Många tycker att jag fått ett för strängt straff för det jag gjort (klanen Bladh exkluderat). Får ofta frågan om jag är besviken på mitt straff. Faktiskt inte!
Jag är besviken på domen:
”Martin Nilssons invändning att han begått brottet för att skydda Christina Bladh skulle kunna tolkas som att han anser att brottet föranletts av Thomas Bladhs uppenbart kränkande beteende (29 kap. 3§ 1p Brottsbalken). Tingsrätten finner emellertid inget stöd för att situationen varit sådan att det finns skäl att tillämpa den bestämmelsen.”
”Ingenting av det som framkommit under utredningen har lett till att åklagaren har vidtagit några rättsliga åtgärder med anledning av påståenden om misshandel”.
Hovrätten gick på samma linje som Tingsrätten. De kunde gett mig två år till…bara de hade vidstått de faktiska omständigheterna runt Christina och barnen! Dokument gömdes undan, vittnen hindrades från att vittna, bandspelare stängdes av då negativa saker om Thomas Bladh kom på tal, förhörsmaterial klipptes bort, dokument slarvades bort, Christinas berättelse hemlighetsstämplades…allt för att åklagare Per Håkan Larsson skulle skydda sin ”kompis” Thomas Bladh. Åklagaren lade ner Christina och barnens anmälningar om våld brutalitet och övergrepp fyra dagar innan min rättegång! Detsamma gällde miljöbrottet i Kungälv! Hade Per Håkan Larsson lämnat över ärendena till adekvata icke jäviga åklagare, så hade både min situation, Christina och hennes barn samt makens situation sett annorlunda ut idag.
Det kommer säkert en ny kommission som studerar Göteborgsandan. Det moraliska tillståndet i Västra Götalands polisdistrikt har låst in sig i självrättfärdigandets skyddsrum. Dit når inte snålblåsten från rättsstatens trumpetande om opartiskhet, insyn och kontroll.
29 kap, 3 § 1p Brottsbalken Som förmildrande omständigheter vid bedömning av straffvärdet ska, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas
1. om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende
4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla