allergi mot att rätta till misstag. Kanske beror det på att Robert och Thomas Bladhs kontakter inom polisväsendet ”fixat och trixat”…vilket naturligtvis vore alltför osannolikt för att vara sant!

Men sant är att Christina Bladh har fått ett orättfärdigt fängelsestraff på 2,6 år, och att hon fått betala 1,5 miljoner kronor för ett kalas som hon själv aldrig blivit bjuden på!

 

 

Därför skriver jag

Det är en underlig känsla att sitta här och skriva om vad Christina har upplevt. Många frågar sig säkert varför jag gör det…med vilken rätt jag gör det…varför fortsätta älta? ”Han som gjort ett sådant förfärligt brott…vem är han att överhuvudtaget uttala sig?”

Jag gör det, för det förtroendet som Christina och hennes barn gett mig. Historien om en verklighet utanför all sans och vett. Jag gör det för att Christina själv inte orkar mer…inte nu. Det var jag som la bomben…inte för att skada eller döda, utan för att väcka uppmärksamhet åt något jag såg höll på att urarta till en katastrof. Något jag själv inte klarade av att hantera. Det gick riktigt fel, och jag har rättvist fått en rejäl påföljd för det. Men min handling har också utnyttjats på ett osmakligt och hänsynslöst sätt, till att förvanska, dölja och föreneka Christina och hennes barns omänskliga levnadsförhållanden, familjen (klanen Bladhs) kriminalitet samt åklagares (Per Håkan Larsson och Lars Lithner) jäv och godtyckliga myndighetsutövning.

Jag känner ett ansvar inför denna historia, som ingen vill höra…varken nu eller förr. Det duger inte att lägga locket på, och per automatik lägga ner alla utredningar, som skulle skänka klarhet i vad som gått fel, och vad som behöver rättas till. Det är inget fel på poliserna i Västra Götaland…felet sitter högre upp.

Det jag skriver är ingen historia från förr. Något från inkvisitionens 1400-tal, med kvinnor som bränns på bål. Det är skrivet nu, så nära i realtid det bara går. Alla finns…alla lever och verkar här och nu! Vår framtid kommer att läsa detta innehåll på ett helt annat sätt, än vad du som läsare gör nu. Kanske någon i framtiden kommer att utbrista ”Vad förskräckligt…hur kunde detta ske…varför gjorde då ingen något…vart var rättsväsendet, samhället och kuraget?” Tiden är nog inte mogen ännu, den ligger för nära oss. Vi har svårt att ta in, och få perspektiv på vår egen samtid. Den berör oss här och nu…det svåraste stället att befinna sig på…att ta itu med! Samma princip från denna bloggs microperspektiv till ett världsligt macroperspektiv, Guantanamo…idag?

I denna den bästa av alla världar…om jag får önska mig något:

Politiker och de beslutfattare inom rättsväsendet i Västra Götaland, agera här och nu. Bringa klarhet i vad som egentligen har skett i Kungälvs kommun både med stiftelsen Nicklas Bladhs minne och med avfallshanteringen. Sluta att uppföra er som konflikt rädda curlingföräldrar till de misstag som har begåtts!

Överlåt inte till framtiden att fördöma gårdagens oförmåga att lösa vår egen tids misstag!

 

Gnällblogg

Kan faktiskt förstå och hålla med om att min blogg är lite av en gnällblogg. Ämnena är tunga, ibland svårförståeliga och speglar knappast ”solen i ögonen”, men för mig är det viktiga och väsentliga teman.

Det finns två bloggar till som kommenterar mitt tema ”Mitt bombade tonårslivsom drivs av dotter Sophia, och kärnabombenfaktasom drivs utav svärfadern, farfadern och pappan Robert Bladh (fortsättningsvis namnger jag personer, allt skrivs ut där).

Ni som läser och följer dessa bloggar (över 5000 st. bara på min blogg) är ju i ett historiskt unikt läge… att få följa så olika verklighetsbeskrivningar från så helt olika håll. Snart kommer nog sonen Joakim också loss med sin blogg. Alla har handlat och handlar utefter sina sanningar, och sina övertygelser… vad som är rätt och riktigt lär ju framtiden få utvisa.

