Kulan till Monika

Den 29 oktober 2010 skickade jag en gevärskula som legat i min kastlåda sedan jag var 16 år. Jag skickade den till Monika. Monika är mamma till Thomas som jag skadat med en bomb den 23 maj 2011. Monika är också exsvärmor och farmor till Christinas och Thomas två barn.

Vilken knäpp idé…eller hur?

Egentligen borde jag ju sluta skriva här med konstaterandet…. galet helknäppt!

Men även galna knäppa idéer har sin logik.

Monikas dåvarande svärdotter Christina hade under flera år varit utsatt för sadisktiska fysiska och psykiska övergrepp av hennes ena son Thomas. En riktig mamma vid sina sinnens fulla bruk skulle nog säga åt sin som att sluta behandla sin fru och barn så illa.

Monika gjorde tvärtom, hon stöttade sin son i misshandeln av svärdottern. Chrstina fick ofta höra ”Det är Thomas som drar in alla pengar till familjen, du ska vara tacksam mot honom. Gör du inte som han säger så får du väl skylla dig själv… det förstår du väl”!

Att det fanns två rejäla fel i hennes konstaterande brydde hon sig inte om. Dels var det så att Christina gjorde minst lika mycket för att dra in pengar till familjens företag som maken, dels så visste ju Christina sällan vad hon hade gjort för att väcka makens ilska och svartsjuka. Att bli bryskt väckt, förhörd och misshandlad mitt i natten för något som dåvarande maken fått för sig, och det kunde vara vad som helst… ofta flera gånger i veckan… år ut och år in gjorde ju inte Chrisitnas förståelse bättre.

Dottern Sophia skriver på sista sidan i brevet (förra inlägget) till sin pappa om Monika, att hon ska sluta vara så jävla blond hela tiden och inse att hennes som är en idiot… hon avrundar med sluta vara så jävlig mot min mamma.

Hur knäppt och illa valt det än var med den skickade kulan, så höll Monika sig borta från Christina och barnen efter det, hon åkte bland annat till sin dotter i Danmark. Sonen Thomas fick då inte längre det stödet hemma han var van vid. Tillsammans med de hot-sms (se Hot-sms och bromsmedicin) som jag skickade till honom blev det lugnare för familjen… han coolade ner sig… det fungerade som en tillfällig bromsmedicin.

Monika fick 19.800kr i skadestånd av mig för den kulan och 2 hotfulla sms som jag skickade henne den 22 och 29 oktober 2010. känns som om jag betalt både i pengar och sonat med fängelsestraff för det jag gjort mot henne. Även om jag var förtvivlad, frustrerad och förbannad när jag skickade kulan… trodde jag aldrig att en svärmor kunde vara så grym… så är det inget jag är stolt över. Jag ber gärna Monika om ursäkt för det jag gjort.

Det skulle vara passande klädsamt om Monika någon dag kunde be sina barnbarn om ursäkt för hur hon betett sig mot dem och deras mamma. Hon kanske till och med kunde tala sin make Robert tillrätta om att lämna tillbaka kioskvagnen som han stulit från sitt barnbarn Sophia.

Galet knäppt? Kanske är det bara en fråga om vilket perspektiv man har?

När det bara är nog!

