Skrev för dryga året sen till Gudrun Schyman och undrade om hon hade lust att tycka något om det jag skrivit på min blogg. Hon svarade i ett mail ”Jag är nog inte rätt person att ge någon recension av det du skriver, det verkar vara internt”.
Självklart är jag väldigt glad att hon överhuvudtaget svarade. Detta till skillnad från 90% av alla andra jag skrivit till. Men det påminner mig om när jag tidigare försökte prata med folk om situationen som föranledde att jag skadade en hustru- och barnmisshandlare. ”Det är väl en privatsak inom familjen”, ”hon kan väl bara gå därifrån om det nu är så hemskt”, ”det är väl upp till henne att ta itu med”… var några vanliga reflekrtioner jag fick på mina trevare om hjälp och råd inför en situation som jag inte visste varken ut eller in på.
Idag räknas det mesta i kalla siffror och statistik, mycket lite talas om ideologi, moral och etik. Men även de som bara kan se till x-antal kronor och ören borde höja på ögonbrynen inför förtjänstmöjligheterna av en ideologi och strategi som främjar trygghet, hälsa och välstånd inom familjen.
Sjukvård och social omsorg kostar runt 60 miljarder årligen i Sverige. Rättsväsendet kostar runt 40 miljarder årligen. Det är totalt runt 100 miljarder årligen, och då är omkringkostanderna som sjukpenning och socilabidrag på ytterligare 80 miljarder inte medräknade. Till det kommer dessutom oro, lidande och sociala kostnader för familjer och deras bekantskapskrets som inte kan värderas i pengar. Totalt är ovan pengabelopp nästan uppe i 25% av alla sorters skatteintäkter (ca 800 miljarder/år), Inte en alltför vild gissning vore att det finns en stor samhällsvinst i att se på sambandet mellan ovan kostnader och samhällets syn på och hantering av våld mot kvinnor.
Jag är helt övertygad om att våld och övergrepp inom familjen inte är en intern sak, det är ett samhällsproblem. Jag skrev i ett tidigare inlägg att ”FN betraktar våld mot kvinnor som en global epidemi”. Några fall av fågelinfluensa i Kina fick till följd att regeringen satsade miljarder på att buffra stora lager av mediciner med tveksam eller ingen verkan alls. Var är alla miljader till kvinnofrid? Det som kanske påverkar hälsa och välmående mer än något annat.
Att inte agera tillräckligt mot våld i nära relationer är dyrt samt förgiftar vår evolution, våra barn, vår framtid. Ett arv vår kommande generation inte skulle behöva bära på.
Avslutningsvis tänker jag på kvinnan som berättade för mig om hur eskimåer ser på våld mot sina barn. De misshandlar eller slår inte sina barn för då riskerar deras själar att bli oroliga. Då vill själen inte vara i barnets kropp. Följden blir att deras kropp och psyke blir sjuka. Själen blir förvirrad och vet inte vart den ska ta vägen. Ingen aning om berättlesen är sann eller inte men det är ett vackert sätt att se på människor och hälsa. Om man nu ändå skulle behöva ett rättsnöre för att inte slå sitt barn (eller någon annan), så är synsättet med själen mycket mer sympatiskt, än att inte göra det för att är olagligt och straffbart.