Sophias blogg Mitt bombade tonårsliv” är i mitt tycke en fin och rörande skildring av hennes liv, både allvar och humor. Hennes inlägg ”SAKNADEN EFTER NÅGOT MAN ALDRIG HADE” griper tag i mig. Ett fint förlåtande inlägg till sin egen pappa. Kan också rekommendera inläggen ”Sveket…”,  ”Bomben part 3” och ”Varför kan dem bara inte släppa det?”. Ofrånkomligt blir jag naturligtvis både rörd och tagen av det hon skriver…men också så oerhört sorgsen och ledsen över att hennes egen pappa inte såg vilken fantastiskt fin och begåvad dotter han hade. Inte såg han heller vilken fantastiskt fin och begåvad son han hade. Det är en tragedi! Det strider så galet mot hela vår natur…mycket har gått så fruktansvärt fel!

Robert Bladhs blogg med kärnabombenfakta avviker något från Sophias och min.  Ett helt annat uppsåt, perspektiv och sensmoral… andas lite tragedipornografi. Som jag uppfattar den är syftet mest att kränka, hämnas och försvara ”ni skall veta vem ni har att göra med” som Robert sa till Sophia när hennes mamma Christina blev anhållen. Det jag saknar är vad Thomas ”offret” Bladh själv tycker och känner. Har hittills inte sett eller läst något av det. Nåja…Robert är ju van att styra och ställa. Han var till och med närvarande och behjälplig vid flera av Thomas polisförhör. Tänk om Christina fått ha pappsen med på sina förhör?

Karnabombenfakta är också en informativ blogg. Har tidigare hävdat att mina och Christinas utredningar, domar och påföljder har kantats av mygel och förvanskning. Det låter konspirationsteoretiskt att påstå så, nästan som att skylla ifrån sig. Starkt och rakryggat när bloggen bekräftar mitt påstående. Robert skriver följande ”Vi hade även privata kontakter med kriminalare i vår bekantskapskrets och dessa gav sådana tips som att hoten var väldigt amatörmässigt utförda”… inte bara en kriminalare! Återkommer till nämnda hot i senare blogginlägg.

Kärnabombfakta speglar också ”psykopaters grepp” i bemärkelsen ”strategi”. Har fått en hel palett av uppslag från deras blogg att fortsätta mitt skrivande utifrån!

 

Informationen, makten och sanningen

Jag har stor respekt för att det kan finnas flera olika sanningar. På min blogg har jag försökt att beskriva min sanning, och i möjligaste mån även Christinas och hennes barns sanning. Det enda forumet som står till buds…för tillfället.

Det som tidigare stått i tidningarna har inte innefattat varken min, Christinas eller hennes två barns sanning och uppfattning…Många gånger inte ens dom faktiska omständigheterna.

Domarna bygger inte heller på vår redovisade sanning eller uppfattning. De bygger på den information som presenterats och redovisats under rättegångarna, vilken vi inte på något sätt kunnat påverka. Vi satt häktade med restriktioner, vilket innebar att vi varken kunde läsa tidningar eller meddela oss med omvärlden. Under den tiden plockade polis och åklagare fram all information som senare låg till grundför våra gedigna förundersökningsprotokoll (FUB). De blev informationsbasen till kommande rättegångar. Under tiden vi satt häktade hann tidningarna skriva hundratalas spaltmetrar…alla byggda på information från Christinas exsvärfar och åklagaren. Våra advokater hade yppandeförbud, den enda kanalen vi hade till omvärlden. Självklart fick denna ”information” ett starkt inflytande på den allmänna opinionen. Tror dessutom att jag inte är alltför djärv om jag påstår att det också starkt påverkade domare och nämndemän.

Obalansen och en snedvridning vad som redovisats eller tagits bort, bygger ju på det faktumet att jag utfört en olaglig och klandervärd handling. Den har ansetts så avskyvärd att varje försök till förklaring eller motivomedelbart framkallat en massiv protest och motreaktion. Det har då ansetts försvarligt att anpassa informationen så att en stereotyp och passande bild av verkligheten gick att presentera.