Ibland är det bara nog… det räcker nu. Det måste få ett stopp… Spelar ingen roll hur… Det måste bara bli ett stopp!
Läser ännu en gång raderna från Thomas Blad´s dotter hon skrev i ett av sina brev till mig:
”Vet du en sak. Som jag tänkt på ett tag!? Jag är stolt över dig. För i hela mitt liv, av alla utomstående som har vetat vad som skett hemma, så är du den enda som har visat att det var fel. Du har varit den enda som ställt upp, och jag skiter i om det var moraliskt fel. Du var den enda. Jag älskar dig för det”.
På sin tidigare blogg skrev hon i inlägget ”En berättelse om ett liv”:
”Tänk om bomben inte hade sprängts, vart hade jag varit då? Kanske hade jag helt enkelt varit död”.
Ett annat inlägg hon skrev ”En berättelse
”Så fort han ropade stelnade jag till…”
Jag tänker på dagarna innan bomben. En förtvivlad tjej som då gick i nionde klass skulle åka på skolresa till Polen. Hon vågade inte åka med, hon var rädd för att lämna sin mamma ensam med pappan. Hon var bufferten, skyddet, och beviset om pappan skulle ge sig på hennes mamma, på det sättet hon befarade mest…Att han i blint urskiljningslöst raseri ännu en gång, sedan 25 år tillbaka, perverst svartsjuk, i krafigt berusat tillstånd skulle misshandla henne… att han en dag ”olyckligtvis” skulle lyckas slå ihjäl henne. Ofta på sista tiden mindes han dessutom inte efteråt, vad han hade gjort eller varför. Det verkade som om han höll igen lite när dottern var hemma, i närheten av sin mamma.
Några veckor innan hade dottern bett mig om hjälp: ”Min mamma överlever nog inte länge till”. Hon vill göra något åt saken själv. ”Jag är bara 13 år så de kan inte sätta mig i fängelse”. Hon hade redan en stor kniv bredvid sig när hon sov, med den var hon beredd på att försvara både sig själv och sin mamma mot pappan. Det fanns fler planer än så. Dottern och jag kom överens om att hon inte skulle göra någonting innan hon hade diskuterat det med mig… inte göra någonting mot sin pappa innan jag fått reda på vad. Vi tummade på det.
Hon var (och är) som en dotter för mig. Jag älskade henne, var orolig för henne och hennes mamma. Jag såg modet och tapperheten i hennes kamp att skudda sin mamma. Jag tog hennes förtvivlan och oro på största allvar. Det var oerhört smärtsamt att se och förstå hennes hjärtskärande lidande, desperation och ängslan över sin mammas situation.
Sonen i huset hade gett upp. Veckorna innan bomben ringde jag honom flera gånger och undrade hur det var med hans mamma, levde hon, mådde hon bra? Sista gångerna svarade han uppgivet ”Jag orkar inte vara orolig längre, jag orkar inte tänka på det hela tiden. Slår han ihjäl mor så gör han. Vad ska jag göra? Hon vågar inte lämna honom.”.
Dagarna innan bomben hade jag också läst nedan brev (Pdf) som dottern tidigare hade skrivit till sin pappa Thomas Bladh. Hon hade inte vågat visa honom brevet… Hon var bland annat rädd att han då skulle misshandla mamman… ännu en gång för något mamman gjort fel… Hon fick ju skulden för det mesta, även för det som barnen hade gjort.
Detta var några av flera händelser som till slut fick mig att tappa omdömet. Någonting brast inom mig… Jag hade fått nog… Nu var det bara nog!

Hur kunde detta hända?

Många har frågat mig hur jag kunde göra som jag gjorde och hamna i den här situationen? Skada en annan människa och få 10 års fängelse… Varför?… Just jag?… Varför?…
Ett svar skulle kunna vara att jag aldrig tdigare i mitt 58 åriga liv hade stött stött på, eller hört talas om en människa som plågat sin familj på ett sådant raffinerat, djävulskt och utstuderat sätt.
Min uppfattning har varit att ondskanas ursprung är okunskap pch rädsla. Det jag då stötte på var något helt annat… Något jag aldrig ens kunnat föreställa mig, inte ens kunnat drömma om… Helt utanför min fantasibarriär. En ondska som mest kunde liknas vid ett svart hål… Slukade allt i sin väg som innehöll minsta spår av kärlek, glädje och omtanke.
Att komma i kontakt i med något så vidrigt triggade mig att göra något så motbjudande, helt utanför mitt omdöme, min moral, mina värderingar som att skada en annan människa. Det blottades något i mig själv som jag tidigare aldrig hade haft kontakt med.
Men det blottade något annat. En hustru- och barnmisshandlare, en våldäktsman får 298 000kr i skadestånd för det jag gjort honom .
Detta medan hans två barn som utstått ett livslångt lidande under honom… hans hustru som fått utstå makens brutalitet, våldtäkt och förnedring under 25 års tid får ingenting…inte ens en upprättelse i domstol! Till råga på allt lyckas barnens pappa och farfar manipulera och vilseleda en domstol till den milda grad att deras mamma döms till två år och sex månaders fängelse.
Vad sänder för signaler till dessa två barn… Att under hela sin uppväxt fått bevittna fysisk och psykisk misshandel av sin mamma, bli kvitt sin egen plågoande till pappas och få se pappan roffa åt sig alla miljoner ur firma och bohag, ruinera deras mamma och genom lögner och förtal skicka mamman till fängelse… att bli så övergivna av samhället, sin omgivning och sist men inte minst av sin egen pappa?
Det är en skam för rättsväsendet, för alla som vetat vad som skett och hållit tyst…men framförallt för den ynkrygg till man som fegt, skevfullt och laglöst, psykiskt och fysiskt under flera år misshandlat sin fru och sina barn!
Självklart förnekar pappan all kännedom om vad han har gjort mot fru och barn…Ynkligt!

