Tillit

Mitt brott är mitt brott! Det går aldrig att komma ifrån. Ett resultat av mitt handlande är att det blottats strukturer och mekanismer som handlar bland annat om tillit. Att kunna lita på sin familj, vänner, omgivning, samhälle och rättssystem. Vad händer om allt detta slås undan? En effekt är att man inte vågar berätta. Det är i tystnadens dunkla vrår som det ”mörka” kan frodas och överleva. Det enda som detta mörker inte tål är ”ljus” (öppenhet), kunskap och trygghet!

En av de första gångerna jag träffade Christina och hennes barn var i deras kök. Jag var där för att diskutera en massagekurs jag skulle hålla i Christinas lokaler. På väggen invid ett av fönstren hängde en kryddhylla. En sådan där gammaldags kryddhylla med kar av porslin, märkta med socker, salt, mjöl, med mera…Jag gillar gamla saker så jag går fram till hyllan ”vilken häftig grej” och lyfter ut ett av karen. Det var trasigt ”vad tråkigt att den är sönder…har någon tappat den i golvet?”. Det blir knäpp tyst… luften går ur hela köket och det var som tiden hade stannat. Förundrat tittar jag på alla i köket. Christina, dotter och sonen…sen en och en halv meter upp på köksväggen där kryddhyllan satt…fattade ingenting? Till slut säger sonen ” men mamma berätta!”. Christina får en iskall blick ”äsch…det är inget”. Sonen står på sig och till slut säger Christina ”berätta du då…om du nu måste”. Sonen berättar ”kryddhyllan gick sönder när pappa kastade mamma upp på väggen!” Kände mig himla obekväm och pinsam över att jag överhuvudtaget hade frågat…klumpigt och okänsligt! Detta var början på en resa som jag aldrig kunnat föreställa mig…och aldrig kommer att glömma.

Av en slump så hade jag sedan en tid tillbaka masserat 18 psykologer på ”Kriscentrum för män” i Göteborg. Åkte till Packhusgatan med min massagestol och gav dom som ville en 20 minuters energimassage några gånger per månad. Dessa psykologer arbetade uteslutande med män som misshandlat kvinnor…dömda till det eller de som ”frivilligt” sökt sig dit. I pauserna och i fikarummet frågade jag lite försiktigt om saker som rörde Christina och barnen. ”Kunde det bara vara möjligt att det finns män och kvinnor som lever likt Christina och hennes make?” Absolut…och lite till!!!

Vid ett tillfälle diskuterade jag med en psykolog om vad Christina berättat för mig. Christina hade i förtroende nämnt för en väninna att hon blivit misshandlad av sin make. Denna rekorderliga kvinna går raka vägen upp till maken ”hur kan du behandla din vackra hustru…dina barns mamma på det här sättet!?!?!?” Maken hade ingen aaaaning om detta ”måste vara ett missförstånd”. Kvinnan står på sig ”det är ju helt klart att Christina upplever det så i alla fall!” Med gråten i halsen och en tår på kinden bedyrar maken att han är helt förkrossad och jätte ledsen över att Christina upplevt något på detta hemska sätt. Han lovade att ställa allt tillrätta ”det skulle aldrig falla honom in, att på något vis vilja skada Christina” Var det så, så skulle det i alla fall aldrig återupprepas!

På kvällen sparkar och slår han Christina ”VA FAN GÅR DU RUNT OCH SNACKAR TILL FOLK!” makens specialitet var att först slita sönder hennes blus eller tröja… sparka ner och slå i huvudet. Hon hade sparat ett 10 tal sönderrivna kläder som bevis…om hon någon gång skulle våga anmäla maken. Christina visade mig några stycken…orkade inte se alla…tog mig hårt att få höra om vad som skedde inom husets fyra väggar. Ingen utom barnen, Christina och maken visste ju vad som hände där. Psykologen bekräftade att ”så här ser det ut för fler kvinnor än du kan ana”. Många tror att det bara är män från andra kulturer som kontrollerar och misshandlar kvinnor, men det är minst lika förekommande bland svenska män…bara svårare att upptäcka.

Har reflekterat en hel del över alla dessa ”tysta vittnen”. De som aldrig sett eller hört när det kommer till ”kritan”, de som inte vågar stå upp för vad dom vet, sett och hört. En av Christinas förtrogna väninnor, A-S, hade tidigare förtvivlat ringt mig varje gång hon inte fick tag i Christina. Hon grät ofta i telefonen av oro för Christinas skull…undrade om det hänt något…mår hon bra…lever hon? I polisförhören säger hon däremot:

”Christina har inte velat att jag skall prata med XX (maken) för hon har sagt att han bara manipulerar folk. För han är farlig. Det har Christina sagt till BB (den andra förtrogna väninnan…min anmärkning) också. Christina har sagt att om XX får reda på detta (att hon umgåtts med mig…min anmärkning) så kommer det att bli hennes död. Jag har varit lojal mot henne, för jag har trott på henne.”

