Otukt, Alkohol och Hämnd

Jag gillar dom lite äldre orden som till exempel otukt. Otukt är ju ett annat ord för till exempel kättja, osedlighet, hor… Det lustiga är att orden nästan alltid associeras till kvinnor…så gör också klanen Bladh i sin bombfaktablogg. Inom socknen bedriver Christina otukt i öppen dager med en annan man. Ja…Christina är ju en riktig ”hora”, därmed inbegripit att hon inte är att lita på. Annat är det med maken Thomas Bladh. Han går att lita på, nykter tadelfri, skulle aldrig göra något för att såra eller skada sin familj och har aldrig visat annat än största omsorg om fru och barn. Han har dessutom aldrig varit otrogen, supit eller känt någon form av hämndbegär för allt Christina ändå gjort mot honom.

Otukt
Det blir ju lätt ironiskt när man läser förhören med präktiga herr Bladh. Annika Johansson är en nyskild polis som lätt ”betuttad” sköter förhören med charmtrollet Thomas Bladh. Första förhören lyser ju präktighetens aura glansig och välpolerad. När sen till exempel brev till sin pappa (se tidigare inlägg) Dotterns brev (Pdf) med bilder på använda kondomer i sopen m.m dyker upp, så måste ju historien revideras lite grann.

Thomas Bladh uppger i förhör med polis Annika Johansson (2011-07-29 dnr: 1400-K81731-11):
Men sen är det ju det. Jag har en punkt till här då va och det är ju. Vi hade säkert upp den frågan, vill jag minnas att du frågade om jag hade varit otrogen. Otrogen har jag varit, så till vida att jag hade en kvinna hemma för ungefär 1 ½ – 2 år sedan. Det var egentligen aldrig avsikten, men jag åkte till Göteborg för att ha trevligt en kväll. Kom hem relativt tidigt faktiskt och hade eldat upp i badtunnan och det var väl det som var orsaken till att hon följde med hem egentligen. Hon var spanjorska och var med ett sällskap i Göteborg.  Och, hon låg över och det var som sagt var inte tanken att vi skulle ha sex men vi försökte få till det, men som sagt va, det funkade dåligt. Jag, hur fan skall jag säga, jag fick ju inte, du vet.
Polis Annika Johansson: Du fick inte upp den?
Nej jag fick inte upp den. Det funkade dåligt, men hon hjälpte mig väl på något sätt det sista med händerna eller någonting så jag fick utlösning helt enkelt.
Polisförhöret avslutar Thomas med: ”Jag känner inte att jag varit otrogen heller egentligen”.

Alkohol
Thomas bedyrar i förhör och i rättssal att det som mest varit några öl för mycket någon enstaka gång när han känt sig pressad av allför mycket arbete. Det har dessutom aldrig gått ut över varken fru eller barn. Känner att jag inte behöver lägga ut texten så mycket på detta utan överlåter till dottern att beskriva vad alkoholen innebar för familjen Bladh. På sin blogg ”Mitt bombade tonårsliv” finns inlägget ”Jag var rädd men tillräckligt modig”. Nu är hon fri och vågar berätta!

Hämnd
Barnen och Christina har sedan deras bror/son gått bort anlagt en fin grav på Torsby Kyrkas begravningsplats. Där finns blommor, små figurer, änglar, stenar och sådant som påminner om bortgångne Nicke. Det är svårt för Christina att gå till graven nu dels på grund av att hon fortfarande är rädd för Thomas och att stöta på honom där, dels för många i Kärna undviker henne, svarar inte och visar okonstlat sin avsky för henne. Det har gått alldeles för många rykten och stått alldeles för mycket i tidningarna för att det skall vara bekvämt att till och med gå till sin egen sons grav. Så, Thomas skrev häromdagen att om Christina ändå inte visar sig vid graven och sköter om den, så kommer han att gräva upp den. Det blir ju som att sticka kniven rakt i hjärtat på både Christina och barnen. Om Thomas verkligen brydde sig om sina barn så skulle han ju ta hand om och sköta minnet av deras döda bror…visa respekt för deras sorg och saknad. Hämnden är bara ihålig, girig och verkningslös!

Sensmoralen överlämnar jag till Dig bästa läsare…

 

MEN ED(e), inte Sven Berntsson?

Sven är en av de som anmält Christina för oegentligheter i stiftelsen Niklas Bladhs Minne (NBM). Han hade varit stiftelsens ordförande i åtta år när bomben detonerade.

Ni som läst de tre tidigare inläggen ”Resan Kärna-Kornhall 1” och Resan Kärna-Kornhall 2 samt Det låter så bra har ju fått ett hum om att allt inte stod rätt till i stiftelsen NBM.

Sven Berntsson har långt ifrån fullgjort sitt uppdrag som stiftelsens ordförande i NBM. I flera år har länsstyrelsen och revisorn skickat brev till honom och velat ha kontakt angående hjullastare och bokföring mm Även Kungälvs kommun har sökt honom.

Den 18 augusti 2010 skrev Johan Pihlgren på Kungälvs kommun till styrelsen NBM, Anders Holmensköld (M), Ove Wiktorsson (c), Carina Johansson (SHB) och Catharina Migell:

Ämne: Stiftelsen till Niklas Bladhs minne. Problem?