HOT-SMS SOM BROMSMEDICIN

Denna berättelse om fyra hot-sms jag skickat ett halvår innan bomben känns osmaklig, obehaglig och stötande att skriva om. Tyvärr har Klanen Bladh tagit upp dem på sin blogg så att jag känner mig manad att berätta om varför dessa skickades.

Det är så lätt att få intrycket att jag velat ha ihjäl Christinas make, fly med henne till Frankrike och köpa ett hus där…och tro att jag skulle kommit undan med det. Det är att förminska mitt intellekt, verklighetsförankring och IQ.

Berättade tydligt och klart under min rättegång att jag skickat fyra stycken hot-sms till Thomas Bladh, samt varför och vilken avsikt jag haft med var och ett av dessa sms. jag berättade också vilken effekt de hade fått för Christina och barnen. Det fanns gott om sms-trafik mellan mig och Christina som styrkte min berättelse, samt det som Christina själv hade uppgett. Inget var taget ur tomma luften.

Hot-smsen fungerade som tillfällig bromsmedicin för Christinas make att ge sig på henne och barnen.

Satt på ett café i Bergsjön strax utanför Göteborg. Var rent ut sagt så jävla trött på, och ledsen över att Christinas make än en gång get sig på henne. Det första smset skickades iväg denna dag, mest för att tanklöst ge utlopp för min frustration under tiden jag satt och fikade. Tänkte nog inte så mycket på konsekvenserna av mitt handlande. Thomas och hans mamma hade ju skrutit vitt och brett om sina kontakter med HA (Hells Angels), mitt resonemang då var att ”ett litet sketet sms kunde väl varken göra till eller ifrån”. Men det minskade min frustration.

Det tog sig dock inte bättre än att smset tillfälligtvis avledde Thomas uppmärksamhet från Christina. Den kvällen var det riktigt lugnt och skönt hemma hos familjen Bladh! Christina skrev till mig ”äntligen lugnt och han sover, fullproppad med teralen och alkohol… allt lugnt”.
det blev en andningspaus för Christina och barnen.

Christinas make brukade ringa och terrorisera henne vart femte minut ”vart har du varit?”, ”vem har du träffat?”, ”vart är du?” o.s.v, o.s.v. Urförbannad om hon inte svarade direkt, vilket då skulle innebära ännu en jobbig kväll när han väl sedan kom hem. Ytterligare en effekt av detta första hot-sms blev att han knappt ringde på hela nästa dag. När han sen kom hem på kvällen var han både eftertänksam och samlad.

Av ovan anledning skickade jag julen 2010 ytterligare två hot-sms. trodde aldrig att Christina skulle överleva den julen.

I tingsrätten berättade jag om bakgrunden till ett av smsen. Christinas make hade varit kanonfull, galen och aggressiv. Kvällen innan hade Christina varit och hämtat dottern och hennes kompisar på ett diskotek. Av någon anledning gick Christina denna kväll först upp på övervåningen. Där på soffan utanför dotterns rum ligger hennes pappa Thomas så berusad och borta att han var oförmögen att ta sig därifrån.

”paketet” hängde utanför med sperma på och runt omkring honom. Christina lyckades få stopp på flickorna, få ner maken i hans säng, torka upp och städa innan det var läge för dottern och kompisarna att komma upp. Under tiden fick naturligtvis Christina utstå både makens ursinne, hot och tillmälen.

En annan upprinnelse till ett av hot-smsen var då han stupfull hade urinerat ut genom makarnas sovrumsfönster, skvätt ner, vält blommor och vaser i fönsterkarmen, samt fått ett raseriutbrott på Christina ”det var hennes fel att det blivit så här… hon var ju så värdelös och dum i huvudet”.

