Fick nyligen tag i en aftonbladet från fredagen den 24 augusti 2012 och läste Leif GW Perssons artikel ”vad har hänt i ditt huvud?” som i huvudsak handlade om ”juridisk härdsmälta” efter att läst artikeln började jag åter fundera över syftet med min blogg.
Naturligtvis är bloggen en personlig bearbetning.. ett sätt att skriva av mig min frustration.. att få berätta min historia.. att få föra min egen talan.. men också två barns talan, vars röst ingen hittills lyssnat på. Följaktligen blir det då också en reflektion på hur åklagare och polis arbetat för att nå sina mål. Sedan barnsben har jag blivit itutad att polisen och rättsväsendet stod för det sanna och rätta.. en trygghet i att rättvisan alltid kommer att segra! Idag är jag inte lika säker.
Perssons artikel är lika nedslående som mina insikter. Han skriver bland annat ”Med det juridiska jävsbegreppet är det dessutom enklare. Jävig blir du så fort du känner någon sedan tidigare och alldeles oavsett om du tycker bra eller illa om honom eller henne”. I mitt fall var åklagare Per Håkan Larsson uppenbart jävig då han tidigare både gått i parallell klass och jobbat ihop med målsägaren! Jäv borde det ju också ha varit då han själv tagit på sig både mitt ärende med maken som offer (målsägare), och Christinas ärende.. där Christina skulle vara offer (målsägande) gentemot samme make. Det är ju uteslutet att Christina och jag skulle haft samma advokat.. lika uteslutet borde det ju varit med samma åklagare. Vidare borde det ju vara jäv i och med att Per Håkan Larsson undanhållit allt material som styrkte makens misshandel av Christina. Den som dock var nöjd med upplägget var maken som lät meddela från sin sjuksäng att ”jag känner mig helt trygg med en åklagare som jag känner”. Han visste inte hur rätt han hade! Vid det laget visste han inte heller att han skulle få två jäviga nämndemän till hjälp också.
Persson skriver vidare om den så kallade objektivitetsregeln ”att polis och åklagare skall vara lika noga med att ta till sig sådant som talar för det den misstänktes oskuld som för hans skuld. Glöm det.” Det som talade till min fördel.. fakta och vittnesutsagor gömde Per Håkan Larsson undan i den s.k slasken eller hemlighetsstämplade (t.ex. bilaga 1 hemlighetsstämplades). De passade inte in i åklagarens och media drevets dramaturgi. Inte heller Per Håkan Larssons engagemang i att skydda sin tidigare kompis Christinas makes (samt svärfars och svärmors) rykte och ära.
Bästa bloggläsare nu orkar jag inte skriva mer om alla ärenden som åklagare Per Håkan Larsson har lagt ner! Han har lagt ner så mycket att det kan liknas vid en tennismatch där varje ärende är en boll som Larsson förtvivlat måste returnera över nätet till andra sidan. Som god bollkalle har han haft kriminalinspektör Lotta Börjesson som i stort sett hållit i alla förhör (inkl mina förhör) och tillsammans med fem andra poliser/utredare hjälpt att undanhålla informationen som gick emot åklagarens hypotes. Det var även Lotta Börjesson som tog emot min polisanmälan om datorn som försvann vid husrannsakan när jag greps.. dags dato har hon inte kunnat lämna någon kopia på anmälan trots flera påminnelser. Därför kan jag inte på något sätt söka ersättning för förlorad egendom, varken från polis eller försäkringsbolag.
Så ursäkta mig bästa bloggläsare att jag inledningsvis frustrationsartat staplar lite märkligheter på varandra. Är frustrerad över hur många kvinnor jag mött och hört talas om som blivit utsatta för dessa charmiga, övertygande, manipulerande, femminuterskarismatiska män.. sjukligt svartsjuka män med sadistiska personlighetstörningar. Många av dessa män verkar dessutom ha en ohelig allians med polis, rättsväsende och det samhällssystem som skall skydda kvinnor från övergrepp och våld.. denna likgiltighet inför ett konservativt manligt tankemönster och odören av rättsröta ger en obehaglig känsla. Det dör ganska konstant 17 kvinnor om året i nära relationsvåld (Mikael Rying BRÅ).
Det blev inte 18 kvinnor 2011!