Ligger i min säng och tänker på att om något är tillräckligt otroligt så tangerar det att bli likställt med osannolikt…svårt att ta till sig. Hur osannolikt är det då att det är sant? Det som har hänt Christina och hennes barn är så otroligt att det blir osannolikt. Är det verkligen sant? Samtidigt är det helt otroligt vad hennes ex man råkat ut för…det händer bara inte! Att det var jag som gjorde det var nog det sista som förväntades av mig…helt osannolikt! Sen att ett rättsväsen skulle försöka skapa rättvisa, ordning och reda i allt detta är ju en otroligt deprimerande anstötlig upplevelse, kreerad av skampålsprydda ämbetsmän…helt osannolikt! Ursäkta sista meningen…men jag blir så otroligt upprörd över att det går en våldtäktsman, hustru och barn misshandlare fri. Medan han själv lyckas ruinera sitt offer, plundra deras gemensamma bolag och ta allt av värde ur hemmet för egen del. Vidare betala för att hota folk, tjäna grova pengar på miljöbrott och arbeta medans han var sjukskriven. Allt detta utan att ett köttberg av likstela ämbetsmän i Göteborg förmår röra ett enda litet lillfinger. Det som händer är att offret döms till 2,6 års fängelse på oriktiga grunder… det är helt mirakulöst osannolikt!
Alla kommer nog ihåg Palmemordet…det var ju helt osannolikt! Efter mordet gjorde jag ett rörarbete hemma hos ett par som hade en festlokal på Apelbergsgatan. Det var några dagars arbete hemma i deras lägenhet. Kvinnan där berättade en massa saker som hänt i deras festlokal. Bland annat att samma kväll som Palme mördats så hade polisen hyrt deras lokal. På natten satt dessa poliser och skålade för Palmes död. Paret som ägde festlokalen hade blivit så rädda och tagit så illa vid sig att de höll på att sälja lokalen och flytta. Hade tidigare gjort arbete för en polisman i Hässelby, så jag ringde upp honom och undrade vad, och om jag skulle gör något med min information. Han fixade ett direktnummer till Palmespanarna. Jag ringde dit och berättade min historia ”det låter ju alldeles otroligt” sa spanaren, tackade och la på luren! Så osannolikt att det inte ens kunde vara sant! Naturligtvis hörde jag inte av spanaren något mer.
Det har gjorts en film som heter ”Call Girl”. Av naturliga skäl har jag inte kunnat se den, men förstått att det handlar om prostitution och politiker. Under den tid som denna film utspelar sig jobbade jag som fastighetsskötare. Bland annat gjorde jag jobb i en superlyxig lägenhet på Styrmansgatan Stockholm. Det sprang en massa vackra kvinnor och flickor runt i och ur lägenheten. Det var ett av de ställen som högt prominenta manliga personer besökte för att stilla sina lustar…klarspråk en bordell. Alla i huset visste att det kom och gick ministrar och högt uppsatta ämbetsmän till denna lägenhet…knappast någon hemlighet. Av någon anledning blev jag en dag stoppad av en polis precis när jag kommit ut ur porten på Styrmansgatan. ”Vad gör du här?”, sa som det var att jag bytt ett vattenlås till ett handfat på bordellen fyra trappor upp. ”Helt otroligt” sa polisen, hoppade in till kollegan i polisbilen och försvann.
Ibland är livet så osannolikt att det inte ens borde vara sant!