Även om dessa tre smsen fungerade bra som bromsmedicin, och det blev perioder av lugn för Christina och barnen, så blev det ju till slut lite löjligt och obegripligt för familjen. Så efter tre sms så slutade jag med dem den 3 december 2010.

För korrekthetens skull så svarade jag på ett av Thomas sms den 8 januari 2011, där han berättade att han kontaktat Möller (HA) (detta sms går av ”sekretesskäl” inte att få ut från min ”slask”, men det togs upp under min rättegång där Thomas medgav att han kontaktat Möller).

Måste dock erkänna att jag den 1 mars 2011 också skickade ett sista sms bara på ren jäkelskap. Det var mitt sista ”återfall” i ren frustration, oro och ilska.

Jag har gjort så många fel och misstag på grund av min frustration, oro och ilska över Christina och hennes barns situation. All förtvivlan och ledsenhet påverkade mitt omdöme till bristningsgränsen. Det var plågsamt och gjorde så jävla ont att se Christina och framför allt dottern sakta brytas ner och då stå på katastrofens brant.

Att se barnens kamp och tappra försök att rädda sin mamma och sig själva från ett reellt skräckscenario. Dottern skriver på sin blogg ”Tänk om bomben inte hade sprängts, vart hade jag då varit? Kanske jag helt enkelt varit död!” (En berättelse om ett liv).

Det var också som en Flashback på delar av min egen uppväxt, där misshandel och utsatthet av min mamma, övergrepp på nära familjemedlem och alla kvinnors berättelser om övergrepp och brutalitet de varit utsatta för… jag bara pallade inte längre!

Jag ville väl… och det blev så fel!

Besviken på mitt straff?

Många tycker att jag fått ett för strängt straff för det jag gjort (klanen Bladh exkluderat). Får ofta frågan om jag är besviken på mitt straff. Faktiskt inte!

Jag är besviken på domen:
”Martin Nilssons invändning att han begått brottet för att skydda Christina Bladh skulle kunna tolkas som att han anser att brottet föranletts av Thomas Bladhs uppenbart kränkande beteende (29 kap. 3§ 1p Brottsbalken). Tingsrätten finner emellertid inget stöd för att situationen varit sådan att det finns skäl att tillämpa den bestämmelsen.”

”Ingenting av det som framkommit under utredningen har lett till att åklagaren har vidtagit några rättsliga åtgärder med anledning av påståenden om misshandel”.

Hovrätten gick på samma linje som Tingsrätten. De kunde gett mig två år till…bara de hade vidstått de faktiska omständigheterna runt Christina och barnen! Dokument gömdes undan, vittnen hindrades från att vittna, bandspelare stängdes av då negativa saker om Thomas Bladh kom på tal, förhörsmaterial klipptes bort, dokument slarvades bort, Christinas berättelse hemlighetsstämplades…allt för att åklagare Per Håkan Larsson skulle skydda sin ”kompis” Thomas Bladh. Åklagaren lade ner Christina och barnens anmälningar om våld brutalitet och övergrepp fyra dagar innan min rättegång! Detsamma gällde miljöbrottet i Kungälv! Hade Per Håkan Larsson lämnat över ärendena till adekvata icke jäviga åklagare, så hade både min situation, Christina och hennes barn samt makens situation sett annorlunda ut idag.

Det kommer säkert en ny kommission som studerar Göteborgsandan. Det moraliska tillståndet i Västra Götalands polisdistrikt har låst in sig i självrättfärdigandets skyddsrum. Dit når inte snålblåsten från rättsstatens trumpetande om opartiskhet, insyn och kontroll.

29 kap, 3 § 1p Brottsbalken Som förmildrande omständigheter vid bedömning av straffvärdet ska, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas
1. om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende
4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla

Psykopatens innersta väsen 1

En psykopat kan inte ha fel…så enkelt är det. Om de ifrågasätts är psykopaten beredd att göra allt, utan att sky några medel, att gå hur långt som helst för att bevisa att han/hon har rätt!!! Har bett folk att spara ner hela bombfaktabloggen som ett levande dokument på hur psykopater fungerar.

Barnen kan inte ha rätt i att deras pappa misshandlat dem och deras mamma. Nä…dom lider av PAS och har indoktrinerats att ingå i en sekt som vill mörda deras pappa! Christina kan inte ha rätt. Hon bedriver otukt, förskingrar pengar från sin döde sons stiftelse och driver en sekt för att indoktrinera mig att tillsammans med henne och barnen vilja mörda maken/pappan Thomas!

