HOT-SMS SOM BROMSMEDICIN

Denna berättelse om fyra hot-sms jag skickat ett halvår innan bomben känns osmaklig, obehaglig och stötande att skriva om. Tyvärr har Klanen Bladh tagit upp dem på sin blogg så att jag känner mig manad att berätta om varför dessa skickades.

Det är så lätt att få intrycket att jag velat ha ihjäl Christinas make, fly med henne till Frankrike och köpa ett hus där…och tro att jag skulle kommit undan med det. Det är att förminska mitt intellekt, verklighetsförankring och IQ.

Berättade tydligt och klart under min rättegång att jag skickat fyra stycken hot-sms till Thomas Bladh, samt varför och vilken avsikt jag haft med var och ett av dessa sms. jag berättade också vilken effekt de hade fått för Christina och barnen. Det fanns gott om sms-trafik mellan mig och Christina som styrkte min berättelse, samt det som Christina själv hade uppgett. Inget var taget ur tomma luften.

Hot-smsen fungerade som tillfällig bromsmedicin för Christinas make att ge sig på henne och barnen.

Satt på ett café i Bergsjön strax utanför Göteborg. Var rent ut sagt så jävla trött på, och ledsen över att Christinas make än en gång get sig på henne. Det första smset skickades iväg denna dag, mest för att tanklöst ge utlopp för min frustration under tiden jag satt och fikade. Tänkte nog inte så mycket på konsekvenserna av mitt handlande. Thomas och hans mamma hade ju skrutit vitt och brett om sina kontakter med HA (Hells Angels), mitt resonemang då var att ”ett litet sketet sms kunde väl varken göra till eller ifrån”. Men det minskade min frustration.

Det tog sig dock inte bättre än att smset tillfälligtvis avledde Thomas uppmärksamhet från Christina. Den kvällen var det riktigt lugnt och skönt hemma hos familjen Bladh! Christina skrev till mig ”äntligen lugnt och han sover, fullproppad med teralen och alkohol… allt lugnt”.
det blev en andningspaus för Christina och barnen.

Christinas make brukade ringa och terrorisera henne vart femte minut ”vart har du varit?”, ”vem har du träffat?”, ”vart är du?” o.s.v, o.s.v. Urförbannad om hon inte svarade direkt, vilket då skulle innebära ännu en jobbig kväll när han väl sedan kom hem. Ytterligare en effekt av detta första hot-sms blev att han knappt ringde på hela nästa dag. När han sen kom hem på kvällen var han både eftertänksam och samlad.

Av ovan anledning skickade jag julen 2010 ytterligare två hot-sms. trodde aldrig att Christina skulle överleva den julen.

I tingsrätten berättade jag om bakgrunden till ett av smsen. Christinas make hade varit kanonfull, galen och aggressiv. Kvällen innan hade Christina varit och hämtat dottern och hennes kompisar på ett diskotek. Av någon anledning gick Christina denna kväll först upp på övervåningen. Där på soffan utanför dotterns rum ligger hennes pappa Thomas så berusad och borta att han var oförmögen att ta sig därifrån.

”paketet” hängde utanför med sperma på och runt omkring honom. Christina lyckades få stopp på flickorna, få ner maken i hans säng, torka upp och städa innan det var läge för dottern och kompisarna att komma upp. Under tiden fick naturligtvis Christina utstå både makens ursinne, hot och tillmälen.

En annan upprinnelse till ett av hot-smsen var då han stupfull hade urinerat ut genom makarnas sovrumsfönster, skvätt ner, vält blommor och vaser i fönsterkarmen, samt fått ett raseriutbrott på Christina ”det var hennes fel att det blivit så här… hon var ju så värdelös och dum i huvudet”.

Även om dessa tre smsen fungerade bra som bromsmedicin, och det blev perioder av lugn för Christina och barnen, så blev det ju till slut lite löjligt och obegripligt för familjen. Så efter tre sms så slutade jag med dem den 3 december 2010.

För korrekthetens skull så svarade jag på ett av Thomas sms den 8 januari 2011, där han berättade att han kontaktat Möller (HA) (detta sms går av ”sekretesskäl” inte att få ut från min ”slask”, men det togs upp under min rättegång där Thomas medgav att han kontaktat Möller).

Måste dock erkänna att jag den 1 mars 2011 också skickade ett sista sms bara på ren jäkelskap. Det var mitt sista ”återfall” i ren frustration, oro och ilska.

Jag har gjort så många fel och misstag på grund av min frustration, oro och ilska över Christina och hennes barns situation. All förtvivlan och ledsenhet påverkade mitt omdöme till bristningsgränsen. Det var plågsamt och gjorde så jävla ont att se Christina och framför allt dottern sakta brytas ner och då stå på katastrofens brant.

Att se barnens kamp och tappra försök att rädda sin mamma och sig själva från ett reellt skräckscenario. Dottern skriver på sin blogg ”Tänk om bomben inte hade sprängts, vart hade jag då varit? Kanske jag helt enkelt varit död!” (En berättelse om ett liv).

Det var också som en Flashback på delar av min egen uppväxt, där misshandel och utsatthet av min mamma, övergrepp på nära familjemedlem och alla kvinnors berättelser om övergrepp och brutalitet de varit utsatta för… jag bara pallade inte längre!

Jag ville väl… och det blev så fel!