Barnens talan

Kom på att jag tidigare skrivit, angående syftet med min blogg ”men också två barns talan, vars röst ingen hittills lyssnat på”. Det är inte riktigt sant. Tingsrätten lyssnade faktiskt på barnen då det gällde vårdnaden om dottern. Deras brev till tingsrätten resulterade faktiskt i att Christina fick ensam vårdnad. Mål nummer T 10780-11

Så här skrev dottern:

Hej du som nu läser detta brev, Jag blir tvungen att skriva detta brev eftersom den man ni kallar min ”pappa” sätter sig emot min frihet mot honom. Först skriver han på att min mor ska ha ensam vårdnad om mig sedan tar han tillbaka det. När jag fick höra att Thomas skrivit på att min mamma skulle ha vårdnaden om mig blev jag överlycklig och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag skulle äntligen vara fri som alla andra i min ålder. Men tydligen tycker Thomas det är roligare att skada än att hjälpa dock visste jag redan det men att vara så för jävlig att ta tillbaka vårdnaden är till och med lågt för att vara Thomas Bladh. Jag fyller 16 år, jag är inte 3 eller 9 år utan jag är snart 16 år. Jag tycker att jag själv ska bestämma vem som ska ha hand om mig! Jag anser att Thomas inte är kapabel att ha vårdnaden om ett barn då han inte ens kan ta hand om sig själv. Det han vill är att ha insyn i mitt liv men om han skulle vilja ha insyn i mitt liv kanske han från början skulle tagit ansvar och gett mig kärlek och omtanke istället för att ge mig magkatarr.
Att ha full insyn i en annan människas liv som man inte känner kallas stalking och det är olagligt i Sverige. Så det ända han vill är att försvåra mitt liv som redan är svårt nog som det är! Jag vägrar att han ska ha vårdnaden om mig!! Plus, så kommer allt med sjukvård, tandvård, skolan och banken försvåras då han måste skriva på saker och han vill ju ha hemlig adress och hur fan, ursäkta mig men hur ska han då kunna skriva på. Kan också bli jobbigt då jag inte vill ha någon som helst kontakt med denne man.

Jag ska förklara lite hur jag haft det. Jag har lärt mig mycket av Thomas, kanske inte sånt man ska få lära sig av sin pappa men han har lärt mig hur fulla människor ser ut, hur fyllespyor ser ut att det är ok att slå sin fru samt barn. Att det är ok att trycka ner sina barn så mycket att de själva undrar om dom är värda något, Tack Thomas det var en bra uppfostran. Tur att jag växte upp med en mamma som jag haft/har! Hon har skyddat mig från så mycket att det är sjukt!
har fått höra utav Thomas i 15 år hur värdelös jag är och att de skulle vart jag som dog istället för min bror Nicklas. Thomas har förstört mitt liv i 15 år och han har även försökt förstöra det mer genom att anmäla till soc att min moster som jag bor hos inte är lämplig att ta hand om mig! Han vill att jag ska bo hos främmande människor som inte är inblandade! När jag behöver min familj som mest försöker han få bort dem ifrån mig. Han försöker att förstöra mitt liv i några år till. Låt honom inte göra det! Jag går runt med magkatarr som jag gjort i 3 månader tack vare Thomas. Det försvinner inte förrän han är borta ur bilden helt. Jag kan inte gå vidare i mitt liv och må bra förrän han är borta! Så enkelt så snälla hjälp mig att få leva mitt egna liv utan en man som fått mig må så dåligt!
Snälla hjälp mig vara fri!

 

Så här skrev sonen:

Vänliga domare och nämndemän
Mitt namn är Joakim Bladh och är 24 år, är den äldsta av oss syskon. Jag skriver detta brev till er för att ge er en bredare bild av våran familjerelation och hoppas kunna ge er en större möjlighet att fatta ett rättvist beslut i detta ärende.
Familjens sammansättning har varit svår att kalla normal, omständigheter har lett till att man har förlitat sig på och kunnat känna omhändertagande av bara en förälder. Omständigheter såsom alkoholmissbruk, misshandel (både fysiskt och psykiskt) och en stor frånvaro av en stabil fadersgestalt i ens liv.
Våran far har inte någon gång uppvisat ett intresse för oss barn i ett enda avseende utan man har i hans ögon alla vi tre, nu två barn varit ett stort misslyckande och knappt existerat i hans värld. Man har försökt att fånga hans intresse när det handlar om en själv men resultatet är oundvikligen tragiskt i det perspektiv att man som hans barn aldrig gått uppmuntran eller lyckats intressera honom för den man är.
Att bara få negativitet från en förälder i hela sitt liv har format att man inte längre inte vill ha med denna att göra. Det faller sig naturligt att skadar du en annan människa långt in i hjärtat så vill du inte umgås med den personen längre. Våran far har inte enbart skadat en del av våra hjärtan utan han har även ihållande försökt att trycka ner en för den person man är.
Att inte uppmärksamma detta beteende när vi barn konfronterar honom med hans problem är för mig ett sjukligt tecken där hans vanföreställning om hur verkligheten i hans omgivning ser ut inte stämmer överens. Att inte reagera på kritiken och se det som något vi med kärlek försöker att säga honom ger honom större påtryckningar att söka hjälp. Där han kan acceptera verkligheten som den är, där han förstår att han själv har skapat detta efter hans beteende och handlingar mot oss.
För mig är det självklart att omges med människor som ger mig kärlek och omfamnar mig för den jag är och det jag vill göra i livet, inte som trycker ner mig och formar om mig till något han ändå inte kommer att tycka om. För vad man än gör och hur mycket man än gör det så är det aldrig tillräckligt. Så detta ärende handlar om våran fars egna ytterst personliga problem där han är oförmögen att inse vad hans barn säger rakt i ansiktet till honom.
Att inte lägga detta vid största vikt i er bedömning, att se vad som ligger bakom detta onödiga och kostsamma ärende i tingsrätten vore ledsamt för vi barn måste bli tagna med största allvar i detta fall. Då vi aldrig någonsin mer vill ha våran far i våra liv.
Tack för er uppmärksamhet och ödmjukhet jag har fått i mitt brev
Beundrar dessa barns tapperhet! Under hela deras liv har de kämpat med sin far och både sett och upplevt saker som man inte önskar att någon ska behöva uppleva. Ändå orkar dom kämpa på.. trots att deras pappa medverkat till att mamma fått fängelse i två år och sex månader.. trots att pappan tagit alla pengar och bilar. Han har också förhalat bodelningen så mamman tvingas leva på existens minimum (trots det finns tillgångar att dela på) utan att ha ett boende.. annat än dag för dag.
Skall be Christina att skriva lite om vad som hänt. Bland annat hur det kunde bli en sådan farsartad rättegång.. och kanske lite om hur maken och svärfadern plundrat deras bolag och tillgångar. Bättre att hon berättar än att jag gör det i andra hand. Vet att hon är i full gång med alla överklaganden, resningsansökningar mm och att hon skriver på ännu fler böcker om sitt liv (tidigare skrivit boken ”och skorna står kvar” som handlar om sonens bortgång för tio år sedan).

Insikt

Fick nyligen tag i en aftonbladet från fredagen den 24 augusti 2012 och läste Leif GW Perssons artikel ”vad har hänt i ditt huvud?” som i huvudsak handlade om ”juridisk härdsmälta” efter att läst artikeln började jag åter fundera över syftet med min blogg.

Naturligtvis är bloggen en personlig bearbetning.. ett sätt att skriva av mig min frustration.. att få berätta min historia.. att få föra min egen talan.. men också två barns talan, vars röst ingen hittills lyssnat på. Följaktligen blir det då också en reflektion på hur åklagare och polis arbetat för att nå sina mål. Sedan barnsben har jag blivit itutad att polisen och rättsväsendet stod för det sanna och rätta.. en trygghet i att rättvisan alltid kommer att segra! Idag är jag inte lika säker.

Perssons artikel är lika nedslående som mina insikter. Han skriver bland annat ”Med det juridiska jävsbegreppet är det dessutom enklare. Jävig blir du så fort du känner någon sedan tidigare och alldeles oavsett om du tycker bra eller illa om honom eller henne”. I mitt fall var åklagare Per Håkan Larsson uppenbart jävig då han tidigare både gått i parallell klass och jobbat ihop med målsägaren! Jäv borde det ju också ha varit då han själv tagit på sig både mitt ärende med maken som offer (målsägare), och Christinas ärende.. där Christina skulle vara offer (målsägande) gentemot samme make. Det är ju uteslutet att Christina och jag skulle haft samma advokat.. lika uteslutet borde det ju varit med samma åklagare. Vidare borde det ju vara jäv i och med att Per Håkan Larsson undanhållit allt material som styrkte makens misshandel av Christina. Den som dock var nöjd med upplägget var maken som lät meddela från sin sjuksäng att ”jag känner mig helt trygg med en åklagare som jag känner”. Han visste inte hur rätt han hade! Vid det laget visste han inte heller att han skulle få två jäviga nämndemän till hjälp också.

Persson skriver vidare om den så kallade objektivitetsregeln ”att polis och åklagare skall vara lika noga med att ta till sig sådant som talar för det den misstänktes oskuld som för hans skuld. Glöm det.” Det som talade till min fördel.. fakta och vittnesutsagor gömde Per Håkan Larsson undan i den s.k slasken eller hemlighetsstämplade (t.ex. bilaga 1 hemlighetsstämplades). De passade inte in i åklagarens och media drevets dramaturgi. Inte heller Per Håkan Larssons engagemang i att skydda sin tidigare kompis Christinas makes (samt svärfars och svärmors) rykte och ära.

Bästa bloggläsare nu orkar jag inte skriva mer om alla ärenden som åklagare Per Håkan Larsson har lagt ner! Han har lagt ner så mycket att det kan liknas vid en tennismatch där varje ärende är en boll som Larsson förtvivlat måste returnera över nätet till andra sidan. Som god bollkalle har han haft kriminalinspektör Lotta Börjesson som i stort sett hållit i alla förhör (inkl mina förhör) och tillsammans med fem andra poliser/utredare hjälpt att undanhålla informationen som gick emot åklagarens hypotes. Det var även Lotta Börjesson som tog emot min polisanmälan om datorn som försvann vid husrannsakan när jag greps.. dags dato har hon inte kunnat lämna någon kopia på anmälan trots flera påminnelser. Därför kan jag inte på något sätt söka ersättning för förlorad egendom, varken från polis eller försäkringsbolag.

Så ursäkta mig bästa bloggläsare att jag inledningsvis frustrationsartat staplar lite märkligheter på varandra. Är frustrerad över hur många kvinnor jag mött och hört talas om som blivit utsatta för dessa charmiga, övertygande, manipulerande, femminuterskarismatiska män.. sjukligt svartsjuka män med sadistiska personlighetstörningar. Många av dessa män verkar dessutom ha en ohelig allians med polis, rättsväsende och det samhällssystem som skall skydda kvinnor från övergrepp och våld.. denna likgiltighet inför ett konservativt manligt tankemönster och odören av rättsröta ger en obehaglig känsla. Det dör ganska konstant 17 kvinnor om året i nära relationsvåld (Mikael Rying BRÅ).

Det blev inte 18 kvinnor 2011!

Beviset

Har ju tidigare skrivit om dotterns brev till sin pappa som ”gömts undan”. Det som inte gömdes undan var en telefonavlyssning mellan Christina och sonen. Där försöker sonen att övertala sin mamma att stå upp för all misshandel hon varit utsatt för av hans pappa (Avskrift ur förundersökningsprotokollet 1400-K81731-11 ”FUB” siffrorna till vänster är radnummer, samtalet inspelat 2011-06-20).