”Bidrag på 3,5 Mkr beslutades 2008 för 7 km cykelväg mellan Kärna och Kornhall. Delbetalningar gjordes 2008, i förskott enligt avtal. Det medförde stor aktivitet och byggande vilket i sin tur medförde ytterligare delutbetalningar. 1.6 Mkr har betalats ot. 0 km står klar och 1 km står halvklar. Nu växer detta igen och måste kanske göras om, om bygget inte återupptas. Ingen anläggningsverksamhet har pågått under 2010.

Flera uppmaningar har sänts till stiftelsen sedan i vintras om redovisning av hur senaste delutbetalningen har hanterats. Stiftelsen svarar med att redovisning ska göras, men inget sker. Flera möten har bokats med stiftelsen, stiftelsen svarar med att skjuta upp varje bokat möte. Ingen egentlig kontakt har gått att få under 2010. Ytterligare beslutade bidragsutbetalningar har stoppats sedan länge. Om ingen av er säger annat så går jag vidare och diskuterar härnäst med kommunens ekonomer och jurister om hur detta lämpligen bör hanteras.

Med vänlig hälsning
Johan Pihlgren”

Enligt Sven Berntsson existerade inga oegentligheter i Stiftelsen Niklas Bladhs Minne…före bomben! Efter bomben såg det plötsligt annorlunda ut. Sven Berntssons dotter Linnea Berntsson uttryckte det klart i sitt polisförhör ”Det förstår ni väl att pappa måste anmäla Christina, annars åker han på det själv”.

Hade Sven pratat sanning i målet mot Christina så hade han nog åkt på en hel del hur som helst. För att klara sitt eget skinn vittnar Sven i förhör och rättegångar att:

# Christina var kassör i stiftelsen (aldrig varit, inget beslut heller)

# Christina har ensam tillgång till stiftelsens konto (Anders Holmensköld + Christina)

# Christina skulle ha ställt in flera styrelsemöten (det gjorde Sven & co själva)
2 kap. 11 § stiftelselagen. ”Utöver styrelsens ansvar ska styrelseordföranden bl.a. se till att sammanträden hålls när det behövs”

# Christina köpt en hjullastare för att kunna ta ut pengar ur stiftelsen (???)

# Christina är orsak till att hjullastaren sen är borta. Men…”Berntsson vet att den här hjullastaren sålts på export till Sydamerika via Göteborgs Entreprenadmaskiner i Kungälv, företrädare för detta bolag heter Peter Johansson. Försäljningspriset var 125 000 kronor inklusive moms och det var Thomas Bladh privat som sålde hjullastaren” : Sven Berntsson i förhör 2011-08-24 Dnr: 9000-K2182-11.

# Christina ville att Anders Holmensköld skulle ha all post till stiftelsen för att maken Thomas inte skulle få se den, och se att hon lurades (därför undanröja alla misstankar om fusk från Christinas sida, samt att Anders Holmensköld snabbt skulle få all information om styrelsearbetet då han också var kommunalråd)

# Christina har ljugit om att maken arbetat något för stiftelsen…eventuellt max 2-2,5 dagar (i förhör har Thomas Bladh berättat att han lagt 5-6 somrar och hela sin fridtid på byggandet av de här gång och cykelbanorna)

# Christina har inte velat ta emot post när Sven Berntsson kommit med den post han fått från skattemyndigheten och länsstyrelsen avseenden stiftelsen. Därför har han inte haft någon kunskap om handlingar som rör stiftelsen över huvudtaget”. Förhör med Sven Berntsson 2011-08-24 Dnr: 9000-K2182-11. (Sven är ordförande i stiftelsen inte Christina).

# Christina har fört över pengar till hennes egna bolag (Dit samtliga medel gått är Thomas Bladh VD och Christina suppleant).

I stiftelselagen 2 kap. om styrelsens ansvar om förvaltningen står det: ”Styrelsens ordförande har huvudansvaret inom styrelsen. Han ska noga följa stiftelsens verksamhet och se till att övriga ledamöter får tillräckliga upplysningar så att de kan utföra sina uppdrag på ett riktigt sätt”


Inte nog med att Sven Berntsson misskött sitt styrelseuppdrag, och skyllt allt på Christina. Han har också genom sitt vittnesmål begått MENED. Han har varit en stor bidragande orsak till att Christina fällts för trolöshet mot huvudman, urkundsförfalskning, grovt bokföringsbrott och skattebrott till 2,6 års fängelse. Han har dessutom sett till att Christina fått betala 1,5 miljoner kronor till stiftelsen (tagit ur hennes och barnens bohag). Sven Berntsson tyckte inte att det räckte utan ville ha ytterligare 350 000 kronor i ränta av henne.

Sven Berntsson med flera är naturligtvis anmälda för bland annat mened. Tyvärr fick Christina en nitlott i det ”geografiska rättssäkerhetslotteriet” och hamnade i Västra Götalands polisdistrikt. Så Sven kan nog tryggt bara vänta in att byråkraternas koma ska släppa lagom till att preskriptionstiden börjar.

GRATTIS Sven Berntsson till den vinstlotten!