Klanen Bladh har naturligtvis läst personuppgiftslagen (1998:204) 21§: ”Det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden”.
Datainspektionen angående att registrera brottsuppgifter på bloggar: Enligt 21§ personuppgiftslagen är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser om innefattar, brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Av förarbetena till personuppgiftslagen framgår följande. En uppgift om att någon har eller kan ha begått något visst brott utgör en lagöverträdelse, även om det inte finns någon dom eller motsvarande beträffande brottet. Med uppgifter om frihetsberövande avses enligt förarbetena uppgifter om att någon har varit föremål för tvångsingripande. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet behandlar personuppgifter i strid med 13-21§ kan enligt 49 § dömas till böter eller fängelse”.

Det hindrar dem inte från att flagrant bryta mot denna lag på sin blogg…allt för att visa på att de kan inte ha fel!

Rättsväsendet i Västra Götaland, Göteborg visar som vanligt ingenting???

Stå för vad du gjort?

Att leva i ett imperium där klanen Bladh, så hårt styrt, och ställt upp ett skevt normgivande existensmönster, när kompassen om vad som är rätt och riktigt är ur funktion…då blir det besvärligt att hålla kursen. ’

Vad menas med att stå för vad du gjort? Allt är inte bara svart eller vitt i denna Bladhsoppa! Jag tror inte en sekund på att Christina, i lagens mening är helt oskyldig.

Att skriva på, och skriva ut, på befallning, när dagliga upplevelser av misshandel och övergrepp fördunklar tänkande och omdöme, när sorgen efter ett förlorat barn sliter hjärtat i bitar, när ängslan över att ens barn lever i otrygghet och rädsla…att så stå upp för sin moral, sin hederlighet och sina ideal kan bli en alltför övermäktig föresats.

Klanen Bladhs orättfärdighet förstärkte sig själv och växte till övertro och tillit. När sen sanningen hotade att uppenbaras övergick orättfärdigheten till multiplicerat hat och förnekelse. Orättfärdigheten lämnade en kaskad av brandfacklor efter sig.

Det är denna orättfärdighet som Christina Bladh är fälld på.

Ovan scenario är inte nytt. Jag har sett det förr, i olika skepnader, men samma princip. Naivt trodde jag nog att den här gången skulle det bli annorlunda. Trodde att mitt brott skulle uppenbara det orättfärdiga…rättfärdigheten skulle få möjligheten att komma upp i dagsljuset. Men tyvärr blev det en brutal nattsvart väg utför istället, som senare övergått i förtvivlan, sorg och pessimism.

Vad menas med att stå för vad du gjort…när ingen lyssnar?

Vad menas med att stå för vad du gjort…när andra surfar på din skuld?

Vad menas med att stå för vad du gjort…när dina svar blottar det ingen vill höra?

Ingenting är anstötligare än sanningen.
Torgny Segerstedt

Sluta försvara henne..

Hon har lurat dig. Hon är bara en lycksökare. Hon vill bara ha lyx, exklusiva bilar, dyra båtar, märkeskläder, resor och middagar. Hon vill bara frossa, konsumera, gå på shoppingturer och glassa omkring. Fattar du inte att hon skiter i dig, du är så blind, du är så fruktansvärt grundlurad! Hon har lurat alla. Alla har insett det…utom du. Du inbillar dig att du funnit kärleken och vill göra allt för den. Du är lättrogen, lättlurad, naiv och har helt gått i hennes fälla. Du är bara ett verktyg för att hon skall kunna skaffa sig pengar, tillgångar och materiella statussymboler, för att visa att hon är lite förmer och kunna imponera på sin omgivning. Hon är hänsynslös, självupptagen och har aldrig varit uppriktig mot dig. Sluta försvara henne, och inse att du gått på en mina som kostat dig 10 år i fängelse!

Det har gått upp ett ljus för mig! Det tog lite tid och var ju inte så kul att komma till insikt om mitt eget tillkortakommande. Skall sluta göra motstånd mot det som är rätt och riktigt. Jag har blivit duperad av en otroligt förment och intrikat kvinna och hennes två manipulerande barn! Det värsta av allt är att jag utsatt en fin och hederlig familj för förtal, vilket orättfärdigt gjort deras liv svårt och tungt! Ni hade rätt och jag hade fel. URSÄKTA!