32 JB (avbryter) Du-vet Lotta, Lotta visste ju inte om att du blir misshandlad ju.
33 CB Misshandlad
34 JB Jamen (stönar) av Thomas
35 CB Vad fan pratar du om nu? Tho Joakim vad du går och babblar till alla människor (höjer rösten) Hur ska hon veta det?
36 JB (höjer rösten) Hon är ju för fan vän, bästa vän med Millan!
37 CB Jamen tror du Millan går och pratar om saker? Det finns bara en som pratar och det är du!
38 JB (skriker) Men vad fan säger du ingenting till folk. Hur ska folk fatta vilken situation vi är i då? HA, HERREGUD! Du har blivit misshandlad i 25 å! Stå upp för det istället.
39 CB Jamen jag har ju inte blivit misshandlad precis varje dag!
40 JB Nähä, åh mamma vilket
41 CB Det låter som att jag är sönderslagen.
42 JB Ja, det har du inte varit det då? Nej vilket liv du haft.
43 CB Jo, men det har ju inte varit jämt. Nä, jag är mest psykiskt misshandlad i ärlighetens namn.
44 JB Ja, men jag sa inte att du, jag sa att du blir misshandlad, det betyder inte att du blir misshandlad det varje dag. Men du måste ju börja prata om det SJÄLV annars hur ska du kunna släppa det annars om du inte börjar prata om det själv. Eller ska du hyssja det hela livet?
45 CB Jaha, och vad sa Lotta då? Att hon inte visste nåt?
46 JB Ha?
47 CB Mm
48 JB Så sa hon det, jag ska lägga en splitterbomb i munnen nästa gång jag ser honom (skrattar)
49 CB (skrattar, samtalet övergår till att prata om bröllpsfesten)
50 JB Nä mor det är tid för att slå sig fri från saker och ting nu. Nu behöver man öppna upp.
51 CB Jamen det gör vi också. Öppen och
52 JB Ja du behöver inte vara arg på mig bara för jag säger till folk att du blivit misshandlad av honom. Det är helt rätt.
53 CB Ja, ja javisst. Men det är bara det att han (drar på det) Hon visste inte om det så du kan inte skälla på mig varför visste inte hon det, för jag har inte pratat.
54 JB Nämen, jag skäller inte, Utan jag sa bara, frågande, varför hon inte visste nått. Hon var ju vän med Millan hela livet. Hon borde hört nått, sett nått, gjort nåt.
Christina-sonen 2011-10-16 19:57 sid 49-51 Bilaga 1 Telefonanalys Dnr 1400-K81731-11

Detta samtal spelades upp både på mina och Christinas rättegångar, i Tingsrätt och Hovrätt som bevis för att Christina inte hade blivit misshandlad? För mig är det totalt oförståeligt hur detta samtal.. oförfalskat mellan mor och son, som inte hade en aning om att de avlyssnades.. skulle vara bevis på att Christina INTE hade misshandlats och att hon, samt sonen och dottern skulle ljugit om makens/faderns brutalitet och övergrepp i polisförhören.? I förundersökningen ”försvann” eller hemlighetsstämplades också merparten av alla vittnesmål, handlingar och bevis som kunde tänkas bekräfta berättelsen om all brutalitet som Christina och barnen under alla år hade fått utstå (t.ex. Dotterns brev). De vittnen och intyg jag bad om godkändes inte av åklagaren.

Åklagare Per Håkan Larssons manipulativa tillrättalägganden vilseledde tingsrätten totalt (vilket dock var en stilla bris mot vad c lyckades senare med i sin tsunami mot Christina). De av nämndemännen som kände familjen Bladh satt visserligen och sov under stora delar av rättegången.. men ändå? Domaren var naturligtvis inte korkad.. men verkade i alla fall inte ha något emot att framstå som så. Gemensamt delade de dock sitt ointresse för att sanningen skulle komma fram om varför detta brott hade skett, vad motivet var och hur jag hamnat i detta desperata läge.