Bilden högs upp: Förutom att springa runt i gård och stuga på orten och svartmåla Christina… innan någon ens hann att bli förhörd, bestod Sven Berntssons förståndsmässiga insats i att skriva anonyma brev till polisen. Denna Svens högtravande Kärnaprosa går inte att ta fel på.

 

Det låter så bra

Det låter så bra när svärfar Robert Bladh den 2007-08-27 skriver till Kungälvs kommun och berättar att stiftelsen Nicklas Bladhs minne haft lite större omkostnader än beräknat för cykelvägen Flateby-Torp.

”Ekonomin för bygget uppgår till strax under 300000:- + moms. Vilket är något mer än jag beräknade. Orsakerna är tre nämligen att vi var tvungna att dika bäcken nedströms en halv kilometer samt att vi var tvungna att höja vägbanken en ganska lång sträcka just vid bäckövergången med ökad mängd bärlager som följd. Vi har också maskinlagt en slitbana av 70 mm fräsmassor som vältats till en hel slät cykelbana. Då vårt utlägg för moms på 75000:- inte återgår förrän nästa år så är det ett stort behov av nästa utbetalning som vi hoppas ni kan göra så snart som möjligt.
Med hälsningar Robert Bladh”

Förutom tre små tekniska felaktigheter…

1. Det ska nog stå ”mindre än beräknat”.

2. Det finns inget VI (för Robert Bladh han har inte genom något beslut i styrelsen eller på annat sätt haft fullmakt att företräda stiftelsen till Nicklas Bladhs minne)

3. Stiftelsen är inte momsberättigad, den fakturerar inte moms.

…så låter det inte riktigt lika bra när en entreprenör DBB System, Daniel Brycke berättar för polisen om bakgrunden till Robert Bladhs brev till Kungälvs kommun.

Polisförhör med Daniel Brycke, den 2011-09-29 09:35 Dnr 9000-K2182-11.
”Beträffande fakturan, som är daterad 2007-09-20 Flateby-Torp, så säger Brycke att han har efter överenskommelse med Robert Bladh lagt på 10% på varje post. Beträffande posten B1, ”Beläggning asfaltkross 0-11/m2” beloppet 72500:-, så säger Brycke att den är ”saltad med 20000”. Anledningen till detta var helt enkelt att Robert Bladh hade sagt att beläggningen inte fick bli för billig för då skulle det bli svårt att få tillräckligt med pengar sen”.

När man sen vet att Robert Bladh lät Christina fakturera för hans arbeten som om det vore Panrab AB som utförde dem…för att dels kunna arbeta 100% utan att försäkringskassan skulle kunna upptäcka det, och dels kunna kompensera sig med material fakturerade av Panrab som han sen kunde ta ut, utan att då behöva skatta för dem…låter det inte så mycket bättre.

Fruktansvärt illa låter det ännu senare då maken Thomas och svärfadern Robert i tingsrätten vittnar under sanningsförsäkran på att inget har skett…Christina har hittat på fakturorna för att begå bedrägeri! Ännu mer illa låter det då Christina blir dömd att betala tillbaka till stiftelsen för dessa fakturor som gått till Panrab (där maken var VD och Christina suppleant)!

Skillnaden mellan ”Det låter så bra” och ”Det låter inte så bra” blir nog störst när man läser i Polisförhör med Thomas Bladh den 2011-09-22 09:50 Dnr 9000-K2182-11 ”Bladh informeras om att Christina Bladh i förhör sagt att beträffande bolagens fakturering till stiftelsen att det är framförallt Robert Bladh men även Thomas Bladh som sagt till henne att hon skall upprätta och gör faktureringen. Bladh säger då att det är helt befängt och han säger att han har ju lagt 5-6 somrar och hela sin fritid på byggandet av dom här gång och cykelbanorna”.
Under förhandlingen i tingsrätten ändrade Thomas Bladh 5-6 somrar till 2-2,5 dagar – annars passade det inte in i Roberts upplägg!

Det jag skriver kan låta som en intern komplicerad konflikt. Men det är i denna miljö som Christina verkat och levt i. Men den miljön speglar också på ett större plan, hur en kommun hanterar ekonomin, öppenhet och anständighet.

Det är du läsare som betalar…

Resan Kärna-Kornhall del 2

Vanligtvis vänder man sig till kommunens handläggare för att få information och få rätsida på felaktigheter man anser vara begångna inom kommunen. När det gäller stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och miljöfrågor är handläggarna i Kungälvs kommun både oklara och rådvilla..

Nästa steg blir då att kontakta kommunens chef. I detta fall kommunchef Magnus Gyllestad (se inlägg när Kungälvs kommun mörkar). Men Magnus Gyllestad vill inte höra talas om några oegentligheter. Han håller inte med att någon (Anders Holmensköld) hålls bakom ryggen för att dölja ”några misstag”.

Så…det blir till att gå vidare till nästa instans (över Magnus Gyllestad). Det blir då kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen är tillsynsmyndighet för kommunchefen, och har dessutom anställt Magnus Gyllestad.

Gissa vem som är ordförande i kommunstyrelsen…ANDERS HOLMENSKÖLD!!!