”Jag har försökt hjälpa henne genom att säga att jag kan följa med till kvinnojour eller AA. Det finns flera personer som har erbjudit henne hjälp men hon vill inte ta emot, Hon har sagt att det blir hennes död.”

”Jag har åkt ner oanmäld när jag fått sms om att han är jävlig. Men då har XX bara varit full och lullat runt på gården. Han har ställt sig och tvättat min bil.”

”Om hon kan säga i rätten att hon inte har ett förhållande, så kan hon ljuga om vad som helst. Förhörsledaren Lotta Börjesson frågar då A-S: ”Hur vet du att hon har sagt det i rätten?” ”Jag har läst i Aftonbladet att advokaten hade sagt det. Jag läste det på internet.”

Förhörsledaren frågar A-S: ”Om jag pratar med XX skall jag hälsa något?” ”Ja hälsa från J, A-S och M. Om han vill höra av sig så får han gärna göra det, han har faktiskt massor av kamrater, men vi har inte kunnat nå honom”.

När jag får bättre möjlighet skall jag lägga ut förhören med Christinas ”vänner” på bloggen. Det är en intressant läsning. Helt väsenskild från de samtal jag själv tidigare haft med dem…inte på samma planet! Tror Christina också har en hel del att tillägga! Vill dock påpeka att flertalet av förhören hålls efter att åklagaren och svärfadern fått ut sina versioner i media. Mycket av ”vännernas information till polisen har därför påverkats av vad dom fått ta del av genom media.

Med facit i hand hade kanske Christina rätt då hon bad på sina bara knän att jag inte skulle gå och polisanmäla maken? ”Han kan manipulera vem som helst, han kommer att leta rätt på mig och döda mig…vart jag än befinner mig” sa hon varje gång jag försökte övertala henne att gå till polisen.

Kanske hade kvinnojouren rätt? Sista gången Christina pratade med dom var i augusti 2011 (strax innan hon tog mod till sig och anmälde maken). Dom upplyste Christina ännu en gång om att det är tufft att anmäla—ytterligare förnedring och starkt ifrågasättande. Några garantier för att det ska bli bättre med mannen finns inte…snarare tvärtom ”Anmäl bara om du är vrålstark”.

Kanske hade dom psykologerna jag pratat med på Kriscentrum för män rätt ”det gäller att vara försiktig med män som hennes make…utgången av en polisanmälan är verkligen inte given”.

Kanske ger det som stod på text-TV4, 2012-12-04 en vink om att kvinnors utsatthet för våld och övergrepp behöver tas på allvar?

100.000 samtal om våld mot kvinnor.

På tisdag är det fem år sedan Kvinnofridslinjen öppnade, den nationelle stödtelefonen för kvinnor utsatta för våld och hot. Under de åren har personalen tagit emot över 100.000 samtal. I snitt har de sjuksköterskor, barnmorskor, och socionomer som svarar på 60-70 samtal per dag. Samtalen är gratis, syns inte på telefonräkningen och uppringaren får vara anonym.

Vad hade hänt om Christina hade anmält maken

Vart skulle hennes familj ( make, svärfar, svärmor t.ex.), vänner, omgivning, samhälle och rättssystem varit, och hur skulle de reagerat på Christinas anmälan? Hur hade åklagare Per Håkan Larsson agerat…vems ärende hade han gått? Kompisens…och lagt ner anmälan ”brott kan inte styrkas” eller Christinas och gett ärendet vidare till den grupp inom polisen i Göteborg som har kompetens och erfarenhet av våld och övergrepp mot kvinnor och barn? Hade han då också gett vidare miljömålet mot maken och svärfadern till en miljöåklagare som har den rätta kompetensen…eller som nu skyddat Christinas make ”brott kan inte styrkas”? Hade åklagare Lithner lyckats sy ihop en lika bra ”story” att fälla Christina på? Hade han fått ihop alla 18 vittnena mot Christina (det är fler än hela Södertäljemålet, en av Sveriges mest omfattande rättegångar)?