Är rätt övertygad om att en hel del av de 7.000 läsare som nu följer min blogg, drog en lättnadens suck när dom läste inledningen. Va bra att sanningen äntligen kom fram. Det låter ju helt rätt och riktigt. Den där otroliga historien han sytt ihop var ju aldrig trovärdig…det fattar ju vem som helst!

Är helt fascinerad över lögnens lockelse och verklighets problematik. Varför verkar min inledningen ovan sann och den reella verkligheten falsk? ”Inledningen har jag bara hittat på, helt fritt ur min fantasi”. ”Allt annat jag skrivit på min blogg kommer ifrån verkligheten”.

Vi drogar oss mer och mer på olika sätt, för att undvika att konfronteras med verkligheten. Den är för obegriplig, för stötande och för påträngande. Tror det finns något talesätt om att ”lögnen färdas med ljusets hastighet, medans sanningen går i ett par trasiga sandaler genom öknen”. Verkar lika aktuellt idag som när den för länge sedan först uttalades.

Prästen här frågade mig en dag ”om du nu ser tillbaka på vilka uppoffringar du fått göra…var det värt det?” Ja! Det var det! Jag är visserligen instängd dryga sex år av mitt liv, men denna upplevelsesafari hade jag inte velat vara utan. Att få se detta bakgårdens andliga inplantat så öppet, oförfalskat och naket är en ynnest! Det finns något rent, blottat och upplyst i allt detta.

Jag kommer ut till friheten en vacker dag. De som orsakat allt lidande för Christina och barnen kommer aldrig att bli fria. De måste alltid fly. Fly från sig själva och sina handlingar. Deras största katastrof vore om verkligheten kom ifatt dem…det finns ingen landningsbana stor nog för dem att landa på. Skulle inte för en sekund vilja byta med någon av dem!

Uppriktigt och ärligt! Jag är så oerhört tacksam för vad som visats mig av osminkat, skrupelfri och oförställd verklighet! Att få delta i en skildring som ingen skulle kunnat berätta eller någon kunnat skriva om.

Därmed har jag inte sagt att upplysningen är lätt, enkelt eller smärtfritt…det skall Gudarna veta!

Otukt, Alkohol och Hämnd

Jag gillar dom lite äldre orden som till exempel otukt. Otukt är ju ett annat ord för till exempel kättja, osedlighet, hor… Det lustiga är att orden nästan alltid associeras till kvinnor…så gör också klanen Bladh i sin bombfaktablogg. Inom socknen bedriver Christina otukt i öppen dager med en annan man. Ja…Christina är ju en riktig ”hora”, därmed inbegripit att hon inte är att lita på. Annat är det med maken Thomas Bladh. Han går att lita på, nykter tadelfri, skulle aldrig göra något för att såra eller skada sin familj och har aldrig visat annat än största omsorg om fru och barn. Han har dessutom aldrig varit otrogen, supit eller känt någon form av hämndbegär för allt Christina ändå gjort mot honom.

Otukt
Det blir ju lätt ironiskt när man läser förhören med präktiga herr Bladh. Annika Johansson är en nyskild polis som lätt ”betuttad” sköter förhören med charmtrollet Thomas Bladh. Första förhören lyser ju präktighetens aura glansig och välpolerad. När sen till exempel brev till sin pappa (se tidigare inlägg) Dotterns brev (Pdf) med bilder på använda kondomer i sopen m.m dyker upp, så måste ju historien revideras lite grann.

Thomas Bladh uppger i förhör med polis Annika Johansson (2011-07-29 dnr: 1400-K81731-11):
Men sen är det ju det. Jag har en punkt till här då va och det är ju. Vi hade säkert upp den frågan, vill jag minnas att du frågade om jag hade varit otrogen. Otrogen har jag varit, så till vida att jag hade en kvinna hemma för ungefär 1 ½ – 2 år sedan. Det var egentligen aldrig avsikten, men jag åkte till Göteborg för att ha trevligt en kväll. Kom hem relativt tidigt faktiskt och hade eldat upp i badtunnan och det var väl det som var orsaken till att hon följde med hem egentligen. Hon var spanjorska och var med ett sällskap i Göteborg.  Och, hon låg över och det var som sagt var inte tanken att vi skulle ha sex men vi försökte få till det, men som sagt va, det funkade dåligt. Jag, hur fan skall jag säga, jag fick ju inte, du vet.
Polis Annika Johansson: Du fick inte upp den?
Nej jag fick inte upp den. Det funkade dåligt, men hon hjälpte mig väl på något sätt det sista med händerna eller någonting så jag fick utlösning helt enkelt.
Polisförhöret avslutar Thomas med: ”Jag känner inte att jag varit otrogen heller egentligen”.

