Det är en underlig känsla att sitta här och skriva om vad Christina har upplevt. Många frågar sig säkert varför jag gör det…med vilken rätt jag gör det…varför fortsätta älta? ”Han som gjort ett sådant förfärligt brott…vem är han att överhuvudtaget uttala sig?”
Jag gör det, för det förtroendet som Christina och hennes barn gett mig. Historien om en verklighet utanför all sans och vett. Jag gör det för att Christina själv inte orkar mer…inte nu. Det var jag som la bomben…inte för att skada eller döda, utan för att väcka uppmärksamhet åt något jag såg höll på att urarta till en katastrof. Något jag själv inte klarade av att hantera. Det gick riktigt fel, och jag har rättvist fått en rejäl påföljd för det. Men min handling har också utnyttjats på ett osmakligt och hänsynslöst sätt, till att förvanska, dölja och föreneka Christina och hennes barns omänskliga levnadsförhållanden, familjen (klanen Bladhs) kriminalitet samt åklagares (Per Håkan Larsson och Lars Lithner) jäv och godtyckliga myndighetsutövning.
Jag känner ett ansvar inför denna historia, som ingen vill höra…varken nu eller förr. Det duger inte att lägga locket på, och per automatik lägga ner alla utredningar, som skulle skänka klarhet i vad som gått fel, och vad som behöver rättas till. Det är inget fel på poliserna i Västra Götaland…felet sitter högre upp.
Det jag skriver är ingen historia från förr. Något från inkvisitionens 1400-tal, med kvinnor som bränns på bål. Det är skrivet nu, så nära i realtid det bara går. Alla finns…alla lever och verkar här och nu! Vår framtid kommer att läsa detta innehåll på ett helt annat sätt, än vad du som läsare gör nu. Kanske någon i framtiden kommer att utbrista ”Vad förskräckligt…hur kunde detta ske…varför gjorde då ingen något…vart var rättsväsendet, samhället och kuraget?” Tiden är nog inte mogen ännu, den ligger för nära oss. Vi har svårt att ta in, och få perspektiv på vår egen samtid. Den berör oss här och nu…det svåraste stället att befinna sig på…att ta itu med! Samma princip från denna bloggs microperspektiv till ett världsligt macroperspektiv, Guantanamo…idag?
I denna den bästa av alla världar…om jag får önska mig något:
Politiker och de beslutfattare inom rättsväsendet i Västra Götaland, agera här och nu. Bringa klarhet i vad som egentligen har skett i Kungälvs kommun både med stiftelsen Nicklas Bladhs minne och med avfallshanteringen. Sluta att uppföra er som konflikt rädda curlingföräldrar till de misstag som har begåtts!
Överlåt inte till framtiden att fördöma gårdagens oförmåga att lösa vår egen tids misstag!