Väninnors Svek 2

Christina hade egentligen bara två riktigt nära väninnor Ann-Sofi och Britta. Dom var också ”godkända” av maken Thomas. Med dom kunde hon få åka på kurser, fester och andra tillställningar med. Det var dom som visste mest om hur det var med maken, det var dom som Christina anförtrodde sig mest åt. Familjen Bladh och Brycke hade också rest mycket tillsammans, bland annat Turkiet, Kanarieöarna, Thailand, USA och till fjällen på barnens lov.

Britta och Christina hade haft flera Reiki kurser och en del föredrag ihop hemma hos Christina. De kurserna hade även till exempel kommunalråd Anders Holmensköld, Brittas make Daniel, Sven Berntsson, maken Thomas och hans mamma gått på. De som i polisförhören fördömde och tog avstånd från det dom tidigare uppskattat och själv använt sig utav.

Själv säger Britta i polisförhören 2011-07-28, 10:25

”och…jättefina kurser verkligen, väldigt fin nivå. Där det var, den här världen kan vara rätt flummig och rätt hysterisk och fanatisk och det var ingenting sånt som då var aktuell för varken mig eller Christina för det var bara det enkla och det naturliga som var som hon ville lära ut liksom, att det var väldigt enkelt att hjälpa sig själv. Jag vet inte hur mycket du är insatt i…men det är väldigt populärt nu för tiden med meditation med…yoga. Och sådant där för att hitta självläkning liksom”.  ”Det var på det planet det var. Hon, som sagt var, fruktansvärt bra ledare, så hon kunde verkligen lära ut och få folk att, hon hjälpte jätte många grymt var det. Hon hjälpte folk att hitta styrkan i sig själva liksom så att de kunde klara upp sina liv. Hon ville…hon sa ju det till mig flera gånger att…absolut så ville hon att Thomas skulle göra det också, det var ju det viktigaste egentligen, att man har familjen runt sig som också fixar sig själva liksom, men han var med vissa gånger sedan så ramlade han tillbaks, så var han med, ja det gick så här fram och tillbaka hela tiden”.

Britta berättar vidare att hon tror Christina blivit misshandlad:

”Hon sa t o m att han hade slagit henne, vid ett par tillfällen och varit så där elak i orden då. Och detta tror jag, eller det har hon sagt själv också, att hon försöker dölja det så gott det gick för omgivningen och för sina vänner, för det var ju ingen som ville umgås med dem då om vi såg hans sida fullt ut”. ” Då vill man ju som kompis bara åka rätt ner och suga tag i henne liksom, nu tar vi dig, men då var hon så livrädd för Thomas. Hon sa, för hon hade sett så många fall där kvinnan inte fått den hjälp hon behöver runt sig då från samhället, då mannen söker upp och har ihjäl kvinnan, hon var helt säker på att det skulle bli så. Det var det som hon hänvisade till hela tiden, då kommer jag att dö, jag kommer dö, om ni kommer ner till mig nu då har jag tjallat och då kommer jag, då kommer han ha ihjäl mig. Hon var helt säker på det och det var så hon sa till oss.

På polisens fråga om hur Thomas relation till barnen hade varit svarade hon:

”Urusel, han har aldrig vari med på några skolavslutningar, har aldrig varit med på några uppträdande, aldrig på matcher, ingenting. Han har aldrig ställt upp dem.” ” han svär och han kan säga, han svär jätte mycket över dem och säga att de inte är någonting värda, och…äh…ja trycka ner dem…jag har aldrig hört det men Christina har berättat och ”min dotter” har berättat också, och vi hade spelat in vid något tillfälle också sådär, men tagit bort det sedan”.

Britta tyckte synd om Christina…mig gillade hon inte:

”Christina behöver vård…och jag kan känna att jag hoppas att den här Martin far och flyger allvärldens väg, för han är inte bra för henne”.

Britta hade också läst tidningarna, så ”fakta” flödade fritt angående ”stiftelsen” och Christina.

”Ja det är en fantastisk fin grej, men om hon har tömt kontot och lagt dem i annat land eller vad som helst, så är det riktigt supersjukt…å jag kan säga jag vill aldrig mer se…jag vill aldrig mer träffa henne”.

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”Och det har du läst i tidningen?”

”Ja, jag läste där jag har inte pratat med Christina om det heller”.

Såå…egentligen var det tidningsskriverierna som var anledningen till att Britta tog avstånd från Christina. Men inte bara det…Britta var också svartsjuk!