Som kuriosa kan jag berättat att när jag satt på Kumla riksmottagningen hade jag en ”spegelbild” av Christinas make i rummet bredvid mig. En 42-årig man som knivhuggit sin hustru till döds framför parets fyråriga son och blivit dömd till 14 års fängelse. En tisdagseftermiddag i juli 2011hade maken själv ringt till polisen och berättade att han troligen hade mördat sin 36-åriga fru. När polisen anlände till lägenheten var han alldeles nerblodad. Han bodde i Södertälje, körde taxi och var enligt hustrun extremt svartsjuk. Den mördade kvinnan hade tidigare lämnat sin make på grund av våld och hot. Kvinnan hade bott på en kvinnojour med hjälp av socialtjänsten. Hustrun skrev i sin senaste skilsmässoansökan att hon ämnade ansöka om sekretessmarkering. Maken var tidigare anmäld för misshandel av hustrun så hon hade fått interimistisk vårdnad av barnen. Maken lovade ta emot hjälp för sina aggressionsproblem, men ändrade sig så fort kvinnan på nytt ville ansöka om äktenskapsskillnad. Kvinnan trodde hon var i säkerhet då mannen hade besöksförbud och inte visste vart hon bodde. Trots det lyckas maken spåra upp henne och döda henne!

Avslutningsvis för denna gången…hörde en bra grej om skillnaden mellan tro och tillit.

”Tro är att se en cirkusartist skjutsa en man i en skottkärra på slak lina över Niagarafallet, och vara helt övertygad om att det kommer att gå bra. Tillit är att själv sätta sig i skottkärran.”

 

Brevet från den ”utsatte”

Blev jätte glad när jag fick brev från den ”utsatte” som jag tidigare skrivit om!

Har fått hans godkännande att publicera hela brevet med namn och all information. Känns gott för mig att få lite bekräftelse på det jag tidigare skrivit. Låter brevet tala för sig själv!

TACK KENNETH!

 

Hej Martin                                                                              22/11-12

Jag heter Kenneth Ljungberg, jag är ”60 åringen” som vart anhållen och häktad i första vändan i den här spränghistorien. Jag har läst din blogg, och har en del som jag skulle vilja tillägga i den här historien.

För mig startade allt när jag ringde Thomas för att göra upp en gammal skuld han hade till mig, vi hade utfört en rivning i Alingsås åt en person som heter Vilborg Olofsson. Jag har varit i kontakt med Vilborg och fått bekräftat att Vilborg anlitat Thomas för att riva den byggnad som jag var med och rev ner, enligt Thomas hade vi 60.000:- + moms för att utföra rivningen och Thomas har fakturerat Villborg Olofsson för detta jobb. Vi gjorde även en annan affär som Thomas också fakturerade och är skyldig mig 17.000:- för. Mitt samtal till Thomas var för att reglera hans skuld till mig eftersom vi inte skulle ha fler affärer tillsammans, det bemötandet jag fick var att han skrek och slängde på luren. Thomas gjorde efter det en anmälan på mig om olaga hot, jag mot anmälde för falsk tillvitelse på grund av att det Thomas anmält mig för var rena lögner.

Upprinnelsen kom i november 2010 då jag till Per Kaarle på hälso och miljöförvaltningen i Kungälv anmälde Thomas för ett grovt miljöbrott, där han grävt ner miljöfarligt avfall på kommunens tipp. Efter flera påtryckningar av mig till Per Kaarle blev jag uppkallad till ett möte. Där vart jag hånad av Gunnar Wegen som då vart avfallschef på tippen i Kungälv, för att jag gjort en anmälan på Thomas och berättade vilka material som grävts ner. Jag har all fakta om detta miljöbrott eftersom jag arbetade som platschef på det företag som Thomas fick uppdraget av att rensa bort deras miljöfarliga avfall. Detta gjorde inte Kungälvs kommun något med utan la ner det direkt. Efteråt fick jag veta att Gunnar Wegen var Thomas pappa Robert Bladhs uppdragsgivare som då var miljökonsult åt Kungälvs kommun, och Kungälvs tippen var ett av Robert Bladhs största projekt i Kungälv. Det förklarar ju varför inga åtgärder gjordes mot Thomas Bladh, och varför Gunnar Wegen hånade mig. Thomas vart upplyst innan mötet och det är ju lätt att förstå av vem! Det här miljöbrottet är riktigt smutsigt där de högst uppsatta inom miljö i Kungälv är inblandade . Efter det att jag anmält vart Thomas helt galen, då skrek han inte åt mig i telefonen utan vrålade. Och två nya anmälningar om olaga hot mot mig kom in på en och samma dag.

Jag vart då uppringd av Kungälvs polisen som ville göra ett kompletterande förhör, vid det tillfället vart jag på väg till England, jag bad Tomas Hallarås på Kungälvs polisen skicka en kallelse på en tid som skulle passa när jag kom hem. Istället för en kallelse, kallade han in tre poliser som kom och hämtade mig tidigt en morgon på det kompletterande förhöret. Eftersom han hade mitt telefonnummer sedan innan så hade det varit bekvämare för mig om han hade ringt eller skickat en kallelse som jag bad om!

