Ännu en berättelse

Flera som hört av sig till mig har känt igen i det jag skrivit på min blogg. En kvinna som läst min blogg skrev till mig om vad som hänt hennes väninna.

Vänninan hade levt på flykt undan sitt barns far i en fasansfull värld där man rycker till för varenda skugga. Misshandel och hot var vardag för henne. Mannen kunde klätta flera våningar upp längs med stuprännan och slå sönder balkongfönstret klockan 11 på kvällen med hänvisning till att han bara ville säga god natt till sin två och ett halvt år gamla dotter. Senare under en rättegång fick han frågan ”Sover inte ett litet barn vid den tiden?” ”Nä, hon var vaken!” Vad fanns det att vänta sig när balkongfönstret krossades och mamman skriker av skräck?

Vänninans enda önskan var att inte behöva vara med sin dotters pappa längre. Som kuriosa kan nämnas att mannen var lång, blond, blåögd och svensk.

Första gången hon ringde polisen var hon fruktansvärt rädd men såg ingen annan utväg. Polisen kom till lägenheten, tittade, gjorde en anteckning och åkte därifrån. Den enda påföljden av detta var att mannen trängde sig in hos kvinnan och slet ut sladdarna till telefonen. Vad som hände den natten vet bara kvinnan och mannen.

Efter mycket lidande, misshandel med mera blev det till slut en rättegång mot mannen. I rätten vittnade poliserna mot kvinnan. ”Hon var en hysterisk kärring som bara hindrade barnets pappa från att träffa sin dotter.” Det var som en visa nere på polisstationen ”nu ringer kärringen igen”. där satt kvinnan, misshandlad, förnedrad och livrädd. Flera gånger hade hon behövt fly hals över huvud med sin lilla dotter på armen, kalla vinternätter som varma sommardagar. Han kunde misshandla henne när hon hade dottern på armen, det fanns gott om vittnen som hade sett vad som flera gånger hade skett. Mannens syn på händelserna ”Det var menat som en smekning”. De var som jagade villebråd, en ung mamma och ett litet barn! Poliserna vittnade om att hon var hysterisk. Det som kvinnan upplevde som värst var att hon tidigare sett polisen som en trygghet, en av dem hade första gången verkat snäll och förstående. Samma polis satt sedan i rätten och hånade henne. Naturligtvis vart mannen frikänd.

Vis av förnedringen skaffade kvinnan avlyssningsutrustning och anteckande allt, tidpunkter, hot, exakta ord, vittnen och så vidare. Ännu en polisanmälan gjordes mot mannen. På häktet gick mannen igenom en psykundersökning som visade på starkt narcissistisk läggning och utgjorde utan tvekan en stor fara för kvinnans liv.

Mannen fick några månader i fängelse, det fanns dokumeterade inspelningar bland annat då han hållit en kniv mot hennes hals och hotat att döda henne. På frågan varför han gjorde så och slog henne svarade han, som om frågan var korkat ställt ”Jamen, hon lyssnar ju inte på vad jag säger, vad ska jag göra då, hon lyssnar ju för fan inte”.

Polisen ringer några månader senare och berättar att mannen har släppts. Kvinnan fick hasta sig iväg från jobbet, packa ner det nödvändigaste, hämtade sin dotter i skolan där hon gick i första klass, sätta sig på en buss och åka långt hemifrån. Mamman och dottern gick under jorden, gömde sig hos vänner på landet och fick till slut skyddat identitet.

Kvinnan och dottern tillgör de som haft tur, släktingar och vänner som ställt upp dygnet runt i flera år i ett drama som är svårt att förstå… för den som inte har upplevt det. Det är inte lätt att behöva se en liten flicka som inte är rädd för spöken men sin egen pappa i mörkret, bakom gardinerna och bland skuggorna på nätterna.