Att gå emot denna passande verklighetsbilden är inte helt ofarligt.

Hotbilden mot Christina är högst reell. För egen del är jag mycket osäker på hur långt Bladhs´ är beredda att gå, för att stoppa min blogg? Det har skett flera attacker mot min bloggsida som gjort att den ibland legat nere (exmakens bror är dataexpert).

Med tanke på det kontaktnät som familjen Bladh har, och deras desperation nu när informationen om deras ”imperium” undergräver dem i sina grundvalar, så är hotbilden inte bara tagen ur tomma intet. Självklart har händelsen med Christinas nära vän Susanne hasselsjö (som blev avrättad av sin ex sambo) också starkt påverkat Christina och hennes barn mått och steg. Det har förberetts flera försiktighetsåtgärder. Christina har kontakt med polisen, då både hon och dottern framför allt hotats av ex svärfadern. Polisen rekommenderar nu Christina att inte gå ut ensam. Hon har också sökt kontaktförbud för både ex maken, ex svärfadern och ex makens broder.

Tidigare hade Christinas ex make den fysiska makten över henne och barnen…med våld och det blint raseri kontrollerade han totalt sin familj. Nu när jag läser Bladhs´ bombfaktablogg slås jag av hur det blinda raseriet tagit sig verbal form. Fakta och information har här tagits till helt nya nivåer. En egen grandios självuppfattning blandad med en pervers längtan att krossa och kränka. Att blod skulle vara tjockare än vatten har helt oförbehållslöst kastats på soptippen.

Försöket att få tillbaka sina barn respektive barnbarn genom att kidnappa och kränka deras livshistoria på detta sätt verkar lika företagsamt som att bota huvudvärk med hagelbössa! Ett slags omvänd Darwinism!

Anfall är bästa försvar, en riktig fakta bomb

Fick häromdagen reda på att Christinas ex svärfar, exmake, ex svåger och kusinen Calle har startat en ”motblogg”, kärna bomben – fakta.

Dom är ursinniga på alla lögner och smutskastning jag levererat! Precis så ursinniga och aggressiva som psykopater blir när någon går emot dem. De samtycker mycket sällan till att sprickor i deras fasad avslöjas…så, hur kan det jag skriver på min blogg bli annat än lögner och smutskastning…i Bladhs’ ögon?

Sen är det väl på tiden att rikta bort fokus från de miljöbrott som riskerar att uppdagas…det börjar bli hett under fötterna. Väl vald tidpunkt!

Vilka ligger då bakom bloggen kärna bomben – fakta? Ett härligt gäng…tre musketörer fäktande och flängande efter sanning och rättvisa. Den försmådda maken som är ute efter hämnd, att ytterligare krossa och kränka exfru och barn. Makens pappa som kämpar med näbbar och klor för sin familjs ära och heder. Den förlorade brodern som konverterat till islam och blivit muslim. Efter 20 års utlandsvistelse återvänder han hem för att återerövra respekten, äran och hedern till familjen.

Kusinen Carl Sandberg räknar jag faktiskt inte riktigt med här. Efter hans huvudlösa brev till mig stod han där med brallorna nere…så vad vill han nu då…vart är hans pollett? De enda professionella kunskaper han fått med från Alla Kvinnors Hus är att anklaga Christina för att manipulera sina barn. Det är hon som påverkat barnen till att tro att dom blivit misshandlade…det är ju bara inbillning! Och allt dom sett pappan göra mot mamman är bara fantasier, iscensatta av deras egna mamma! Jag gillar det där med ”Parental Alienation Syndrom”. Känns lika mycket upplyst nödutgång som när en blottare åker fast framför ett par små flickor och skyller på att han glömt kalsongerna hemma. Har ju forskats en del om PAS, speciellt i USA. Det har knappast rönt någon större framgång varken i forskarvärlden eller inom rättsväsendet. Som sagt…nödutgång för en barn och hustrumisshandlare när alla andra vägar är stängda!

Ex maken hade ju lovat att krossa, ruinera, förnedra och till och med döda Christina om hon lämnade honom. Han har lyckats ganska väl…exkluderat att ha ihjäl henne!