23 maj 2011 blev jag brutalt hämtad av insats styrkan i mitt parkeringsgarage när jag kom hem, och jag kördes anhållen till arresten på aminogatan där jag vart totalt förnedrad av polisen. Jag vart inlåst i tre veckor med den tyngsta beredskapen runt mig. Tre veckors rent helvete inlåst och en total kollapps med stora sviter efteråt. Allt detta har jag fått gå igenom för att Thomas pekade ut mig som Kärna sprängaren.

Nästa chock för mig var när jag var på din rättegång och hörde om hur Thomas anlitat och betalt ett kriminelltgäng som skulle skada mig. Jag satt jämte Lotta Börjesson (polisen) och till henne ställer jag frågan gäller detta mig? Ja men det är ingenting du behöver bry dig om svarade Lotta mig. I pausen tar Lotta Börjesson upp diskussionen ytterligare och säger ännu en gång att jag inte ska bry mig om detta. Efter ett par dagar talade jag med Lotta Börjesson i telefon om hotet och efter det samtalet blev jag misstänksam då jag hörde att hon inte pratade sanning. Eftersom jag också visste att Thomas hade bra kontakter med ett kriminellt gäng, det berättade han för mig redan vid Niklas död för tio år sedan att han kunde få hjälp av ett kriminellt gäng om han behövde. Efter detta vart jag jävligt skraj och hela mitt liv förändrades så negativt att jag inte längre klarar mig utan medicinering dygnet runt. Jag gjorde då en anmälan på Thomas som las ner omedelbart av åklagaren Per Håkan Larsson. Jag ringde till Per Håkan Larsson som skulle få förklara sina nedläggningar av mina anmälningar på Thomas, jag hade anmält honom för falsk angivelse också då han pekade ut mig som Kärna sprängaren. Per Håkan Larsson förklarade sina nedläggningar med att Thomas inte menade vid det tillfället att skada mig. För mig ser det ut som nedläggningsbeskeden är tagna för att skydda Thomas Bladh. För skada mig var precis det han gjorde när han angav mig och när han betalade för att skada mig.

Jag ringde Thomas för att göra upp en gammal skuld och anmälde honom för ett miljöbrott som jag vet att han är skyldig till och för det polisanmäler han mig för olaga hot flera gånger, betalar ett kriminellt gäng för att skada mig och sen anger han mig som sprängaren. Den är fin!

Jag fann mig inte med dessa nedläggningar utan började gräva i det, Per Håkan Larsson, Lotta Börjesson och en annan polis som heter Helen Vernholt har vetat om att Thomas anlitat folk för att skada mig i över ett år! Dom har haft alla bevis i sin hand som de undanhållit för utredning, Thomas erkände till och med i tingsrätten att han gjort detta och då satt Per Håkan Larsson bredvid honom.. I ett brev från Helen Vernholt erkänner hon att hon har slarvat bort ett underlag med alla uppgifter om detta, i Helens brev står det också att uppgifterna inte är av intresse på mordförsöket på Thomas Bladh, nähä men mordförsöket på mig då? Det är tydligen ok att jag har ett hot över mig beställt av Thomas Bladh.  Det riktigt otäcka i detta är att redan i april 2011 fick polisen anonyma mail om att jag var i fara som de svarat på att de tagit emot, svaret från polisen kom först efter två påminnelser . Sen har de slarvats bort av Eva Göthberg på Kungälvs polisen. Polisen har vetat om sedan i april 2011 att ett hot ligger på mig men ingen från polisen har sagt något till mig! Stämpling till brott är tydligen helt ok om man heter Thomas Bladh!

Och så det här med lögner! I ett senare skede har jag konstaterat att lögnerna från Thomas fanns med redan i början av 2000 talet där Thomas ofta pratade om att skicka över mig till usa där jag skulle sköta en försäljning av komprimatorer med Thomas bror. Detta gick så långt så jag ställde frågan när jag skulle säga upp mig, då backar Thomas med en hel snurrig förklaring och arbetet i usa var bara en ren fantasi skapad av Thomas! På liknande sätt gjorde han då han flertalet gånger sa till mig att jag skulle få hyra ett hus av honom, ett hus som också bara fanns i hans fantasi. För Thomas är fantasin verkligheten! Jag har tillhanda hållit alla polisförhören som är gjorda med Thomas där jag lätt kan konstatera att han fortfarande lever i en fantasi värld där han i polisförhören ljugit och hittat på så mycket om mig! Sanningshalten i Thomas förhör gör att jag undrar om han någon gång pratar sanning!

Jag var även på rättegången där Christina vart utpekad och läst hela den förundersökningen och domarna. Där jag även i de papprens hittar lögner och förtalanden. Verklighetsbilden är något helt annat än det som framkommit i domarna! Efter jag läst domarna har jag tagit in så mycket information jag kunnat få, där jag även ser samma mönster som i förhören och anmälningarna mot mig.