Tror ni jag skämtar? Allt finns hos Kungälvs kommun och är offentlig handling. Ring själva dit och begär ut allt Robert Bladh har varit inblandad i, telefon 0303-23 80 00. Enligt tryckfrihetsförordningen 2 kap. 12 § ska vilken tjänsteman som helst omedelbart kunna lämna ut offentliga handlingar (1 dygn eller högst några dagars väntan). Magnus Gyllestad har låtit vänta över 4 månader på sig för att lämna ut handlingar, han och fyra till på kommunen är JO-anmälda för det. Skulle kommunen vilja hemligstämpla något så måste de omedelbart meddela det och vart man kan vända sig för att överklaga.

För att få ett hum om hur snurrigt allt är. Fråga på kommunen efter dokumentet där Robert Bladh, för stiftelsen Niklas Bladhs Minnes räkning ansöker hos kommunen att bygga en väg mellan Kalvegrinna och Torsby kyrka (för ca 1 miljon kronor), skrivelse daterad 2008-06-05 han skriver där att kyrkan ska betala denna gång och cykelväg ur ”egen ficka”. Som kuriosa kan nämnas att han till kyrkan (Anders Holmensköld) säger att stiftelsen Nicklas Bladhs Minne skall betala…och till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne säger han att kyrkan skall betala?

En som däremot fick betala ur ”egen ficka” var Christina. Det har tagits ett förskott på 1,5 miljoner kronor ur hennes kommande bodelning (blir när maken eller hans advokater tröttnat på att förhala).

Christinas dom innebär att HON måste betala 1,5 miljoner kronor…inte företaget Panrab…dit alla pengar gått…sådan är lagen.

Christina har däremot rätt att kräva företaget på dessa 1,5 miljoner kronor…sådan är också lagen.

Men medans hon satt häktad 3 månader plundrades företaget. Hon påpekade under häktningstiden för Polis Bo Andersson att maken och svärfadern höll på att plundra hemmet och bolaget. Bo Andersson svarar galant ”och…???.

Ingen vill idag förklara vart en terrängvagn TDD 637, släpkärra TBF 061, hjullastare L70 1998, Cheva UUD 782, Cheva WCJ 983, verktyg, servicekontrakt på flera miljoner mm mm tagit vägen. Dessutom en hel skrotanläggning på Skogome med lastbilsvåg, gaffeltruck AS 150/15, flera containrar och komprimatorer samt en stor mängd metall och skrot som inlämnats på terminalen i Skogome. Vidare en helt komplett maskinhall med verktyg, kompressorer, fullt av material och reservdelar på gården i Staby, Kärna.

Ingen vill heller förklara varför ingen är intresserad av varför ingen vill förklara vart alla saker av värde tagit vägen.

Inget av alla företagets tillgångar har genererat en enda krona?

Så stiftelsen har nu i efterskott, fått förskott av Christinas bodelningspengar på 1,5 miljoner kronor. Pengar som företaget egentligen skulle betalat…men företaget saknar tyvärr tillgångar. Som ytterligare salt i såren kräver Sven Berntsson (ordförande i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne) Christina på ytterligare ränta…närmare 350,000 kronor.

Så makens och svärfaderns ”djävulska” konstruktion har resulterat i att Christina fått betala ur det bohag som skulle gått till henne och barnen samt en advokat som kunnat hjälpa henne ur denna knipa! Inte ens barnen har fått något, medans Thomas och Robert kan rulla sig i miljonerna och allt som Christina och barnen ägt (till och med dotterns kioskvagn)!

Verkar detta rörigt så beror det på att det är rörigt.
Verkar det osmakligt så beror det på att det är osmakligt.
Verkar det inte sant så beror det på att det är ofattbart.

 

 

Resan Kärna-Kornhall del 1

Detta är nog mitt livs viktigaste och tyngsta inlägg jag någonsin skrivit, och någonsin kommer att skriva. Skulle kunna vara en berättelse från Neapel om Camorran där. Men det är från Kungälv om klanen Bladh här!

Trodde politiker och polis i Kungälv, Göteborg skulle kunna ta itu med de oklarheter som har förekommit i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne. Så har inte skett och kommer troligtvis inte heller att ske inom rimlig tid (preskriptionstiden). Så…då får jag väl prova en annan väg och beskriva en liten del av allt som hänt här på min blogg.

Kungälvs kommun hade 2006 beviljat 3,2 miljoner kronor till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne för byggnation av en ”gång och cykelväg” mellan Kärna och Kornhall.

Nu var det så att Christinas exsvärfar Robert Bladh ville göra kompisen kommunalrådet Anders Holmensköld en tjänst. Kommunalrådet ville ha en ”gång och cykelväg” mellan Kalvegrinna (stora vägen) och en fritidsgård han startat i församlingshemmet vid Torsby kyrka. På den tiden mellan 2006-2009 var Anders Holmensköld kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat, Kärna.