Nu är det bara den sista biten kvar! Christina är ruinerad, deras gemensamma hem är plundrat, utan bostad, tvingas leva på existensminimum, kan inte bo med sin egen dotter, blivit berövad hennes och barnens livshistoria, dömd till 2,6 års fängelse, skymfad, baktalad, misstänkliggjord och brännmärkt för livet…allt detta av hennes ex make och ex svärfar!

När dessa ”goa gubbar” går ihop och gör gemensam sak så nöjer dom sig inte med att krossa och kränka henne…hon ska steglas in till sista andetaget! Bladhs´ ska nu också ha dit henne för planering och anstiftan till mordförsök. Detta är hon tidigare helt frikänd från. Naturligtvis måste ju barnen också dras in. De skulle vara medanstiftare och planerat ”mordförsöket” mot sin egen pappa! Men det är inte stopp där heller…nära och kära, deras egna familjemedlemmar och sekten runt Christina var också delaktiga!

Robert Bladh (ex svärfadern) avslutar inlägget på sin blogg den 18 mars 2013 med: Vår stora förhoppning är nu att även Christina fälls för anstiftan till mordförsök så att hon får det rättmätiga straff hon så väl förtjänar.

FINNS DET INGET STOPP I ERT HAT?

Förutom att Christina levt 25 år med misshandel, övergrepp och dagliga kränkningar?…Vad är Christinas rättmätiga straff?

Det som göms i…slasken

Det var ju viktigt för åklagaren Per Håkan Larsson att ”hålla rent” runt sin kompis (tidigare Christinas exmake). I ”slasken”, det ställe där åklagaren lägger sådant material som saknar betydelse för rättegången finns en hel del gömt. Bland annat ett brev som sonen skrev till sin pappas syster i Danmark. Det är ett desperat brev i strävan efter att ”berätta som det är”, och att bli trodd av sin omgivning. Mailet skickades den 28 november 2010, alltså sex månader innan bomben briserade. För tydlighetens skull så är Monika svärmodern, Robert svärfadern och Magnus exmakens bror.

Sonens brev till sin faster Anna..

Hej goingar i Danmark

Detta känns väldigt bra att skriva till er för första gången och försöka nå in i era hjärtan vem eller vilka dina bröder är ANNA och det är bra att Jacob får veta med, han är i familjen.

Varför jag inte sagt något någon gång tidigare är därför varje gång man har pratat med Monica så har man blivit ner tystad och inte betrodd av henne och det har lett till att man tigit AVSTÅND och varit rädd att berätta mer, även Robert har inte alla gånger velat höra sanningen men bättrat sig på det senaste, det är svårt att förklara för någon som byggt upp sin värld på lögner och att allt ska vara FINT (Monica).

Finns inget lätt sätt att få höra sanningen så här är den:

Din bror Thomas är en alkoholist, misshandlare, otrogen, fruktansvärt elak och detta är bara lite av vad han är!!!

Ända sedan jag var liten har jag blivit slagen av honom och min bror Niklas med, jag har berättat detta för Monica och när man är ett barn och ingen som står en nära tror på en blir man kränkt och det känns som ett slag det med.

Hon har till och med sett när han har slått mig men vägrat lägga sig i hans business! Man har fått höra att man är värdelös och inte betyder något ända sedan jag var 5 år då jag kan börja minnas, det är bara att tänka själv Anna och Jacob, säg så till Lisa och Lucas så kanske ni förstår bättre..

Jag har gått emellan Thomas och Christina när han håller på att slå henne och sett hur han sparkat ner henne och fått åka in till akuten, och detta ska ni veta vet Robert och Monica.. Men Monica lever i en annan verklighet och Robert har inte alltid ställt upp för han vet inte hur han ska tackla det.

Detta är bara få gånger, jag kan skriva hur långt som helst, detta har pågått sedan de gifte sig, och det finns massor av vittnen, då ni förstår att jag var liten och inte kan komma ihåg allt har det funnits personer som berättat. Och sedan har man fått uppleva det själv och då förstår man verkligheten.

