Kommunikation – Sida 3

Resan Kärna-Kornhall del 1

Detta är nog mitt livs viktigaste och tyngsta inlägg jag någonsin skrivit, och någonsin kommer att skriva. Skulle kunna vara en berättelse från Neapel om Camorran där. Men det är från Kungälv om klanen Bladh här!

Trodde politiker och polis i Kungälv, Göteborg skulle kunna ta itu med de oklarheter som har förekommit i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne. Så har inte skett och kommer troligtvis inte heller att ske inom rimlig tid (preskriptionstiden). Så…då får jag väl prova en annan väg och beskriva en liten del av allt som hänt här på min blogg.

Kungälvs kommun hade 2006 beviljat 3,2 miljoner kronor till stiftelsen Nicklas Bladhs Minne för byggnation av en ”gång och cykelväg” mellan Kärna och Kornhall.

Nu var det så att Christinas exsvärfar Robert Bladh ville göra kompisen kommunalrådet Anders Holmensköld en tjänst. Kommunalrådet ville ha en ”gång och cykelväg” mellan Kalvegrinna (stora vägen) och en fritidsgård han startat i församlingshemmet vid Torsby kyrka. På den tiden mellan 2006-2009 var Anders Holmensköld kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat, Kärna.

Anders Holmensköld var också kommunalråd i Kungälvs kommun och hade från början varit med om att bevilja ovan 3,2 miljoner kronor. Han satt också i styrelsen för stiftelsen till Nicklas Bladhs Minne (vilket Robert Bladh aldrig gjort), så det var inget problem att ”fixa till” så att Robert Bladh (utan behörighet eller styrelsebeslut) på eget bevåg kunde avsätta ca 1 miljon kronor från de 3,2 miljoner som var beviljat för sträckan Kärna-Kornhall till sträckan Kalvegrinna-Torsby Kyrka…bara att köra på!

Kungälvs kommun har naturligtvis aldrig varit med på eller godkänt något bidrag till Kalevgrinna-Torsby Kyrkans sträckning.

Anders Holmensköld satt alltså på 3 stolar samtidigt: Kommunalråd i Kungälvs kommun, styrelseledamot i stiftelsen Nicklas Bladhs Minne och Kyrkonämndens ordförande i Torsby pastorat. Han var också den enda som fick all stiftelsens post till sig på Tulpanvägen (mellan 2005-01-14 – 2012-11-20)…han hade total koll på läget och tillgång till stiftelsens konto.

Robert Bladh har under ca 15 år varit gatuchef i Kungälvs kommun och fram till 2011 fortsatt att ”konsulta” åt kommunen (sjukskriven 50%). Så Robert Bladh hade både koll på läget och visste hur en slipsten skulle dras.

Christina skrev på den tiden fakturorna från Panrab (där Christina var suppleant och maken Thomas VD). Hon gjorde som vanligt vad svärfadern och maken sade till henne att göra. Så hon fakturerade stiftelsen för utfört arbete och betalde sen de som hade utfört arbetena, inklusive sin egen make.

I rättegången mot Christina ville ingen av alla de 18 kallade vittnen överhuvudtaget kännas vid någonting. Cykel och gångvägen till Torsby kyrka, den undveks noggrant att tala om ”vilken sträcka”?…vi vet inget om några pengar…det var Christina som skötte allt”.

Det var barnsligt enkelt för åklagare Lars Lithner att bevisa Christinas skuld, med 18 vettskrämda vittnen som bara hade Robert Bladhs instruktioner att gå på, för att klara sig själva från en möjlig framtida påföljd.

ALLA transaktioner Christina fällts för har gått genom familjens företag Panrab (där maken var VD och Christina suppleant).

Det som kunde bevisa motsatsen och att dessa 18 vittnen inte varit riktigt sanningsenliga hade åklagaren Lars Lithner ”glömt”! Företagets bokföring gick inte att få fram till någon av Christina rättegångar. Polis Bo Andersson kunde garantera att den inte heller fanns hos någon eller någon annanstans. Christina fann dock hela företagets bokföring hos ”bokföraren” i polishuset EFTER hennes Hovrättsdom!

Företaget och då indirekt maken samt svärfadern förfogade över de av stiftelsen Nicklas Bladhs Minne inbetalda medlen…men CHRISTINA FICK SOM STRAFF BETALA TILLBAKA 1,5 MILJONER KRONOR TILL STIFTELSEN FRÅN SITT KOMMANDE BOHAG…FÖR NÅGOT HON ALDRIG ”SETT RÖKEN” AV! Rätta mig om jag har fel.

Svärfadern Robert Bladh har dessutom använt Panrab som bulvan (målvakt) till att fakturera sådant han själv inte kunnat, då det annars hade blivit för uppenbart att han egentligen jobbade heltid (100%), trots att han var 50% sjukskriven (konsultarvodena från bland annat kommunen upptog redan mer än 50% av hans arbetstid). Pengarna tog han sen ut ur Panrab i form av material och annat som han lät Panrab fakturera. Christina har med andra ord tvingats betala ex svärfaderns fina uterum och renoverade villa.

Christina har visat på en massa delikata felaktigheter i hennes förundersökning och rättegång. Anmält vittnen för mened, åklagare för tjänstefel o.s.v. o.s.v.

ALLT HAR SÅ GOTT SOM LAGTS NED!