Alkohol
Thomas bedyrar i förhör och i rättssal att det som mest varit några öl för mycket någon enstaka gång när han känt sig pressad av allför mycket arbete. Det har dessutom aldrig gått ut över varken fru eller barn. Känner att jag inte behöver lägga ut texten så mycket på detta utan överlåter till dottern att beskriva vad alkoholen innebar för familjen Bladh. På sin blogg ”Mitt bombade tonårsliv” finns inlägget ”Jag var rädd men tillräckligt modig”. Nu är hon fri och vågar berätta!

Hämnd
Barnen och Christina har sedan deras bror/son gått bort anlagt en fin grav på Torsby Kyrkas begravningsplats. Där finns blommor, små figurer, änglar, stenar och sådant som påminner om bortgångne Nicke. Det är svårt för Christina att gå till graven nu dels på grund av att hon fortfarande är rädd för Thomas och att stöta på honom där, dels för många i Kärna undviker henne, svarar inte och visar okonstlat sin avsky för henne. Det har gått alldeles för många rykten och stått alldeles för mycket i tidningarna för att det skall vara bekvämt att till och med gå till sin egen sons grav. Så, Thomas skrev häromdagen att om Christina ändå inte visar sig vid graven och sköter om den, så kommer han att gräva upp den. Det blir ju som att sticka kniven rakt i hjärtat på både Christina och barnen. Om Thomas verkligen brydde sig om sina barn så skulle han ju ta hand om och sköta minnet av deras döda bror…visa respekt för deras sorg och saknad. Hämnden är bara ihålig, girig och verkningslös!

Sensmoralen överlämnar jag till Dig bästa läsare…

 

MEN ED(e), inte Sven Berntsson?

Sven är en av de som anmält Christina för oegentligheter i stiftelsen Niklas Bladhs Minne (NBM). Han hade varit stiftelsens ordförande i åtta år när bomben detonerade.

Ni som läst de tre tidigare inläggen ”Resan Kärna-Kornhall 1” och Resan Kärna-Kornhall 2 samt Det låter så bra har ju fått ett hum om att allt inte stod rätt till i stiftelsen NBM.

Sven Berntsson har långt ifrån fullgjort sitt uppdrag som stiftelsens ordförande i NBM. I flera år har länsstyrelsen och revisorn skickat brev till honom och velat ha kontakt angående hjullastare och bokföring mm Även Kungälvs kommun har sökt honom.

Den 18 augusti 2010 skrev Johan Pihlgren på Kungälvs kommun till styrelsen NBM, Anders Holmensköld (M), Ove Wiktorsson (c), Carina Johansson (SHB) och Catharina Migell:

Ämne: Stiftelsen till Niklas Bladhs minne. Problem?

”Bidrag på 3,5 Mkr beslutades 2008 för 7 km cykelväg mellan Kärna och Kornhall. Delbetalningar gjordes 2008, i förskott enligt avtal. Det medförde stor aktivitet och byggande vilket i sin tur medförde ytterligare delutbetalningar. 1.6 Mkr har betalats ot. 0 km står klar och 1 km står halvklar. Nu växer detta igen och måste kanske göras om, om bygget inte återupptas. Ingen anläggningsverksamhet har pågått under 2010.

Flera uppmaningar har sänts till stiftelsen sedan i vintras om redovisning av hur senaste delutbetalningen har hanterats. Stiftelsen svarar med att redovisning ska göras, men inget sker. Flera möten har bokats med stiftelsen, stiftelsen svarar med att skjuta upp varje bokat möte. Ingen egentlig kontakt har gått att få under 2010. Ytterligare beslutade bidragsutbetalningar har stoppats sedan länge. Om ingen av er säger annat så går jag vidare och diskuterar härnäst med kommunens ekonomer och jurister om hur detta lämpligen bör hanteras.

