Det har gått ett tag…

Det har gått ett tag sedan mitt förra inlägg.

I mitt förra inlägg skrev jag är det att 100.000 personer hade varit inne och läst på min blogg. Idag är det en bra bit över 300.000 personer som har varit inne och läst.

Det som har hänt sen sist är att min blogg legat nere. Jag vet inte exakt varför, men nu är den uppe och tillbaks på tillbaks.nu.

Jag skriver fortfarande på min bok under arbetsnamnet ”När ljuset inte räcker till”. Där blandas olika händelser i mitt liv som handlar om hur det är att som man känna sig maktlös och handfallen inför att kvinnor blir misshandlade, kränkta och våldförda på. Utgångspunkten är dock det som hände i Kärna med Christina och Thomas Bladh. De som läst mitt förundersökningsprotokoll (FUP) kommer att känna igen mycket av det som står i boken.

Bilden högst upp förställer Thomas Bladh´s dotters tatuerade finger. Kärnabomben var en omtumlande upplevelse för henne, både befriande och påfrestande.

I sin tidigare blogg ”Mitt bombade tonårsliv” skrev hon bland annat dessa inlägg:

-EN BERÄTTELSE OM ETT LIV

”Tänk om bomben inte hade sprängts, vart hade jag då varit?
Kanske hade jag helt enkelt varit död”

-EN BERÄTTELSE TILL
-JAG VAR RÄDD MEN TILLRÄCKLIGT MODIG
-PAPPA, NEJ
-BOMBEN PART 1
-BOMBEN PART 2