Anders Holmensköld var också kommunalråd i Kungälvs kommun och hade från början varit med om att bevilja ovan 3,2 miljoner kronor. Han satt också i styrelsen för stiftelsen till Nicklas Bladhs Minne (vilket Robert Bladh aldrig gjort), så det var inget problem att ”fixa till” så att Robert Bladh (utan behörighet eller styrelsebeslut) på eget bevåg kunde avsätta ca 1 miljon kronor från de 3,2 miljoner som var beviljat för sträckan Kärna-Kornhall till sträckan Kalvegrinna-Torsby Kyrka…bara att köra på!

Kungälvs kommun har naturligtvis aldrig varit med på eller godkänt något bidrag till Kalevgrinna-Torsby Kyrkans sträckning.

Anders Holmensköld satt alltså på 3 stolar samtidigt: Kommunalråd i Kungälvs kommun, styrelseledamot i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och Kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat. Han var också den enda som fick all stiftelsens post till sig på Tulpanvägen (mellan 2005-01-14 – 2012-11-20)…han hade total koll på läget och tillgång till stiftelsens konto.

Robert Bladh har under ca 15 år varit gatuchef i Kungälvs kommun och fram till 2011 fortsatt att ”konsulta” åt kommunen (sjukskriven 50%). Så Robert Bladh hade både koll på läget och visste hur en slipsten skulle dras.

Christina skrev på den tiden fakturorna från Panrab (där Christina var suppleant och maken Thomas VD). Hon gjorde som vanligt vad svärfadern och maken sade till henne att göra. Så hon fakturerade stiftelsen för utfört arbete och betalde sen de som hade utfört arbetena, inklusive sin egen make.

I rättegången mot Christina ville ingen av alla de 18 kallade vittnen överhuvudtaget kännas vid någonting. Cykel och gångvägen till Torsby kyrka, den undveks noggrant att tala om ”vilken sträcka”?…vi vet inget om några pengar…det var Christina som skötte allt”.

Det var barnsligt enkelt för åklagare Lars Lithner att bevisa Christinas skuld, med 18 vettskrämda vittnen som bara hade Robert Bladhs instruktioner att gå på, för att klara sig själva från en möjlig framtida påföljd.

ALLA transaktioner Christina fällts för har gått genom familjens företag Panrab (där maken var VD och Christina suppleant).

Det som kunde bevisa motsatsen och att dessa 18 vittnen inte varit riktigt sanningsenliga hade åklagaren Lars Lithner ”glömt”! Företagets bokföring gick inte att få fram till någon av Christina rättegångar. Polis Bo Andersson kunde garantera att den inte heller fanns hos någon eller någon annanstans. Christina fann dock hela företagets bokföring hos ”bokföraren” i polishuset EFTER hennes Hovrättsdom!

Företaget och då indirekt maken samt svärfadern förfogade över de av stiftelsen Nicklas Bladhs Minne inbetalda medlen…men CHRISTINA FICK SOM STRAFF BETALA TILLBAKA 1,5 MILJONER KRONOR TILL STIFTELSEN FRÅN SITT KOMMANDE BOHAG…FÖR NÅGOT HON ALDRIG ”SETT RÖKEN” AV! Rätta mig om jag har fel.

Svärfadern Robert Bladh har dessutom använt Panrab som bulvan (målvakt) till att fakturera sådant han själv inte kunnat, då det annars hade blivit för uppenbart att han egentligen jobbade heltid (100%), trots att han var 50% sjukskriven (konsultarvodena från bland annat kommunen upptog redan mer än 50% av hans arbetstid). Pengarna tog han sen ut ur Panrab i form av material och annat som han lät Panrab fakturera. Christina har med andra ord tvingats betala ex svärfaderns fina uterum och renoverade villa.

Christina har visat på en massa delikata felaktigheter i hennes förundersökning och rättegång. Anmält vittnen för mened, åklagare för tjänstefel o.s.v. o.s.v.

ALLT HAR SÅ GOTT SOM LAGTS NED!

Kanske beror det på att polisväsendets och åklagarnas allergi mot att rätta till misstag. Kanske beror det på att Robert och Thomas Bladhs kontakter inom polisväsendet ”fixat och trixat”…vilket naturligtvis vore alltför osannolikt för att vara sant!

Men sant är att Christina Bladh har fått ett orättfärdigt fängelsestraff på 2,6 år, och att hon fått betala 1,5 miljoner kronor för ett kalas som hon själv aldrig blivit bjuden på!

 

 

Därför skriver jag

Det är en underlig känsla att sitta här och skriva om vad Christina har upplevt. Många frågar sig säkert varför jag gör det…med vilken rätt jag gör det…varför fortsätta älta? ”Han som gjort ett sådant förfärligt brott…vem är han att överhuvudtaget uttala sig?”

Jag gör det, för det förtroendet som Christina och hennes barn gett mig. Historien om en verklighet utanför all sans och vett. Jag gör det för att Christina själv inte orkar mer…inte nu. Det var jag som la bomben…inte för att skada eller döda, utan för att väcka uppmärksamhet åt något jag såg höll på att urarta till en katastrof. Något jag själv inte klarade av att hantera. Det gick riktigt fel, och jag har rättvist fått en rejäl påföljd för det. Men min handling har också utnyttjats på ett osmakligt och hänsynslöst sätt, till att förvanska, dölja och föreneka Christina och hennes barns omänskliga levnadsförhållanden, familjen (klanen Bladhs) kriminalitet samt åklagares (Per Håkan Larsson och Lars Lithner) jäv och godtyckliga myndighetsutövning.