Med vänlig hälsning
Johan Pihlgren”

Enligt Sven Berntsson existerade inga oegentligheter i Stiftelsen Niklas Bladhs Minne…före bomben! Efter bomben såg det plötsligt annorlunda ut. Sven Berntssons dotter Linnea Berntsson uttryckte det klart i sitt polisförhör ”Det förstår ni väl att pappa måste anmäla Christina, annars åker han på det själv”.

Hade Sven pratat sanning i målet mot Christina så hade han nog åkt på en hel del hur som helst. För att klara sitt eget skinn vittnar Sven i förhör och rättegångar att:

# Christina var kassör i stiftelsen (aldrig varit, inget beslut heller)

# Christina har ensam tillgång till stiftelsens konto (Anders Holmensköld + Christina)

# Christina skulle ha ställt in flera styrelsemöten (det gjorde Sven & co själva)
2 kap. 11 § stiftelselagen. ”Utöver styrelsens ansvar ska styrelseordföranden bl.a. se till att sammanträden hålls när det behövs”

# Christina köpt en hjullastare för att kunna ta ut pengar ur stiftelsen (???)

# Christina är orsak till att hjullastaren sen är borta. Men…”Berntsson vet att den här hjullastaren sålts på export till Sydamerika via Göteborgs Entreprenadmaskiner i Kungälv, företrädare för detta bolag heter Peter Johansson. Försäljningspriset var 125 000 kronor inklusive moms och det var Thomas Bladh privat som sålde hjullastaren” : Sven Berntsson i förhör 2011-08-24 Dnr: 9000-K2182-11.

# Christina ville att Anders Holmensköld skulle ha all post till stiftelsen för att maken Thomas inte skulle få se den, och se att hon lurades (därför undanröja alla misstankar om fusk från Christinas sida, samt att Anders Holmensköld snabbt skulle få all information om styrelsearbetet då han också var kommunalråd)

# Christina har ljugit om att maken arbetat något för stiftelsen…eventuellt max 2-2,5 dagar (i förhör har Thomas Bladh berättat att han lagt 5-6 somrar och hela sin fridtid på byggandet av de här gång och cykelbanorna)

# Christina har inte velat ta emot post när Sven Berntsson kommit med den post han fått från skattemyndigheten och länsstyrelsen avseenden stiftelsen. Därför har han inte haft någon kunskap om handlingar som rör stiftelsen över huvudtaget”. Förhör med Sven Berntsson 2011-08-24 Dnr: 9000-K2182-11. (Sven är ordförande i stiftelsen inte Christina).

# Christina har fört över pengar till hennes egna bolag (Dit samtliga medel gått är Thomas Bladh VD och Christina suppleant).

I stiftelselagen 2 kap. om styrelsens ansvar om förvaltningen står det: ”Styrelsens ordförande har huvudansvaret inom styrelsen. Han ska noga följa stiftelsens verksamhet och se till att övriga ledamöter får tillräckliga upplysningar så att de kan utföra sina uppdrag på ett riktigt sätt”


Inte nog med att Sven Berntsson misskött sitt styrelseuppdrag, och skyllt allt på Christina. Han har också genom sitt vittnesmål begått MENED. Han har varit en stor bidragande orsak till att Christina fällts för trolöshet mot huvudman, urkundsförfalskning, grovt bokföringsbrott och skattebrott till 2,6 års fängelse. Han har dessutom sett till att Christina fått betala 1,5 miljoner kronor till stiftelsen (tagit ur hennes och barnens bohag). Sven Berntsson tyckte inte att det räckte utan ville ha ytterligare 350 000 kronor i ränta av henne.

Sven Berntsson med flera är naturligtvis anmälda för bland annat mened. Tyvärr fick Christina en nitlott i det ”geografiska rättssäkerhetslotteriet” och hamnade i Västra Götalands polisdistrikt. Så Sven kan nog tryggt bara vänta in att byråkraternas koma ska släppa lagom till att preskriptionstiden börjar.

GRATTIS Sven Berntsson till den vinstlotten!

Bilden högs upp: Förutom att springa runt i gård och stuga på orten och svartmåla Christina… innan någon ens hann att bli förhörd, bestod Sven Berntssons förståndsmässiga insats i att skriva anonyma brev till polisen. Denna Svens högtravande Kärnaprosa går inte att ta fel på.