En annan märklig sak var att min Mac powerbook ”försvann” när polisen kom och hämtade mig tidigt på morgonen den 20 juli. Samtidigt som jag greps gjordes också en husrannsakan och min dator togs i beslag. Dagboken i datorn passade naturligtvis inte in i utredningen och åklagare Per Håkan Larssons hypotes (datorn är fortfarande borta ihop med polisanmälan jag gjorde innan rättegången till Lotta Börjesson).

Åklagaren

Förstår att du som läser detta redan nu har en massa frågor. Varför gick jag inte till polisen? Varför kunde inte Christina och barnen bara lämna sin make? Varför just en bomb? Självklart skall jag besvara dessa frågor.. först lite bakgrundsmaterial.
Den 20 juli 2011 greps jag av polis och fördes till arresten i Göteborg. Sedan bomben detonerat hade jag gått i en mental dimma och chock över att bomben briserat och allvarligt skadat Christinas man. Det var som att befinna sig i en mardröm, en overklighetskänsla som inte gick att skaka av sig.. vad hade jag gjort! Det blev en total chock för mig när jag fick reda på att ”bombattrappen” skulle ha detonerat.. och framför allt hur den hade skadat honom (skriver bombattrapp för det var min avsikt.. återkommer till det senare)

Hade ju haft en ide om uppmärksamhet genom ”bombattrappen” samt att den skulle stoppa och skrämma Christinas man från att fortsätta ge sig på henne och barnen. Men verkligen inte den här uppmärksamheten! Nu blev allt helt tvärtom.. totalt kontraproduktivt min avsikt. Maken fick ju istället en klädsam offerkofta och alla sympatier helt förståeligt med honom. I ivern och desperationen blev min impulshandling ett totalt fiasko och katastrof.. både för honom och mig. Visste ju att det var straffbart att skrämma och hota folk, speciellt om det skulle framstå som fara för någons liv. Hade räknat med ett fängelsestraff för det men visste ju också att jag en dag skulle bli fri och gå ut därifrån. Hade det hänt Christina något hade jag aldrig blivit fri.. speciellt eftersom jag visste mer än någon annan (inkl Christina och barnen) om hur allvarlig hennes situation var.. det hade jag aldrig gått ut ifrån!

Bestämde mig direkt två dagar efter gripandet vid häktningsförhandlingarna att berätta precis som det var, ärligt, uppriktigt och varför. Satt närmare sju månader med restriktioner på häktet och berättade allt.

Visste inte att det pågick en kampanj i massmedia (främst GT) mot Christina och mig genom främst Christinas make, svärfar och åklagaren Per Håkan Larsson innan min rättegång. Jag satt helt isolerad från omvärlden fram till rättegången med restriktioner fick inte ens läsa veckotidningar. Tyckte bara att frågorna jag fick av min förhörsledare för det mesta var svårbegripliga och ledande.. fattade ofta ingenting!

Tidningarna svärtade dock mest ner Christina med att hon bl.a. hade plundrat sin döde sons stiftelse på miljonbelopp (vilket naturligtvis inte var sant). Självklart väckte det avsky när folk läste vad som stod, i främst GT (Göteborgs Tidningen). När Christinas och min ”historia” nu spridits till pressen genom svärfadern, maken och åklagare Per Håkan Larssons försorg började polisen att förhöra flera av vittnena. Vittnen som nu både var påverkade, och med det också väldigt besvikna på mig och Christina genom desinformation de läst i tidningarna. Det påverkade naturligtvis starkt deras vittnesmål och flera tidigare vänner och bekanta vände sig nu mot både Christina och mig. Utan större överdrift startades en traditionell gammeldags hederlig häxprocess.. innan våra rättegångar! Tidningarnas opartiskhet och källkritik, samt god journalistisk sed, som att korrekt återge fakta och höra alla sidor var helt satt ur spel. Massmedia var helt berusade av denna snaskiga historia, rena konfettistämningen. Ingen var intresserad av att kontakta mig eller Christina för att höra vår version.

