Vet inte varför jag glömt att skriva de 50 namnteckningar som Christina skrivit på för sin makes räkning? Klanen Bladh har gjort stor affär över att Christina ekonomiskt skulle ha bedragit sin make. Hon blev också fälld i Göteborgs Tingsrätt för urkundsförfalskning. Brottet handlade uteslutande om påskrifter för makes räkning… de som han tidigare hade godkänt.
Christina och Thomas Bladh drev i sin ungdom eget åkeri. Thomas körde mycket ute i Europa. De kom helt naturligt överens om att Christina, till förmån för enkelhet och snabbhet skulle skriva under med Thomas namnteckning på lån, bolagspapper m.m. och så hade de flutit på under ca 20 års tid. Vad Christina inte hade kunnat föreställa sig var att detta också lade grunden för påtryckningar som senare kunde utnyttjas om Christina till exempel skulle vilja skilja sig. Så blev det också efter bomben den 23 maj 2011.
I Tingsrätten hade maken ingen aning om att Christina hade skrivit hans namnteckning på alla dessa papper. Thomas renoverade till exempel deras lada för flera miljoner kronor. Han köpte bilar, båtar (i miljonklassen), motorcyklar, resor, verktyg, material och betalde hantverkare. Det mesta genom familjens bolag där han var styrelse och Christina suppleant. Så gott som alla pengar till dessa äventyr kom från de banklån, eller andra dokument där Christina skrivit på med bådas namnteckning. I Tingsrätten hade maken väldigt dålig koll på vart alla dessa miljoner kom ifrån, och vem hade skrivit på vad… han hade i alla fall inte godkänt några lån!
Thomas använde sällan sina kreditkort, på sin höjd sitt bensinkort. Allt kunde ske kontant. Jag var själv flera gånger med Christina inne på Handelsbanken i Kungälv då hon var tvungen att hämta ut stora summor kontanter till maken. Hon tyckte der var obehagligt att röra sig ensam på stan med så stora kontantbelopp.
Christina stod i stort sett för alla bank och kreditkort. Allt hon gjorde gick ju till skillnad från maken att spåra och kontrollera.
Thomas släpper några tårar och bedyrar under polisförhör (där pappa för övrigt sitter med) ”Christina stack åt mig någon hundring då och då. Det var allt jag hade att röra mig med”. I tingsrätten var det ju enkelt för maken att sitta med fingrarna i kors ”jag vet ingenting… det var Christina min fru som skötte allting”.
Det är synnerligen ovärdigt och inte trovärdigt för Göteborgs Tingsrätt att köpa ett så illa belyst och dåligt utvärderat resonemang (inge idé att anmärka på Hovrätten då den i stort sett bara är en expeditionsministär för Tingsrättens beslut)