Den 29 oktober 2010 skickade jag en gevärskula som legat i min kastlåda sedan jag var 16 år. Jag skickade den till Monika. Monika är mamma till Thomas som jag skadat med en bomb den 23 maj 2011. Monika är också exsvärmor och farmor till Christinas och Thomas två barn.
Vilken knäpp idé…eller hur?
Egentligen borde jag ju sluta skriva här med konstaterandet…. galet helknäppt!
Men även galna knäppa idéer har sin logik.
Monikas dåvarande svärdotter Christina hade under flera år varit utsatt för sadisktiska fysiska och psykiska övergrepp av hennes ena son Thomas. En riktig mamma vid sina sinnens fulla bruk skulle nog säga åt sin som att sluta behandla sin fru och barn så illa.
Monika gjorde tvärtom, hon stöttade sin son i misshandeln av svärdottern. Chrstina fick ofta höra ”Det är Thomas som drar in alla pengar till familjen, du ska vara tacksam mot honom. Gör du inte som han säger så får du väl skylla dig själv… det förstår du väl”!
Att det fanns två rejäla fel i hennes konstaterande brydde hon sig inte om. Dels var det så att Christina gjorde minst lika mycket för att dra in pengar till familjens företag som maken, dels så visste ju Christina sällan vad hon hade gjort för att väcka makens ilska och svartsjuka. Att bli bryskt väckt, förhörd och misshandlad mitt i natten för något som dåvarande maken fått för sig, och det kunde vara vad som helst… ofta flera gånger i veckan… år ut och år in gjorde ju inte Chrisitnas förståelse bättre.
Dottern Sophia skriver på sista sidan i brevet (förra inlägget) till sin pappa om Monika, att hon ska sluta vara så jävla blond hela tiden och inse att hennes som är en idiot… hon avrundar med ”sluta vara så jävlig mot min mamma”.
Hur knäppt och illa valt det än var med den skickade kulan, så höll Monika sig borta från Christina och barnen efter det, hon åkte bland annat till sin dotter i Danmark. Sonen Thomas fick då inte längre det stödet hemma han var van vid. Tillsammans med de hot-sms (se Hot-sms och bromsmedicin) som jag skickade till honom blev det lugnare för familjen… han coolade ner sig… det fungerade som en tillfällig bromsmedicin.
Monika fick 19.800kr i skadestånd av mig för den kulan och 2 hotfulla sms som jag skickade henne den 22 och 29 oktober 2010. känns som om jag betalt både i pengar och sonat med fängelsestraff för det jag gjort mot henne. Även om jag var förtvivlad, frustrerad och förbannad när jag skickade kulan… trodde jag aldrig att en svärmor kunde vara så grym… så är det inget jag är stolt över. Jag ber gärna Monika om ursäkt för det jag gjort.
Det skulle vara passande klädsamt om Monika någon dag kunde be sina barnbarn om ursäkt för hur hon betett sig mot dem och deras mamma. Hon kanske till och med kunde tala sin make Robert tillrätta om att lämna tillbaka kioskvagnen som han stulit från sitt barnbarn Sophia.
Galet knäppt? Kanske är det bara en fråga om vilket perspektiv man har?