Nu i efterhand då det framkommit att Åklagare Per Håkan Larsson sedan tidigare mycket väl kände Christinas man och hans mamma framstår det mesta i klarare dager. De hade periodvis arbetat tillsammans under åren 1981 till 1985 på dåvarande ICA Eol i Rollsbo (Kungälv). Maken och Per Håkan på lagret och mamman i receptionen. Likaså hade maken och åklagare Per Håkan Larsson också gått i parallellklass i samma skola. Det låter ju helt tokigt konspirationsteoretiskt att påstå att jag redan var dömd på förhand.. men så var det nog. Allt som talade emot den massmediala bilden av den ”triviala rival och olycksaliga kärlekshistorien” gömdes undan av åklagaren och försvann. Det gällde ju för honom att hålla uppe den fina lyckliga familjen och den ”kriminelle onde 58-åringen”, som så när dödade sin älskarinnas make med en bomb för att bli kvitt honom!

Det underlättade heller inte för mig i Tingsrätten att två av nämndemännen också sedan tidigare mycket väl kände Christinas make, svärmodern (båda målsägande) och svärfadern. Christina kände igen nämndemännen när hon vittnade i min rättegång. Hade hon inte varit där hade det aldrig framkommit att nämndemännen var kända med familjen och i högsta grad partiska. Läser man sen domen lyser det igenom att de måste ha svurit sig blågröna över att Christinas man var en rekorderlig och hyvens man som älskade sin familj och gjorde allt för frun och barnen.

Ulla Arnholm hade arbetat i Kungälvs kommun i över 30 år och lika länge känt svärfadern som tidigare varit gatuchef i samma kommun. Båda har under åren haft med varandra att göra och Ulla kände väl till familjen inklusive Christinas man (dock inte deras dysfunktionella familjesituation).

Christer Mohlin känner också familjen (utom deras dysfunktionella familjesituation förstås) från flera olika sammanhang. Han har bland annat varit med i besluts fattande med Christina, makens och svärfaderns stiftelse att bygga cykelbanor (där har Ulla också varit med).

Det förundransvärda i sammanhanget är att dessa i Kungälv kommunarbetande folkpartister bara är ersättare som nämndemän. Hur har de hamnat just i detta mål, och vad hade hänt med de två ordinarie som skulle varit med från början? Finns säkert en naturlig förklaring till det. Det oförklarliga är att de i detta fallet hade det dåliga omdömet att kvarstå som nämndemän, trots deras uppenbara partiskhet. Att domaren, rådmannen Gunilla Carle de Verdier inte skulle upplyst de vad som gäller för jäv ter sig ju också helt osannolikt. Det är ju helt ofattbart om de inte visste om sin jävsituation i detta mål.

Christina (och barnens) redogörelse om misshandel, hot, våldtäkter och brutalitet av maken/fadern hånades och förlöjligades. Åklagare Per Håkan Larsson ville till varje pris ha dit Christina för medhjälp och anstiftan till ”försök till mord” . Det gick inte (för det var ju inte sant).. så en polis berättade för mig att ”får han inte dit henne för det ena så ska han ha dit henne på det andra”.. och det fick han genom åklagarkompisen Lithner.. Christina fick två år och sex månader för ekonomisk brottslighet.

Christinas man hade ju tidigare gjort klart för Christina att om hon gick från honom så var hon antingen död eller så skulle han göra livet till ett helvete och ruinera henne och barnen.. Med tanke på omständigheterna blev det den senare varianten.

Efter bomben var Christina och barnen fria.. fysiskt i.a.f. Fortfarande fanns mycket rädslor kvar att maken/fadern på något sätt skulle kunna komma åt dem. De fruktade hans frustration och hämndlystnad. Våld, hotelser och tvång hade ju under en lång tid varit vardagsmat för Christina och barnen. Till slut tog Christina mod till sig och polisanmälde maken för misshandel och våldtäkt. Även sonen som blivit misshandlad anmälde sin pappa.

Lustigt nog får just åklagare Per Håkan Larsson detta på sitt bord.. strax efter att anmälan nådde honom så lade han ner den.. utan vidare förhör med varken Christina eller sonen! Självklart kunde han ju inte i ett mål (mitt mål) nonchalera och underlåta att redovisa alla fakta om misshandeln och våldtäkten av make på Christina, och samtidigt i ett annat mål driva Christinas talan för detsamma mot samme make.