Tänk dig Anna att ligga under psykisk press och sitta på akuten bredvid den personen som sparkat ner dig och vänta på hjälp!!!!

Kan ni förstå hur det måste kännas att leva under en människa som Thomas som trycker ner än och har kontrollbehov..

Varje gång man åkt över till er så har vi fått dra med Thomas över och övertala honom att åka och träffa sin syster, han måste bli övertalad, och när han väl kommer över är han så jävla bakfull att han oftast är borta och trött och då går Monica och du Anna och tror att han är överarbetad och behöver sova, förstår du hur det känns i mina ögon och se er behandla honom på det sättet då han är grov alkoholist!! Att ni inte FÖRSTÅR.

Vi har levt i rädsla och rädsla har övergått i trötthet, det är därför jag vågar jag vågar skriva till er nu.

NU måste sanningen fram..

Och Magnus som folk sätter till skyarna är inte något vitt lamm..

När jag bröt min kontakt med honom var första gången jag såg honom slå Lina, han är en helt och hållet idiot med, behandlar sin familj som skit och skyller på alla andra.

Detta jag säger nu vill jag inte skada er på något sätt Anna och Jacob bara så ni vet men sanningen är grym.

Jag hörde när Monica pratade med mamma när Monica hade kommit hem från Schweiz för ca 2 år sedan, då sa hon att Magnus inte kunde förstå hur Sophia kunde vara kompis med Lisa för hon var handikappad, men lika fort Monica sa det så förstod hon att det lät elakt och har raderat det från sitt förstånd för att skydda Magnus.

HAN kom inte ens på erat bröllop Anna och Jacob, det säger en hel del, och han visste i tid så det finns ingen ursäkt.

Thomas satt senast denna vecka och spydde ut saker över Sophia att hon var oönskad och inte välkommen och han ska fan i mig inte få någon hjälp av honom och hon är bara en jävla arrogant unge som kan dra åt helvete, detta säger man till sina barn??

Och att leva med honom som vi gör så önskar man inget mer än att han släpper taget om jordelivet och dör.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni tar till er sanningen och inte kastar ut den med mig som Monica har gjort, för det ser jag som ett slag i ansiktet och brist på respekt i våran släkt.

Jag älskar er för ni är kärlek och inte idioter och kärlek är vad vi just nu lever på, därför behöver vi fler människor som hör sanningen och ger oss kärlek.

Och ja det är jag, Jocke

 

Varför visar jag detta mail? Jo därför att förhandlingarna i tingsrätten var en total förnedring, dels av Christina…men också av barnen. Att barnen hela sitt liv levt i ett helvete med sin pappa…en pappa som ynkligt sitter och hullkar under rättegången och bedyrar att han aldrig gjort något illa eller misshandlat varken fru eller barn! Kanske  har han någon gång ha tagit sonen lite för hårt i armen när han var mindre. Att se sonen sitta på åskådarläktaren i Tingsrättssalen, totalt bryta ihop och rusa ut ur salen när hans pappa sitter och blåljuger i rättssalen…det smärtade mig mer än när jag fick min dom på 10 års fängelse. Att förneka sina barn på det sättet, och med hjälp av åklagaren få hjälp med det…fy FAN!

Väninnors svek 1

Jag har så svårt att förstå hur Christinas två närmaste väninnor kunde svika henne så totalt när det verkligen gällde, och då hon verkligen behövde dom som allra mest? När jag läser ur deras polisförhör så undrar jag vad som hände? Vad drev dom till att vända kappan efter vinden i 180 grader? Var det alla skriverier i tidningarna? Var det Sven Berntssons ryktes spridning om att hon skulle ha förskingrat pengar från sin döde sons stiftelse? Vore det sant skulle det ju vara förfärligt osmakligt (plundrarna sitter för tillfället säkert i båten). Skulle detta i så fall rättfärdiga att i polisförhören förneka sin vetskap och oro inför Christinas och barnens mångåriga utsatthet och lidande…eller är polisförhören manipulerade? I polisförhören 2011-07-27 avslutar väninnan Ann Sofi med ”Christina har sagt att XX aldrig visar oss vilken jävel han är. Hon säger att han misshandlat henne under alla år. Jag har inte trott på att hon blivit misshandlad”. Vart tog alla tårar av oro för Christina och barnen vägen? Och alla desperata samtal till mig, undrande vart hon var och hur hon mådde? Allt för en saks skull…oro för om maken hade gjort henne illa eller dödat henne. Förstod att hon var svartsjuk på min och Christinas relation, som då gick ut över henne…inte lika mycket uppmärksamhet som tidigare! Rättfärdigade det alla hennes ovederhäftiga utsagor i polisförhören? Christina hade behövt både Ann Sofis stöd och ärlighet just då…speciellt när rättsmaskineriet så totalt hade havererat i och med åklagaren och exmaken sedan tidigare kände varandra. Det är en psyklogisk gåta…speciellt som hon efteråt ger sken av att ha stöttat Christina?