Jag känner ett ansvar inför denna historia, som ingen vill höra…varken nu eller förr. Det duger inte att lägga locket på, och per automatik lägga ner alla utredningar, som skulle skänka klarhet i vad som gått fel, och vad som behöver rättas till. Det är inget fel på poliserna i Västra Götaland…felet sitter högre upp.

Det jag skriver är ingen historia från förr. Något från inkvisitionens 1400-tal, med kvinnor som bränns på bål. Det är skrivet nu, så nära i realtid det bara går. Alla finns…alla lever och verkar här och nu! Vår framtid kommer att läsa detta innehåll på ett helt annat sätt, än vad du som läsare gör nu. Kanske någon i framtiden kommer att utbrista ”Vad förskräckligt…hur kunde detta ske…varför gjorde då ingen något…vart var rättsväsendet, samhället och kuraget?” Tiden är nog inte mogen ännu, den ligger för nära oss. Vi har svårt att ta in, och få perspektiv på vår egen samtid. Den berör oss här och nu…det svåraste stället att befinna sig på…att ta itu med! Samma princip från denna bloggs microperspektiv till ett världsligt macroperspektiv, Guantanamo…idag?

I denna den bästa av alla världar…om jag får önska mig något:

Politiker och de beslutfattare inom rättsväsendet i Västra Götaland, agera här och nu. Bringa klarhet i vad som egentligen har skett i Kungälvs kommun både med stiftelsen Nicklas Bladhs minne och med avfallshanteringen. Sluta att uppföra er som konflikt rädda curlingföräldrar till de misstag som har begåtts!

Överlåt inte till framtiden att fördöma gårdagens oförmåga att lösa vår egen tids misstag!

 

Väninnors Svek 2

Christina hade egentligen bara två riktigt nära väninnor Ann-Sofi och Britta. Dom var också ”godkända” av maken Thomas. Med dom kunde hon få åka på kurser, fester och andra tillställningar med. Det var dom som visste mest om hur det var med maken, det var dom som Christina anförtrodde sig mest åt. Familjen Bladh och Brycke hade också rest mycket tillsammans, bland annat Turkiet, Kanarieöarna, Thailand, USA och till fjällen på barnens lov.

Britta och Christina hade haft flera Reiki kurser och en del föredrag ihop hemma hos Christina. De kurserna hade även till exempel kommunalråd Anders Holmensköld, Brittas make Daniel, Sven Berntsson, maken Thomas och hans mamma gått på. De som i polisförhören fördömde och tog avstånd från det dom tidigare uppskattat och själv använt sig utav.

Själv säger Britta i polisförhören 2011-07-28, 10:25

”och…jättefina kurser verkligen, väldigt fin nivå. Där det var, den här världen kan vara rätt flummig och rätt hysterisk och fanatisk och det var ingenting sånt som då var aktuell för varken mig eller Christina för det var bara det enkla och det naturliga som var som hon ville lära ut liksom, att det var väldigt enkelt att hjälpa sig själv. Jag vet inte hur mycket du är insatt i…men det är väldigt populärt nu för tiden med meditation med…yoga. Och sådant där för att hitta självläkning liksom”.  ”Det var på det planet det var. Hon, som sagt var, fruktansvärt bra ledare, så hon kunde verkligen lära ut och få folk att, hon hjälpte jätte många grymt var det. Hon hjälpte folk att hitta styrkan i sig själva liksom så att de kunde klara upp sina liv. Hon ville…hon sa ju det till mig flera gånger att…absolut så ville hon att Thomas skulle göra det också, det var ju det viktigaste egentligen, att man har familjen runt sig som också fixar sig själva liksom, men han var med vissa gånger sedan så ramlade han tillbaks, så var han med, ja det gick så här fram och tillbaka hela tiden”.

Britta berättar vidare att hon tror Christina blivit misshandlad:

”Hon sa t o m att han hade slagit henne, vid ett par tillfällen och varit så där elak i orden då. Och detta tror jag, eller det har hon sagt själv också, att hon försöker dölja det så gott det gick för omgivningen och för sina vänner, för det var ju ingen som ville umgås med dem då om vi såg hans sida fullt ut”. ” Då vill man ju som kompis bara åka rätt ner och suga tag i henne liksom, nu tar vi dig, men då var hon så livrädd för Thomas. Hon sa, för hon hade sett så många fall där kvinnan inte fått den hjälp hon behöver runt sig då från samhället, då mannen söker upp och har ihjäl kvinnan, hon var helt säker på att det skulle bli så. Det var det som hon hänvisade till hela tiden, då kommer jag att dö, jag kommer dö, om ni kommer ner till mig nu då har jag tjallat och då kommer jag, då kommer han ha ihjäl mig. Hon var helt säker på det och det var så hon sa till oss.