Min rättegång i Tingsrätten var fyra dagar efter att Per Håkan Larsson hade lagt ner Christinas och sonens anmälningar. Senare skickar Christina in en överprövning av hennes anmälan. Hör och häpna.. åklagarmyndigheten i Göteborg frågar Per Håkan Larsson om vad han anser! Så självklart avslås även Christinas ansökan om överprövning.

Inte slut ännu bästa bloggläsare! Makens pappa (svärfadern)är miljökonsult och har anlagt en mängd miljöstationer. Vart var det lämpligaste stället för sonen att gräva ner miljöfarligt avfall? Naturligtvis på en av miljöstationerna som pappa hade anlagt. Ett gott samarbete som gav hundratusentals kronor i förtjänst. Belägg med namn på alla iblandade, vittnen samt vilka i kommunen som försökt mörka denna hantering fanns. Konstaterar att ännu en gång lägger samma åklagare Per Håkan Larsson ner även dessa ärenden. Han hemligstämplar dessutom alla Christinas skriftliga lämnade uppgifter (Bilaga 4 i i mitt mål 1400-K81731-11. Totalt 242 sid.

Christina polisanmäler också maken för att ha anlitat kriminella till att ”skrämma” en person. Oaktat att det fanns uppgifter om tid, plats, vittnen, bilnummer, summa pengar (10.000:-), vad som överenskommits och namn på alla inblandade så lade Per Håkan Larsson ner även detta ärendet.. utan ordentliga förhör varken med mig, Christina, maken eller den ”drabbade”. Uppgav i min rättegång makens berättelse för mig att han hade ”turen att få hjälp med en bekymmersam person” (han redogjorde givetvis för mer än så). Ville påvisa för Tingsrätten att Christinas make var en farlig person och inte alls den väna, skyldiga familjefar som det lät påskinas (vilket ju även hade påverkat mitt handlande). Till råga på allt så medger maken i Tingsrätten att han kontaktat ovan kriminella (dock inget som får Larsson att agera). När bomben detonerade så var han på väg till sitt arbete för att få information om vad ”de” hade gjort med den ”drabbade”.. inget han ville avhandla på telefon.

Nu var det så att den ”drabbade” också polisanmälde Christinas make och hans pappa för bland annat olaga hot.. det hade ju skickats kriminella att ”skrämma” honom. Åklagare Per Håkan Larsson får även dessa ärenden på sitt bord, vilka han snabbt lägger ner.. utan vidare förhör eller efterforskning. Den ”drabbade” hade ju utsatts för hoten om makens torpeder på grund av att han gått till miljöförvaltningen i Kungälv för att anmäla honom för miljöbrott. Totalt har den drabbade lämnat in 9 stycken anmälningar. Varav de tre sista hamnade på Per Håkan Larsson bord som han direkt lade ner.

Bakgrund

Efter en orolig natt vaknade jag vid 10-tiden med en otäck domedagskänsla, en cocktail av olustkänslor och farhågor för Christinas liv. Detta var söndagsmorgonen den 22 Maj 2011. Denna dag som skulle bli finalen på nästan 2 års ovisshet och oro… 2 år fyllda med sömnlösa nätter… skulle Christina vara illa misshandlad, blivit berövad livet eller vara i livet? Det var chockerande med maken psykiska misshandel av Christina och barnen… men nu handlade det också om Christinas fysiska liv.

Några veckor innan hade Christinas dotter försökt få tag i någon drog eller gift för att kunna ta livet av sin pappa. Hon undrade om jag kunde hjälpa henne ”min mamma orkar inte längre, hon kommer inte överleva länge till”… ”jag är ju bara 14 år, så jag kan ju ändå inte hamna i fängelse”.

Sonen hade gett upp ”jag orkar inte att oroa mig längre… slår han ihjäl mamma så gör han”.