Ännu mer förvånande blir jag när jag läser i samma polisförhör att Ann Sofi på inga vis skulle stötta eller tolerera otrohet? Det betyder att det går omkring fem stolta män, som samtidigt växelvis har delat lustar och kroppsvätskor med en kvinna som varken skulle tolerera eller acceptera otrohet? Verkligen en fin pokal att ha i sin relationssamling!

Undrar om det jag nu skrivit skulle kunna kategoriseras som kränkande kommentarer på nätet? Det har öppnat en ny sajt ”Nätvaro” som drivs av Diskrimineringsbyrån. Dit kan man vända sig med klagomål och få juridisk hjälp med bland annat nättrakasserier.

Skulle med stor tillfredsställelse ta ett betydande vitesbelopp för att få möjligheten att beskåda när fem män i Tingsrätten står upp och bedyrar att dom på inget vis delat lustar och/eller har bytt kroppsvätskor med målsägaren… speciellt rektorn på sonens fd skola!

 

Tillit

Mitt brott är mitt brott! Det går aldrig att komma ifrån. Ett resultat av mitt handlande är att det blottats strukturer och mekanismer som handlar bland annat om tillit. Att kunna lita på sin familj, vänner, omgivning, samhälle och rättssystem. Vad händer om allt detta slås undan? En effekt är att man inte vågar berätta. Det är i tystnadens dunkla vrår som det ”mörka” kan frodas och överleva. Det enda som detta mörker inte tål är ”ljus” (öppenhet), kunskap och trygghet!

En av de första gångerna jag träffade Christina och hennes barn var i deras kök. Jag var där för att diskutera en massagekurs jag skulle hålla i Christinas lokaler. På väggen invid ett av fönstren hängde en kryddhylla. En sådan där gammaldags kryddhylla med kar av porslin, märkta med socker, salt, mjöl, med mera…Jag gillar gamla saker så jag går fram till hyllan ”vilken häftig grej” och lyfter ut ett av karen. Det var trasigt ”vad tråkigt att den är sönder…har någon tappat den i golvet?”. Det blir knäpp tyst… luften går ur hela köket och det var som tiden hade stannat. Förundrat tittar jag på alla i köket. Christina, dotter och sonen…sen en och en halv meter upp på köksväggen där kryddhyllan satt…fattade ingenting? Till slut säger sonen ” men mamma berätta!”. Christina får en iskall blick ”äsch…det är inget”. Sonen står på sig och till slut säger Christina ”berätta du då…om du nu måste”. Sonen berättar ”kryddhyllan gick sönder när pappa kastade mamma upp på väggen!” Kände mig himla obekväm och pinsam över att jag överhuvudtaget hade frågat…klumpigt och okänsligt! Detta var början på en resa som jag aldrig kunnat föreställa mig…och aldrig kommer att glömma.

Av en slump så hade jag sedan en tid tillbaka masserat 18 psykologer på ”Kriscentrum för män” i Göteborg. Åkte till Packhusgatan med min massagestol och gav dom som ville en 20 minuters energimassage några gånger per månad. Dessa psykologer arbetade uteslutande med män som misshandlat kvinnor…dömda till det eller de som ”frivilligt” sökt sig dit. I pauserna och i fikarummet frågade jag lite försiktigt om saker som rörde Christina och barnen. ”Kunde det bara vara möjligt att det finns män och kvinnor som lever likt Christina och hennes make?” Absolut…och lite till!!!