”…fast nu var Martin med också, i och för sig kan jag väl säga att jag aldrig riktigt tyckt om honom, för han har ju stört, han har ju kommit in och stört”

”Om det är två och ett halvt eller tre år sedan, kommer jag inte exat ihåg, men jag minns det så tydligt för jag minns det att jag var irriterad precis som en väninna kan vara när det kommer in en man i en annan kvinnas…eller väninnas liv liksom”

”…i takt med att de började umgås så var min vänskap inte så noga längre”

”Ja jag gled bort där liksom, och jag frågade flera gånger…för Ann Sofi fick den där Martin. Det var helt ok av någon konstig anledning, men jag fick inte det”

”Men jag blev hela tiden…hon sa hela tiden, javisst självklart, det är klart att du ska få det…vi säger till nästa gång och vi säger till, men jag fick aldrig veta det, jag bara veta det efteråt hur kul de haft liksom, men jag fick aldrig vara med. Och det förvånade mig jätte jätte mycket då, varför jag inte fick vara med”

”Vi åkte till Mundekulla i alla fall, det blev egentligen att jag fick vara med ungdomarna och hon och han var med varandra hela tiden. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade väl i och för sig kul, det var en rolig kurs vi gick på, men jag hade velat vara med henne”

”han sa då liksom att ”ja, hur länge har du jobbat liksom på Hagabadet”, ”jag har varit där fyra år” och då tyckte han liksom att ”ja, varför det, hur kan du stå ut så länge där” liksom han jobbat på Sturebadet då, det är ungefär samma sak då. ”Där var jag i ett halvår och sen…det är ju bara slasket som jobbar liksom på sådana ställen”. ”jaha” sa jag men…då blev jag arg då liksom, ja det är verkligen inget slask som jobbar liksom på Hagabadet. Dom är jättenoga med vad dom tar in för folk och det är superfina människor där, det håller jag inte med om liksom och sen tyckte jag att han var jätte dum efter det, för jag tycker att så säger man liksom inte till mig och mitt jobb och mina kollegor”.

”och då tyckte jag att det blev en sekt av det, när bara viss och de skulle göra grejer då…lite sjukt så…sen vet jag inte jag, jag kommer inte ihåg vad de gjorde en men när inte alla får vara, när det inte öppet för för alla och sådär då är det ju liksom lite konstigt”

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”När blev det så att säga stängt för andra?”

”Det tyckte jag det blev när han kom in i bilden, så fram till dess att han trädde in i där så visste jag vem hon var trodde jag…”

Efter Brittas förhör blev alla runt Christina sekten…och jag sektledaren. Åklagaren fick styrkt ” det finns ingen som talar för Martins uppfattning om att Christina skulle varit utsatt för misshandel av maken”

Britta 40 år…???

När verkligheten blev en efterhandskonstruktion

Mitt brott är inget jag är stolt över eller vill försvara. Jag är djupt bekymrad över mitt eget handlande. Har all anledning att ta mig en riktig funderare över vad jag gjort, och hur jag i framtiden bättre ska hantera liknande situation. Brottet har öppnat ett helt universum inom mig…att jag kunde bli så bestört, irrationell och panikslagen.

Dåvarande läge kunde liknas vid en gisslansituation. Kunde inte prata med maken Thomas, det skulle vara en direkt fara för Christinas liv. Kunde inte prata med någon annan heller, utom då Christinas två närmaste väninnor (se nästa inlägg Väninnors svek 2, och tidigare inlägg Väninnors svek 1). Anledningen var Christinas rädsla för att någon i så fall skulle gå och prata med Thomas, ”prata honom tillrätta”. Det hade hon tidigare haft flera riktigt dåliga och smärtsamma upplevelser av. Att gå till polisen var det inte tal om ”Thomas känner folk överallt och kan dupera vem som helst…han får tag i mig vart jag än skulle fly”. Christina bokstavligen bad på sina bara knän ”gå inte till polisen…du vet inte vad du utsätter mig och barnen för…du har aldrig mött någon som Thomas…du fattar inte vidden av vem han är”. Så här i efterskott vet jag att hon hade rätt.

Mitt brott har exponerat ett helt universum, som jag tidigare inte lagt märke till…om kvinnosyn, rättsväsen och samhälle…om saker man bara inte pratar om.