Vittnena i rättegången borde städa rent framför sina egna dörrar innan de skräpar ner för andra! Jag känner till en hel del oegentligheter som en del av vittnena har och håller på med!

Jag har vid flera tillfällen pratat med Sven Berntsson som är med i stiftelsens styrelse, ringde upp honom för inte så länge sedan för att få lite information. Då han bland annat talar om för mig att Christina sålt en hjullastare två gånger till stiftelsen, men ingen i styrelsen reagerar och stiftelsen har ju en revisor, så kan detta vara sant? Jag bad Sven ta fram bevis för det men då fick han bråttom att avsluta samtalet. Sven har i både polisförhöret och till mig i telefonen sagt att Thomas sålt denna hjullastare till ett företag i Göteborg för 125.000:- som transporterats utomlands, men något underlag finns inte! Sven Berntsson verkar i nuläget vara besatt av att smutskasta Christina och framhäva Thomas som den gode och ärlige personen.

Jag kan också läsa mig till i förhören att Sven Berntsson är ordförande i stiftelsen och har det yttersta ansvaret för att räkenskapen i stiftelsen ska vara i sin ordning, vilket han uppenbarligen inte har skött. Han har som ordförande brustit i andra åtagande också som tex att kalla till styrelsemöten och upprätta styrelseprotokoll för verksamheten. Som ordförande i många år för stiftelsen har han inte kallat till något styrelsemöte med undantag för en kallelse 2010 där Christina inte kunde närvara, då tog Sven Berntsson beslutet att ställa in mötet och skyller sedan på Christina att inte mötet blev av, men han och de andra kunde mycket väl haft mötet i alla fall. Hur är det möjligt att sitta som ordförande och avsäga sig allt ansvar som han har och att lägga över allt ansvar på Christina som bara är en av fyra suppleanter i styrelsen?

Det ansvar som Sven Berntsson har som ordförande har han tydligen lämnat över till Robert Bladh som har tagit egna beslut i det mesta i stiftelsen och även gjort beställningar, inköp mm man kan även se i en mellan period att kommunalråd Anders Holmensköld satt som ordförande och även han skötte stiftelsen på samma bristande sätt som Sven Berntsson. Till min förskräckelse kan jag även konstatera att den bokförare som stiftelsen anlitat, Pia Svanberg har gått i samma spår som Sven Berntsson, Anders Holmensköld och Robert Bladh. Robert Bladh är inte ens invald i styrelsen men det är han som styr stiftelsen och attesterar sina egna beställda fakturor och dessutom framgår det i polisförhör med Daniel Brycke som var entreprenör på en av sträckorna att Robert Bladh bad honom att salta på fakturorna för att kunna lyfta en mycket större summa från kommunen, och detta vet ju Robert Bladh allt om hur det systemet fungerar då han jobbat i och med kommunen i alla år! Till min förvåning framkommer det att Robert Bladh har lagt ner minst 2000 arbetstimmar i cykelbane projektet, men om jag inte fått allt om bakfoten så ska Robert Bladh ha varit sjukskriven under den perioden, det framgår också att han jobbade i Thomas företag och sitt eget Bladhs miljöteknik under dessa år.

Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att komma fram till att Christina Bladh ska vara den skyldige i detta?

Och då återstår det verkliga priset för det Daniel Brycke gjorde på en av cykelbane sträckorna, att salta en faktura som Daniel Brycke gjorde på Robert Bladhs uppmaning innebär endast en sak att lura kommunen på mera pengar, en sådan handling måste vara kriminell och därmed prövas rättsligt!

All post som gäller stiftelsen har gått till kommunalråd Anders Holmensköld som jag personligen tycker borde varit mer uppmärksam på samtliga fakturor som gått in och ut i stiftelsen, det framgick också att Anders Holmensköld hade full tillgång till stiftelsens konto. Även kommunalrådet Anders Holmensköld försökte att gå den enkla vägen och la över sitt ansvar på Christina. Med den totala insyn som Anders Holmensköld har haft i all verksamhet i stiftelsen och godkänt bokslut och papper från både revisor och länsstyrelsen så känns det väldigt magstarkt för mig att han går och polisanmäler Christina Bladh.

Som sittande kommunalråd i Kungälvs kommun kan man undra om han sköter övrig verksamhet i Kungälvs kommun på samma vis och flyttar över sitt eget ansvar på andra när det börjar hetta till. Anders Holmenskölds relation med Thomas och Robert Bladh är närstående och han valde att mörka upplysningen han fick angående miljöbrottet redan då jag anmälde det till Per Kaarle på hälso och miljöförvaltningen 2010, han skulle som kommunalråd gjort en polisanmälan på detta miljöbrott i sin kommun. I den höga position Anders Holmensköld har i Kungälvs kommun skulle det vara intressant att veta vad kommuninvånarna anser om hans arbetsmoral efter det agerande i både som ordförande i stiftelsen och mörkande av ett stort miljöbrott på Kungälvstippen!

