Kärnabomben

Den 23 Maj 2011 vid 7-tiden på morgonen när Christina Bladhs make Thomas Bladh på väg till jobbet öppnade källardörren till sin bostad, Staby Kärna detonerade en bomb. Ambulans tillkallades och Thomas Bladh fick allvarliga skador bl.a. på sitt högra ben och vårdades på sjukhus under tiden 23 maj till 7 juli.

Det var jag… Martin Nilsson som lade bomben där, vilken allvarligt skadade Christinas make.

Många har frågat mig hur jag, en vanlig tidigare ostraffad 58-årig man kunde göra mig skyldig till ett sådant allvarligt brott.

Denna blogg har jag startat i ett försöka att förklara varför, men också för att kunna äga min egen historia.  Bloggen kommer också att handla om kvinnor som lider i nära relationer under våldsamma, kontrollerande och manipulativa män. Om psykopatiska män, vars kvinnor samhället, rättsväsendet, de offentliga och ideella hjälpapparaterna inte förmår eller har kunskap om att skydda.

Naturligtvis är det varken tillåtet eller acceptabelt att lägga en bomb som i detta fallet skadade Thomas Bladh. Så den här bloggen har inte kommit för att rättfärdiga eller försvara det jag har gjort. Jag är dömd till 10 års fängelse för ”likgiltighetsuppsåt” vilket betyder att jag inte hade för avsikt att döda eller skada Christinas make, men varit likgiltig inför utgången av min handling, så brottsrubriceringen blir i alla fall ”för försök till mord”.

Helt otroligt är att Christinas make ändå så snabbt kunnat rehabiliteras och återgått till att arbeta igen, och i stort sett leva ett helt normalt liv.

Känner också en stor lättnad, glädje och befrielse över att Christina Bladh idag lever, är fysiskt oskadd och att hennes två barn nu har en mamma kvar. Två barn som för tio år sedan mist sin bror Nicke i en olycka. En bror som ständigt var orolig och nervös inför faderns missbruk, hot och misshandel av hans mamma och syskon.