I militären gäller att om verkligheten och kartan skiljer sig åt så är det alltid kartan om gäller.
När vi behöver tolka verkligheten så dyker det allt som oftast upp någon form av karta som reglerar verkligheten och påverkar vår tolkning. Kartor kan vara bra att ha men vilka som ritat dessa har stor betydelse för hur ett samhälle ser ut och fungerar.
Män har i stor sett ritat samtliga kartor. De har därmed ett automatiskt tolkningsföreträde, främst för att de är de enda som vet varför och hur kartan har tillkommit. Mäns oinskränkta privilegium till tolkningsrätt är historiskt sett helt vedertagen och oemotsagd. Likaså har de enväldigt bestämt att deras kartor skall följas till punkt och pricka, även om det skulle innebära ett rent barbariskt beteende med katastrofala följder.
Hela vår världskarta är till exempel ritad av män. Vår anatomikarta är ritad av män. Grunden för studier av sjukdomar är en man med benen brett isär, utsträckta händer och med handflatorna mot betraktaren. Evolutionskartan är ritad av män med Darwin i spetsen. Filosofikartan är ritad av män som under antiken dryftat moral och etik. Psykologikartan är ritad av män som Freud, Pavlov, Skinner och Maslow. Modekartan är ritad av franska och italienska homosexuella män vars ideal är smala androgyna pojkflickor, helst längre än de själva. Ett ideal som skapats långt ifrån hur en kvinnokropp borde se ut för optimal hälsa, välmående och reproduktion. Den politiska kartan är ritad av män. Kvinnorna ansågs inledningsvis alltför ologiska och känslomässiga för att kunna ta ställning till det som var bäst för dem. De kom på nåder med i fackföreningsrörelsen där de behövdes för att koka kaffe och baka bullar åt pamparna. Den religiösa kartan är ritad av män som i sin andliga och världsliga fullkomlighet i stort sett bett kvinnorna att hålla käften och göra det som männen befallt dem. Rättvisans och juridikens karta har traditionsenligt skrivits av män långt före de grekiska filosoferna.
Hur är det då ens möjligt att kvinnor inte har en underordad ställning gentemot män?
Någonting är kraftigt fel när kvinnor ska behöva besitta både mod, styrka och tapperhet för att våga polisanmäla våldtäkter, brutalitet och övergrepp. Vid en polisanmälan riskerar de dessutom att bli förnedrade, misstrodda, hånade och kanske värst av allt, att bli svikna av si egen omgivning.
Att tala om likhet inför lagen är bortom allt tvivel ett juridiskt kosmetiskt inplantat.