Det sista från mig är inte sagt jag håller fortfarande på och gräver och kommer med en uppföljning senare. Med dessa rader säger jag på återseende

/Kenneth

Att inte vilja se

Har funderat en hel del över vilka mekanismer som styrt att misshandeln av Christina kunnat fortgå år ut och år in? När allt sedan i och med bomben uppdagas, vänds hennes utsatthet, omänskliga omständigheter och hennes berättelse mot henne…en ogenomtränglig förnekelse av omgivningen. Till råga på allt blir resultatet förtal av henne!

Samtidigt… vilket oerhört svek mot barnen! De som levt hela sitt liv med pappans lynniga humör, brutalitet och kränkningar. Barn som setat i trappan till ovanvåningen och hört slagen, smällarna och dunsarna (t.o.m spelat in det). Först all oro, förnedring och övergrepp… sen en omgivning, ja till och med en stor del av ett samhälle, som förnekar dess existens och barnens upplevelser. Som ställer sig på förövarens sida?

Hur kan Christinas ex svärfar säga att allt jag skriver på min blogg är påhittat? Han och Christinas son var ju till exempel närvarande då hans son sparkade Christina i skötet så hon förlorade medvetandet. Han och svärmodern har ju sett och hört hur hon blivit misshandlad i 25 år! Svärmodern har ju till och med försvarat sonens brutalitet och klandrat Christina för att hon blivit misshandlad!

Jag har känt och behandlat maken under cirka ett år innan jag kom i kontakt med Christina. Under dessa behandlingar fick jag rätt klart för mig att hans pappa inte varit så ”snäll mot mamman”. Detta bekräftade Christina senare att maken hade berättat i början av deras förhållande om pappans fysiska våld mot hans mor under uppväxten (enligt boken ”psykopatens grepp” så indikerar erfarenhet och forskning kring våld i nära relationer att 60-80% av våldsbenägna män har vuxit upp i familjer där fadern utövat våld) .

Det är en väldigt liten krets runt familjen som visste om den fysiska och psykiska misshandeln av Christina och barnen. Men några visste och hade till och med varit i liknande situationer som Christina.

Minns mycket väl när vi satt i Christinas kök… jag, Christina, hennes son, kommunalrådet i Kungälv Anders Holmensköld och hans fästmö Maria Gustavsson, enhetschef på socialkontoret i Kungälv. Anders hade tidigare gått en av Christinas kurser i reikihealing, umgåtts mycket med hela familjen och deltagit i stiftelsen sen 2005… så dom kände varandra mycket nära och väl. Vi diskuterade öppet Christinas jobbiga situation med våld, alkohol och om att inte våga berätta för någon. Maria berättade att det tagit henne tio år att göra sig från sin make, som hon varit gift med i 25 år (komikern Björn Gustavssons pappa). Att hon under en lång tid varit tvungen att noga planera för att kunna ta sig helskinnad ur sitt äktenskap, hur svårt, ja till och med hur farligt det kunde vara att anmäla denna typ av våldsamma män till polisen. Hon hade skrivit texten till en bok om det. Anders talade om liknande upplevelser med mycket alkohol i en tidigare relation… där våldet dock inte var av fysisk art. Vi var alla rörande överens om Christinas och många utsatta kvinnors dilemma.

Vad hände efter bomben?

Efter att bomben briserat i Kärna började polisen nagelfara Christinas ekonomi, familjens företag och den döde sonens stiftelse ”Nickes gång och cykelbana”. Snabbt kunde polisen konstatera missförhållanden i stiftelsens bokföring och ekonomi. Anders Holmensköld och kompisen Sven Berntsson får då kalla fötter och anmäler den 3 augusti 2011 Christina för oegentligheter i stiftelsen. De visste naturligtvis om missförhållandena i stiftelsen och ville rädda sina egna skinn genom att skylla allt på Christina. Anders var styrelseledamot och en tid själv ordförande i stiftelsen, efter Sven Berntsson. Det var till honom all post gick, han hade tillgång till stiftelsens konto, han fick alla kontoutdrag och alla andra i styrelsen (inkl Sven Berntsson och revisorn) återkommande brev från Länsstyrelsen med all information om stiftelsens ekonomi. Christina skötte inte bokföringen, den sköttes av bokförare Pia Svanberg, en revisor godkände och skrev på alla bokslut, precis som alla i styrelsen fick göra… samtliga hade full vetskap och insyn i allt som rörde stiftelsen. Trots att Anders visste om missförhållanden i stiftelsen… trots att han sitter i en sådan position att han vet exakt hur en stiftelse skall skötas med möten, bokföring (tidigare drivit städfirma) dokument och allt…trots att han visste att de som egentligen styrde och ställde i stiftelsen var Christinas svärfar och make…trots att han visste om Christinas utsatthet och hennes ”marionettstatus” i stiftelsen, så ”??? har ingen aaaaaning”.