Författarna Johanna Langhorst och Pernilla Glaser skrev i DN Debatt den 7/5-13. ” När någon ger språk och substans är ett fenomen som existerat länge, som miljöförstöring, rasism eller kvinnohat, är det enklast att börja prata om något annat. ”är det verkligen så farligt?”, ” Varför ska just du prata om det här?” , ”Om det vore så illa hade vi ju gjort något åt det för länge sedan.” Detta skrivet i anknytning till Maria Svelands bok ”Hatet”, och då lämpligheten att föra samtal om dessa hatfrågor och vem som i så fall har rätt att föra de samtalen.

Exakt så var min upplevelse när jag under mer än två års tid försökte prata om situationen för Christina och barnen ”Varför bryr du dig?, ”Hon kan ju bara gå där ifrån…det är ju hennes val…inte ditt”, ”Polisen och kvinnojourerna är de som ska ta hand om det…inte du”,. ”Det är jävligt sorgligt hur dom har det…men kan vi inte prata om något mer upplyftande”.

Det är mycket jag kommit fram till under den här resan. Omfattande insikter, tung undervisning och hårda läxor. En stötande kvinnosyn, ett svagt rättsväsende och ett blundande samhälle. Att gamla mansdominerande sociala mönster till stor del styr hur rättsväsendet handskas med utsatta kvinnor. Hur manliga ”nätverk” effektivt styr information och media så att den ”rätta bilden” kommer fram. Hur det görs så mycket för att dölja och maskera en brutal nuvarande närvarande verklighet för många kvinnor. Hur oerhört aggressivt bemötandet blivit när jag öppet och naket berättat vad jag upplevt och känt…en berättelse ingen ville höra. Min verklighet blev en efterhandkonstruktion.

Även om något är svårt att prata om eller ingen vill prata om det, så ska jag aldrig mer tiga, hålla tyst och bara grubbla över det själv…ALDRIG!

Väninnors svek 1

Jag har så svårt att förstå hur Christinas två närmaste väninnor kunde svika henne så totalt när det verkligen gällde, och då hon verkligen behövde dom som allra mest? När jag läser ur deras polisförhör så undrar jag vad som hände? Vad drev dom till att vända kappan efter vinden i 180 grader? Var det alla skriverier i tidningarna? Var det Sven Berntssons ryktes spridning om att hon skulle ha förskingrat pengar från sin döde sons stiftelse? Vore det sant skulle det ju vara förfärligt osmakligt (plundrarna sitter för tillfället säkert i båten). Skulle detta i så fall rättfärdiga att i polisförhören förneka sin vetskap och oro inför Christinas och barnens mångåriga utsatthet och lidande…eller är polisförhören manipulerade? I polisförhören 2011-07-27 avslutar väninnan Ann Sofi med ”Christina har sagt att XX aldrig visar oss vilken jävel han är. Hon säger att han misshandlat henne under alla år. Jag har inte trott på att hon blivit misshandlad”. Vart tog alla tårar av oro för Christina och barnen vägen? Och alla desperata samtal till mig, undrande vart hon var och hur hon mådde? Allt för en saks skull…oro för om maken hade gjort henne illa eller dödat henne. Förstod att hon var svartsjuk på min och Christinas relation, som då gick ut över henne…inte lika mycket uppmärksamhet som tidigare! Rättfärdigade det alla hennes ovederhäftiga utsagor i polisförhören? Christina hade behövt både Ann Sofis stöd och ärlighet just då…speciellt när rättsmaskineriet så totalt hade havererat i och med åklagaren och exmaken sedan tidigare kände varandra. Det är en psyklogisk gåta…speciellt som hon efteråt ger sken av att ha stöttat Christina?

Ännu mer förvånande blir jag när jag läser i samma polisförhör att Ann Sofi på inga vis skulle stötta eller tolerera otrohet? Det betyder att det går omkring fem stolta män, som samtidigt växelvis har delat lustar och kroppsvätskor med en kvinna som varken skulle tolerera eller acceptera otrohet? Verkligen en fin pokal att ha i sin relationssamling!

Undrar om det jag nu skrivit skulle kunna kategoriseras som kränkande kommentarer på nätet? Det har öppnat en ny sajt ”Nätvaro” som drivs av Diskrimineringsbyrån. Dit kan man vända sig med klagomål och få juridisk hjälp med bland annat nättrakasserier.

Skulle med stor tillfredsställelse ta ett betydande vitesbelopp för att få möjligheten att beskåda när fem män i Tingsrätten står upp och bedyrar att dom på inget vis delat lustar och/eller har bytt kroppsvätskor med målsägaren… speciellt rektorn på sonens fd skola!