På polisens fråga om hur Thomas relation till barnen hade varit svarade hon:

”Urusel, han har aldrig vari med på några skolavslutningar, har aldrig varit med på några uppträdande, aldrig på matcher, ingenting. Han har aldrig ställt upp dem.” ” han svär och han kan säga, han svär jätte mycket över dem och säga att de inte är någonting värda, och…äh…ja trycka ner dem…jag har aldrig hört det men Christina har berättat och ”min dotter” har berättat också, och vi hade spelat in vid något tillfälle också sådär, men tagit bort det sedan”.

Britta tyckte synd om Christina…mig gillade hon inte:

”Christina behöver vård…och jag kan känna att jag hoppas att den här Martin far och flyger allvärldens väg, för han är inte bra för henne”.

Britta hade också läst tidningarna, så ”fakta” flödade fritt angående ”stiftelsen” och Christina.

”Ja det är en fantastisk fin grej, men om hon har tömt kontot och lagt dem i annat land eller vad som helst, så är det riktigt supersjukt…å jag kan säga jag vill aldrig mer se…jag vill aldrig mer träffa henne”.

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”Och det har du läst i tidningen?”

”Ja, jag läste där jag har inte pratat med Christina om det heller”.

Såå…egentligen var det tidningsskriverierna som var anledningen till att Britta tog avstånd från Christina. Men inte bara det…Britta var också svartsjuk!

”…fast nu var Martin med också, i och för sig kan jag väl säga att jag aldrig riktigt tyckt om honom, för han har ju stört, han har ju kommit in och stört”

”Om det är två och ett halvt eller tre år sedan, kommer jag inte exat ihåg, men jag minns det så tydligt för jag minns det att jag var irriterad precis som en väninna kan vara när det kommer in en man i en annan kvinnas…eller väninnas liv liksom”

”…i takt med att de började umgås så var min vänskap inte så noga längre”

”Ja jag gled bort där liksom, och jag frågade flera gånger…för Ann Sofi fick den där Martin. Det var helt ok av någon konstig anledning, men jag fick inte det”

”Men jag blev hela tiden…hon sa hela tiden, javisst självklart, det är klart att du ska få det…vi säger till nästa gång och vi säger till, men jag fick aldrig veta det, jag bara veta det efteråt hur kul de haft liksom, men jag fick aldrig vara med. Och det förvånade mig jätte jätte mycket då, varför jag inte fick vara med”

”Vi åkte till Mundekulla i alla fall, det blev egentligen att jag fick vara med ungdomarna och hon och han var med varandra hela tiden. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade väl i och för sig kul, det var en rolig kurs vi gick på, men jag hade velat vara med henne”

”han sa då liksom att ”ja, hur länge har du jobbat liksom på Hagabadet”, ”jag har varit där fyra år” och då tyckte han liksom att ”ja, varför det, hur kan du stå ut så länge där” liksom han jobbat på Sturebadet då, det är ungefär samma sak då. ”Där var jag i ett halvår och sen…det är ju bara slasket som jobbar liksom på sådana ställen”. ”jaha” sa jag men…då blev jag arg då liksom, ja det är verkligen inget slask som jobbar liksom på Hagabadet. Dom är jättenoga med vad dom tar in för folk och det är superfina människor där, det håller jag inte med om liksom och sen tyckte jag att han var jätte dum efter det, för jag tycker att så säger man liksom inte till mig och mitt jobb och mina kollegor”.

”och då tyckte jag att det blev en sekt av det, när bara viss och de skulle göra grejer då…lite sjukt så…sen vet jag inte jag, jag kommer inte ihåg vad de gjorde en men när inte alla får vara, när det inte öppet för för alla och sådär då är det ju liksom lite konstigt”

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”När blev det så att säga stängt för andra?”

”Det tyckte jag det blev när han kom in i bilden, så fram till dess att han trädde in i där så visste jag vem hon var trodde jag…”

Efter Brittas förhör blev alla runt Christina sekten…och jag sektledaren. Åklagaren fick styrkt ” det finns ingen som talar för Martins uppfattning om att Christina skulle varit utsatt för misshandel av maken”

Britta 40 år…???

När verkligheten blev en efterhandskonstruktion

Mitt brott är inget jag är stolt över eller vill försvara. Jag är djupt bekymrad över mitt eget handlande. Har all anledning att ta mig en riktig funderare över vad jag gjort, och hur jag i framtiden bättre ska hantera liknande situation. Brottet har öppnat ett helt universum inom mig…att jag kunde bli så bestört, irrationell och panikslagen.

Dåvarande läge kunde liknas vid en gisslansituation. Kunde inte prata med maken Thomas, det skulle vara en direkt fara för Christinas liv. Kunde inte prata med någon annan heller, utom då Christinas två närmaste väninnor (se nästa inlägg Väninnors svek 2, och tidigare inlägg Väninnors svek 1). Anledningen var Christinas rädsla för att någon i så fall skulle gå och prata med Thomas, ”prata honom tillrätta”. Det hade hon tidigare haft flera riktigt dåliga och smärtsamma upplevelser av. Att gå till polisen var det inte tal om ”Thomas känner folk överallt och kan dupera vem som helst…han får tag i mig vart jag än skulle fly”. Christina bokstavligen bad på sina bara knän ”gå inte till polisen…du vet inte vad du utsätter mig och barnen för…du har aldrig mött någon som Thomas…du fattar inte vidden av vem han är”. Så här i efterskott vet jag att hon hade rätt.

Mitt brott har exponerat ett helt universum, som jag tidigare inte lagt märke till…om kvinnosyn, rättsväsen och samhälle…om saker man bara inte pratar om.

Författarna Johanna Langhorst och Pernilla Glaser skrev i DN Debatt den 7/5-13. ” När någon ger språk och substans är ett fenomen som existerat länge, som miljöförstöring, rasism eller kvinnohat, är det enklast att börja prata om något annat. ”är det verkligen så farligt?”, ” Varför ska just du prata om det här?” , ”Om det vore så illa hade vi ju gjort något åt det för länge sedan.” Detta skrivet i anknytning till Maria Svelands bok ”Hatet”, och då lämpligheten att föra samtal om dessa hatfrågor och vem som i så fall har rätt att föra de samtalen.

Exakt så var min upplevelse när jag under mer än två års tid försökte prata om situationen för Christina och barnen ”Varför bryr du dig?, ”Hon kan ju bara gå där ifrån…det är ju hennes val…inte ditt”, ”Polisen och kvinnojourerna är de som ska ta hand om det…inte du”,. ”Det är jävligt sorgligt hur dom har det…men kan vi inte prata om något mer upplyftande”.

Det är mycket jag kommit fram till under den här resan. Omfattande insikter, tung undervisning och hårda läxor. En stötande kvinnosyn, ett svagt rättsväsende och ett blundande samhälle. Att gamla mansdominerande sociala mönster till stor del styr hur rättsväsendet handskas med utsatta kvinnor. Hur manliga ”nätverk” effektivt styr information och media så att den ”rätta bilden” kommer fram. Hur det görs så mycket för att dölja och maskera en brutal nuvarande närvarande verklighet för många kvinnor. Hur oerhört aggressivt bemötandet blivit när jag öppet och naket berättat vad jag upplevt och känt…en berättelse ingen ville höra. Min verklighet blev en efterhandkonstruktion.

Även om något är svårt att prata om eller ingen vill prata om det, så ska jag aldrig mer tiga, hålla tyst och bara grubbla över det själv…ALDRIG!

P.A.S Parental Alienation Syndrome

”Många undrar varför barnen deltagit i sekten runt Christina. För oss som sett förändringen av dem från goa o snälla barn till mer ilsket och aggressivt beteende finns inget som helst tvivel om att de fallit offer för Parental Alienation Syndrome (PAS).”
Citerat direkt från Kärna Bomben – Fakta Om Förövarna bloggen.

Egentligen vet jag inte om jag orkar bemöta allt som skrivs på bombfaktabloggen? Är så trött på dessa ihärdigt förbittrade män och detta hat…men det är väl också deras syfte. Läste Sophias inlägg på sin blogg! ”PAPPA, NEJ!” den talar för sig själv. Tog reda lite om PAS…det hon tillsammans med brodern skulle ha fallit offer för.

Richard A. Gardner utvecklade på 80-talet tänket bakom Parental Alienation Syndrome. Han ansåg att sexuellt umgänge med barn inte nödvändigtvis innebär ett övergrepp eller trauma för ett barn.

-Gardner ger vägledning till pappa: Han måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili.”

Gardner ger till tips till mamma: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteende hos dem som inte förgriper sig på sina barn”.

-Gardner ser på barn: ”Barnet som utsatts för sexuella övergrepp anses allmänt vara ett brottsoffer, trots att barnet kan ha tagit initiativet till sex och förfört den vuxne”.

I och med dessa utgångspunkter menade Gardner att en stor grupp pappor felaktigt förlorat umgängesrätten med sina barn. Barnet bör då flyttas till den förälder som barnet tagit avstånd ifrån, som ett sätt att avprogrammeras.

Det ingår inte i klanen Bladhs moraliska samhällsansvar att värna varken om natur, familj eller barn. Inte svårt att förstå hur en kille som Gardner attraherar klanens självbild och strategi.

Som kuriosa kan nämnas att Sveriges motsvarighet till Gardner, läkaren och professorn Nils Göran Areskoug menar att feminismen är en global störning på psyknivå. Feminismen skulle rättfärdiga ett sjukt föräldrabeteende som genom en kollektiv psykos vunnit politiskt stöd.

Spretar lite hit och dit med klanen Blads samhällsbärararrangemang. Intressant hur klanen får ihop, dels att vilja representera kvinnojourer som Alla Kvinnors Hus  (vilket i och för sig var ett bluffbrev) och samtidigt luta sig mot och vurma för Gardners PAS.

Enda sättet att handskas med psykopater på denna nivå, är att lägga ihop alla fakta dom översköljer en med…som var och en kan låta helt vettigt…men tillsammans bildar de en morbid sörja, helt skild från alla vedertagna moraliska och etiska normer.

Naturligtvis är jag inte något levande diagnosinstrument att avgöra exakt vad och vem som är psykopat. Problemet är att jag inte kan hitta något bättre ord för vad jag sett och upplevt. Så tills vidare, i brist på annat så använder jag ordet psykopat.

Vem är alienerad? Läser Sophias blogginlägg ”PAPPA,NEJ!” och grunnar vidare…