Maria Gustavsson är som jag tidigare skrivit enhetschef på socialkontoret i Kungälv. Det socialkontor som hade hand om dotterns placering hos Christinas syster under tiden Christina var häktad. Det blev en lyckad lösning! Dottern kunde vara kvar i en trygg välkänd miljö, med sin moster och tre kusiner som hon umgåtts med i hela sitt liv, samt kunna stanna kvar i det område hon vuxit upp i. Kruxet uppstod när Christinas syster skulle vittna (både i min och Christinas rättegång). Då slår socialkontoret bakut! Systern var ju en av de få som varit med och sett misshandeln av Christina… en av de få som ville och kunde berätta om Christinas skador och brutalitet. Hon var också en av de få som både sett och hört Christinas make förmå Christina att skriva under handlingar… privata och för deras bolag ”det skulle ju bli enklast så”. Ultimatumet från socialkontoret blev, att antingen vittnar systern i Christinas rättegång… då kommer dottern att placeras på ett fosterhem någonstans i Sverige med för henne helt okända personer. Eller så vittnar inte systern och då får Christinas dotter bo kvar där hon är placerad. Jag vet inte den exakta definitionen på ”justitiemord”… men det ordet dyker spontant upp i mitt huvud just nu. Maria Gustavssons roll i detta kommer förhoppningsvis framtiden att utvisa. Effekten av socialkontorets hantering blev hur som helst att Christina kunde dömas för urkundsförfalskning (vilket maken kunde ”intyga”)…det hade hon knappast kunnat bli om hon fått det vittne som kunde bekräfta ”de faktiska omständigheterna”.

Förstår att invånarna i Kärna med omnejd inte vet vad de ska tro eller inte tro (kanske inte någon som läser denna blogg). Kan se framför mig hur snacket har gått och går i kön på tempo vid Kärna torg. ”Vad ska man tro”, ”har ni hört vad Sven sagt”, ”vad stod det i GT?”, ”varför stack hon inte bara om han nu var så hemsk… varför?”, ”inte kunde han väl vara så farlig!”

Fick ett brev från en vän som avslutar sitt brev med:

”Jag vill tillägga att jag har 3 nära vänner med både fysisk och psykisk misshandel, sjukhusvistelser, flykt, kvinnojour, mordhot, polisanmälningar, skyddad identitet, rättegångar mm. Vet hur illa det kan vara. Men dom har ju stuckit ifrån sina män”

Klandret gör ont! Men då känns det bara ännu viktigare för mig att fortsätta skriva om vad jag sett, hört och varit med om. Upplever att det finns ett kunskapsunderskott att balansera upp vad det gäller våld i nära relationer.

Brevet

Det kom i ett A4 kuvert till mig, där det stod skrivet med stora bokstäver ”FÅNGEN MARTIN NILSSON + MITT PERSONNUMER”. Tänkte genast att det måste vara någon som tror den kan förnedra mig mer än vad jag själv lyckats göra.. vilket knappt är möjligt!

Efter att ha öppnat brevet slås jag av en överskrift i 16 punkters versala bokstäver

”SVAR TILL BLOGGEN ”KÄRNABOMBEN” SKRIVEN AV BOMBMANNEN SJÄLV, FRÅN SIN CELL. DEN 31 OKT. 2012 ”

Christina före detta svärfar.. tillika hennes ex makes far hade skickat brev till mig.

Det är ett modigt brev.. förstår att han är arg och ledsen för att hans son har skadats. Förstår också att han till varje pris vill försvara sonens och sin egen heder och ära, speciellt med tanke på hur mycket som står på spel. I det spelet ingår också att smutskasta och förringa Christina, hennes verklighet och barnens berättelser. Kan knappast klandra honom.. hade kanske gjort detsamma i hans situation?

Citerar i slutet av brevet:

”Vi har alla blivit lurade av henne men tack vare hela utredningen i din rättegång (ca 1500 sidor) och utredningen i C:B.s fall (ca 1000 sidor) så har vi undan för undan förstått att vi blivit förda bakom ljuset och dessutom har vi förstått hur det gått till.”

”Du behöver alltså inte känna dig ensam men det är du som skall sitta i fängelse i många år och det är du som skyddar hennes medverkan i brottet genom dina vittnesmål.”