Vid ett tillfälle diskuterade jag med en psykolog om vad Christina berättat för mig. Christina hade i förtroende nämnt för en väninna att hon blivit misshandlad av sin make. Denna rekorderliga kvinna går raka vägen upp till maken ”hur kan du behandla din vackra hustru…dina barns mamma på det här sättet!?!?!?” Maken hade ingen aaaaning om detta ”måste vara ett missförstånd”. Kvinnan står på sig ”det är ju helt klart att Christina upplever det så i alla fall!” Med gråten i halsen och en tår på kinden bedyrar maken att han är helt förkrossad och jätte ledsen över att Christina upplevt något på detta hemska sätt. Han lovade att ställa allt tillrätta ”det skulle aldrig falla honom in, att på något vis vilja skada Christina” Var det så, så skulle det i alla fall aldrig återupprepas!

På kvällen sparkar och slår han Christina ”VA FAN GÅR DU RUNT OCH SNACKAR TILL FOLK!” makens specialitet var att först slita sönder hennes blus eller tröja… sparka ner och slå i huvudet. Hon hade sparat ett 10 tal sönderrivna kläder som bevis…om hon någon gång skulle våga anmäla maken. Christina visade mig några stycken…orkade inte se alla…tog mig hårt att få höra om vad som skedde inom husets fyra väggar. Ingen utom barnen, Christina och maken visste ju vad som hände där. Psykologen bekräftade att ”så här ser det ut för fler kvinnor än du kan ana”. Många tror att det bara är män från andra kulturer som kontrollerar och misshandlar kvinnor, men det är minst lika förekommande bland svenska män…bara svårare att upptäcka.

Har reflekterat en hel del över alla dessa ”tysta vittnen”. De som aldrig sett eller hört när det kommer till ”kritan”, de som inte vågar stå upp för vad dom vet, sett och hört. En av Christinas förtrogna väninnor, A-S, hade tidigare förtvivlat ringt mig varje gång hon inte fick tag i Christina. Hon grät ofta i telefonen av oro för Christinas skull…undrade om det hänt något…mår hon bra…lever hon? I polisförhören säger hon däremot:

”Christina har inte velat att jag skall prata med XX (maken) för hon har sagt att han bara manipulerar folk. För han är farlig. Det har Christina sagt till BB (den andra förtrogna väninnan…min anmärkning) också. Christina har sagt att om XX får reda på detta (att hon umgåtts med mig…min anmärkning) så kommer det att bli hennes död. Jag har varit lojal mot henne, för jag har trott på henne.”

”Jag har försökt hjälpa henne genom att säga att jag kan följa med till kvinnojour eller AA. Det finns flera personer som har erbjudit henne hjälp men hon vill inte ta emot, Hon har sagt att det blir hennes död.”

”Jag har åkt ner oanmäld när jag fått sms om att han är jävlig. Men då har XX bara varit full och lullat runt på gården. Han har ställt sig och tvättat min bil.”

”Om hon kan säga i rätten att hon inte har ett förhållande, så kan hon ljuga om vad som helst. Förhörsledaren Lotta Börjesson frågar då A-S: ”Hur vet du att hon har sagt det i rätten?” ”Jag har läst i Aftonbladet att advokaten hade sagt det. Jag läste det på internet.”

Förhörsledaren frågar A-S: ”Om jag pratar med XX skall jag hälsa något?” ”Ja hälsa från J, A-S och M. Om han vill höra av sig så får han gärna göra det, han har faktiskt massor av kamrater, men vi har inte kunnat nå honom”.

När jag får bättre möjlighet skall jag lägga ut förhören med Christinas ”vänner” på bloggen. Det är en intressant läsning. Helt väsenskild från de samtal jag själv tidigare haft med dem…inte på samma planet! Tror Christina också har en hel del att tillägga! Vill dock påpeka att flertalet av förhören hålls efter att åklagaren och svärfadern fått ut sina versioner i media. Mycket av ”vännernas information till polisen har därför påverkats av vad dom fått ta del av genom media.