Om Christinas väninnor inte fick tag i henne på några timmar så kunde dom gråtande av oro ringa mig och undra om jag hade hört från henne.

Veckan innan hade jag läst ett brev som dottern skrivit till sin pappa (Dotterns brev) men inte vågat att skicka. Jag hade varit en ensamstående pappa till 4 barn… dotterns brev till pappan höll på att krossa mitt hjärta (brevet hemligstämplades till rättegången). Fick också veta att dottern hade en stor kniv vid sin säng… om hon skulle behöva försvara som mamma och sig själv. Vidare så ville inte dottern åka på skolresa till Polen veckan före bomben… hon vågade inte lämna sin mamma ensam med pappan.

Christina var sliten och hade varken livsgnista eller livskraft kvar. Hon var rädd för sin make… rädd för sitt liv och hon orkade inte med all misshandel längre. Christina hade en tumör på sköldkörteln, var öm, svullen samt hade svårt att andas och svälja efter att maken tidigare tagit strypgrepp på henne.

I mitt huvud for tankarna och känslor runt, hur hon några år tidigare hade sparkats så hårt i skötet av maken att hon hade svimmat. Detta inför sonen och svärfaderns ögon. Maken följde också med Christina till sjukhuset där hon tvingades säga att hon gjort sig illa på en studsmatta. Svärfadern varken kommenterade misshandeln eller försökte ingripa och stoppa den… det gällde att hålla fasaden om den lyckliga, fina familjen uppe.

Christina och hennes barns obarmhärtiga berättelser om all fysisk och psykisk misshandel, hot, våldtäkter och brutalitet fick mitt känsloliv att drabbas av härdsmälta… jag gick varm. Orkade inte med allt längre… måste få stopp på mannen… på något sätt… innan det var för sent!

Efter att desperat gått igenom alla tänkbara utvägar och möjligheter att hjälpa Christina tillverkade jag på 4 timmar en bomb… i övertygelsen om att den skulle fungera som en verklighetstrogen attrapp.

Kärnabomben

Den 23 Maj 2011 vid 7-tiden på morgonen när Christina Bladhs make Thomas Bladh på väg till jobbet öppnade källardörren till sin bostad, Staby Kärna detonerade en bomb. Ambulans tillkallades och Thomas Bladh fick allvarliga skador bl.a. på sitt högra ben och vårdades på sjukhus under tiden 23 maj till 7 juli.

Det var jag… Martin Nilsson som lade bomben där, vilken allvarligt skadade Christinas make.

Många har frågat mig hur jag, en vanlig tidigare ostraffad 58-årig man kunde göra mig skyldig till ett sådant allvarligt brott.

Denna blogg har jag startat i ett försöka att förklara varför, men också för att kunna äga min egen historia.  Bloggen kommer också att handla om kvinnor som lider i nära relationer under våldsamma, kontrollerande och manipulativa män. Om psykopatiska män, vars kvinnor samhället, rättsväsendet, de offentliga och ideella hjälpapparaterna inte förmår eller har kunskap om att skydda.

Naturligtvis är det varken tillåtet eller acceptabelt att lägga en bomb som i detta fallet skadade Thomas Bladh. Så den här bloggen har inte kommit för att rättfärdiga eller försvara det jag har gjort. Jag är dömd till 10 års fängelse för ”likgiltighetsuppsåt” vilket betyder att jag inte hade för avsikt att döda eller skada Christinas make, men varit likgiltig inför utgången av min handling, så brottsrubriceringen blir i alla fall ”för försök till mord”.

Helt otroligt är att Christinas make ändå så snabbt kunnat rehabiliteras och återgått till att arbeta igen, och i stort sett leva ett helt normalt liv.

Känner också en stor lättnad, glädje och befrielse över att Christina Bladh idag lever, är fysiskt oskadd och att hennes två barn nu har en mamma kvar. Två barn som för tio år sedan mist sin bror Nicke i en olycka. En bror som ständigt var orolig och nervös inför faderns missbruk, hot och misshandel av hans mamma och syskon.