”Allt du skriver i din blogg är bara påhittat och jag tror jag vet var allt kommer ifrån och det tror jag att alla andra vet också så det hjälper inte hur mycket du upprepar påståenden och lögner för det blir inte bättre.”

”Du försöker också skaka av dig skulden för att skada en annan människa genom att påstå att nu är allt lagat helt samt återgått till arbete. Även detta är ljug då Thomas nu i november skall in för ytterligare en operation till alla de andra otaliga operationer han genomgått. Det har bara gått 1,5 år sedan bomben och det kommer att vara livslånga skador samt invaliditet som kommer att gälla. När det gäller det psykiska så tror jag inte att varken du eller de andra ska möta Thomas. Denna skuld kommer du alltid att få bära med dig i ditt liv.”

”Allt du lägger mig till last är något som du inte har en blekaste aning om och jag rekommenderar dig att sluta med skitsnacket för jag har över 2500 sidor att hämta ur utöver allt det jag vet om mor och barn”.

Självklart är jag djupt berövad över att ha skadat Christinas man. Beklagar att jag förminskat hans skador och lidande.. URSÄKTA!! Antar att syftet med invaliditetsintyget som medskickades var att jag skulle lägga upp det på bloggen. Varsågod.. Vill verkligen inte skönmåla eller dölja det jag gjort,

Ja… jag får leva med det jag gjort resten av mitt liv… och det är smärtsamt! Alla är emot och fördömer bomben i sig! Det är jag med! Där finns inget att diskutera, och jag ångrar bittert vad jag gjort!!! Idag är jag lika förvånad som du som läser detta. Hur kunde jag bara vara så bortom all vett och sans… så korkad, idiotisk och ansvarslös denna söndag den 22 maj? I ärlighetens namn så har jag inget bra svar för tillfällt.

Det finns inget försvar för mitt handlande… möjligen en beskrivning av ett paradoxalt tunnelseende i akt och mening att lösa ett till synes olösligt problem. Kommer att skriva mer om det efterhand som jag landar i känslornas fulla vidd av vad jag ställt till med! Ingen skall i alla fall tro att jag är stolt över det jag gjort!

Samtidigt undrar jag hur stolt Christinas ex man, svärfar och de 18 övriga vittnena som försökt rädda sina egna skinn genom att skylla allt på Christina i hennes rättegång? Som öppet sitter och ljuger både i tingsrätt och hovrätt… vilka är ni? Kommer tillbaka till er i senare inlägg.

I framtiden hoppas jag att det tillsätts en ”sanningskommission” vad gäller hanteringen av Christinas mål. Hur kunde Christina bli dömd till 2,6 års fängelse? Det är en rättsskandal, orättvis, orättfärdig och oproportionerlig. Hur kunde alla deltagare bara borsta av sig händelsen och sen gå hem och sova gott.. speciellt åklagare Lithner, polis Bo Andersson, anmälarna kommunalrådet Anders Holmensköld och Sven Berntsson?

Jag vet att jag sticker ut hakan och kommer att få mycket skit för det jag nu skriver… men jag står för vartenda ord… och jag vet att framtiden kommer att ge mig rätt… även om det kommer att ta sin tid!

Nåja.. tillbaka till Christinas före detta svärfar. Jag lägger inte ut hela hans brev till mig med hänsyn till att han där också kommer med uppgifter som kan ha betydelse i framtida utredningar. Han har rätt i att jag kanske inte har den blekaste aning om det jag lägger honom last till. Eftersom han är så pigg på att prata med sina kontakter på GT ”Göteborgs tidningen” och GP ”Göteborgs posten” samt springa runt i gårdarna och berätta om allt Christina gjort och hur mycket hon lurat och duperat folk i bygden, kanske det vore på sin plats med lite ”realitycheck” för farfar själv:

  1. 2011-03-09 Olaga hot
  2. 2011-08-26 Stöld
  3. 2011-08-26 Ofredande
  4. 2012-05-29 Förtal
  5. 2012-05-29 Mened
  6. 2012-05-29 Stöld
  7. 2012-05-29 Plundring av aktiebolag
  8. 2012-08-22 Bidragsfusk
  9. 2012-09-07 Miljöbrott
  10. 2012-11-04 Falsk tillvitelse

De tre första anmälningarna är nedlagda av Eva Göthberg på Kungälvs Polisen, men inskickade till åklagare för överprövning. De övriga anmälningarna som gjorts av flera personer är fortfarande under utredning. Farfar hade hjälp barnbarnet att sälja en kioskvagn på Blocket. Den hade hon fått ett par år tidigare av hennes far. När den skulle säljas var den borta! Till och med en 15-årig tjej vet att detta är stöld. Det är mer än vad farfar och polisen tycks ha förstått.