Med facit i hand hade kanske Christina rätt då hon bad på sina bara knän att jag inte skulle gå och polisanmäla maken? ”Han kan manipulera vem som helst, han kommer att leta rätt på mig och döda mig…vart jag än befinner mig” sa hon varje gång jag försökte övertala henne att gå till polisen.

Kanske hade kvinnojouren rätt? Sista gången Christina pratade med dom var i augusti 2011 (strax innan hon tog mod till sig och anmälde maken). Dom upplyste Christina ännu en gång om att det är tufft att anmäla—ytterligare förnedring och starkt ifrågasättande. Några garantier för att det ska bli bättre med mannen finns inte…snarare tvärtom ”Anmäl bara om du är vrålstark”.

Kanske hade dom psykologerna jag pratat med på Kriscentrum för män rätt ”det gäller att vara försiktig med män som hennes make…utgången av en polisanmälan är verkligen inte given”.

Kanske ger det som stod på text-TV4, 2012-12-04 en vink om att kvinnors utsatthet för våld och övergrepp behöver tas på allvar?

100.000 samtal om våld mot kvinnor.

På tisdag är det fem år sedan Kvinnofridslinjen öppnade, den nationelle stödtelefonen för kvinnor utsatta för våld och hot. Under de åren har personalen tagit emot över 100.000 samtal. I snitt har de sjuksköterskor, barnmorskor, och socionomer som svarar på 60-70 samtal per dag. Samtalen är gratis, syns inte på telefonräkningen och uppringaren får vara anonym.

Vad hade hänt om Christina hade anmält maken

Vart skulle hennes familj ( make, svärfar, svärmor t.ex.), vänner, omgivning, samhälle och rättssystem varit, och hur skulle de reagerat på Christinas anmälan? Hur hade åklagare Per Håkan Larsson agerat…vems ärende hade han gått? Kompisens…och lagt ner anmälan ”brott kan inte styrkas” eller Christinas och gett ärendet vidare till den grupp inom polisen i Göteborg som har kompetens och erfarenhet av våld och övergrepp mot kvinnor och barn? Hade han då också gett vidare miljömålet mot maken och svärfadern till en miljöåklagare som har den rätta kompetensen…eller som nu skyddat Christinas make ”brott kan inte styrkas”? Hade åklagare Lithner lyckats sy ihop en lika bra ”story” att fälla Christina på? Hade han fått ihop alla 18 vittnena mot Christina (det är fler än hela Södertäljemålet, en av Sveriges mest omfattande rättegångar)?

Som kuriosa kan jag berättat att när jag satt på Kumla riksmottagningen hade jag en ”spegelbild” av Christinas make i rummet bredvid mig. En 42-årig man som knivhuggit sin hustru till döds framför parets fyråriga son och blivit dömd till 14 års fängelse. En tisdagseftermiddag i juli 2011hade maken själv ringt till polisen och berättade att han troligen hade mördat sin 36-åriga fru. När polisen anlände till lägenheten var han alldeles nerblodad. Han bodde i Södertälje, körde taxi och var enligt hustrun extremt svartsjuk. Den mördade kvinnan hade tidigare lämnat sin make på grund av våld och hot. Kvinnan hade bott på en kvinnojour med hjälp av socialtjänsten. Hustrun skrev i sin senaste skilsmässoansökan att hon ämnade ansöka om sekretessmarkering. Maken var tidigare anmäld för misshandel av hustrun så hon hade fått interimistisk vårdnad av barnen. Maken lovade ta emot hjälp för sina aggressionsproblem, men ändrade sig så fort kvinnan på nytt ville ansöka om äktenskapsskillnad. Kvinnan trodde hon var i säkerhet då mannen hade besöksförbud och inte visste vart hon bodde. Trots det lyckas maken spåra upp henne och döda henne!

Avslutningsvis för denna gången…hörde en bra grej om skillnaden mellan tro och tillit.

”Tro är att se en cirkusartist skjutsa en man i en skottkärra på slak lina över Niagarafallet, och vara helt övertygad om att det kommer att gå bra. Tillit är att själv sätta sig i skottkärran.”