Kanske beror det på att polisväsendets och åklagarnas allergi mot att rätta till misstag. Kanske beror det på att Robert och Thomas Bladhs kontakter inom polisväsendet ”fixat och trixat”…vilket naturligtvis vore alltför osannolikt för att vara sant!

Men sant är att Christina Bladh har fått ett orättfärdigt fängelsestraff på 2,6 år, och att hon fått betala 1,5 miljoner kronor för ett kalas som hon själv aldrig blivit bjuden på!

Därför skriver jag

Det är en underlig känsla att sitta här och skriva om vad Christina har upplevt. Många frågar sig säkert varför jag gör det…med vilken rätt jag gör det…varför fortsätta älta? ”Han som gjort ett sådant förfärligt brott…vem är han att överhuvudtaget uttala sig?”

Jag gör det, för det förtroendet som Christina och hennes barn gett mig. Historien om en verklighet utanför all sans och vett. Jag gör det för att Christina själv inte orkar mer…inte nu. Det var jag som la bomben…inte för att skada eller döda, utan för att väcka uppmärksamhet åt något jag såg höll på att urarta till en katastrof. Något jag själv inte klarade av att hantera. Det gick riktigt fel, och jag har rättvist fått en rejäl påföljd för det. Men min handling har också utnyttjats på ett osmakligt och hänsynslöst sätt, till att förvanska, dölja och föreneka Christina och hennes barns omänskliga levnadsförhållanden, familjen (klanen Bladhs) kriminalitet samt åklagares (Per Håkan Larsson och Lars Lithner) jäv och godtyckliga myndighetsutövning.

Jag känner ett ansvar inför denna historia, som ingen vill höra…varken nu eller förr. Det duger inte att lägga locket på, och per automatik lägga ner alla utredningar, som skulle skänka klarhet i vad som gått fel, och vad som behöver rättas till. Det är inget fel på poliserna i Västra Götaland…felet sitter högre upp.

Det jag skriver är ingen historia från förr. Något från inkvisitionens 1400-tal, med kvinnor som bränns på bål. Det är skrivet nu, så nära i realtid det bara går. Alla finns…alla lever och verkar här och nu! Vår framtid kommer att läsa detta innehåll på ett helt annat sätt, än vad du som läsare gör nu. Kanske någon i framtiden kommer att utbrista ”Vad förskräckligt…hur kunde detta ske…varför gjorde då ingen något…vart var rättsväsendet, samhället och kuraget?” Tiden är nog inte mogen ännu, den ligger för nära oss. Vi har svårt att ta in, och få perspektiv på vår egen samtid. Den berör oss här och nu…det svåraste stället att befinna sig på…att ta itu med! Samma princip från denna bloggs microperspektiv till ett världsligt macroperspektiv, Guantanamo…idag?

I denna den bästa av alla världar…om jag får önska mig något:

Politiker och de beslutfattare inom rättsväsendet i Västra Götaland, agera här och nu. Bringa klarhet i vad som egentligen har skett i Kungälvs kommun både med stiftelsen Nicklas Bladhs minne och med avfallshanteringen. Sluta att uppföra er som konflikt rädda curlingföräldrar till de misstag som har begåtts!

Överlåt inte till framtiden att fördöma gårdagens oförmåga att lösa vår egen tids misstag!

Väninnors Svek 2

Christina hade egentligen bara två riktigt nära väninnor Ann-Sofi och Britta. Dom var också ”godkända” av maken Thomas. Med dom kunde hon få åka på kurser, fester och andra tillställningar med. Det var dom som visste mest om hur det var med maken, det var dom som Christina anförtrodde sig mest åt. Familjen Bladh och Brycke hade också rest mycket tillsammans, bland annat Turkiet, Kanarieöarna, Thailand, USA och till fjällen på barnens lov.

Britta och Christina hade haft flera Reiki kurser och en del föredrag ihop hemma hos Christina. De kurserna hade även till exempel kommunalråd Anders Holmensköld, Brittas make Daniel, Sven Berntsson, maken Thomas och hans mamma gått på. De som i polisförhören fördömde och tog avstånd från det dom tidigare uppskattat och själv använt sig utav.

Själv säger Britta i polisförhören 2011-07-28, 10:25

”och…jättefina kurser verkligen, väldigt fin nivå. Där det var, den här världen kan vara rätt flummig och rätt hysterisk och fanatisk och det var ingenting sånt som då var aktuell för varken mig eller Christina för det var bara det enkla och det naturliga som var som hon ville lära ut liksom, att det var väldigt enkelt att hjälpa sig själv. Jag vet inte hur mycket du är insatt i…men det är väldigt populärt nu för tiden med meditation med…yoga. Och sådant där för att hitta självläkning liksom”. ”Det var på det planet det var. Hon, som sagt var, fruktansvärt bra ledare, så hon kunde verkligen lära ut och få folk att, hon hjälpte jätte många grymt var det. Hon hjälpte folk att hitta styrkan i sig själva liksom så att de kunde klara upp sina liv. Hon ville…hon sa ju det till mig flera gånger att…absolut så ville hon att Thomas skulle göra det också, det var ju det viktigaste egentligen, att man har familjen runt sig som också fixar sig själva liksom, men han var med vissa gånger sedan så ramlade han tillbaks, så var han med, ja det gick så här fram och tillbaka hela tiden”.

Britta berättar vidare att hon tror Christina blivit misshandlad:

”Hon sa t o m att han hade slagit henne, vid ett par tillfällen och varit så där elak i orden då. Och detta tror jag, eller det har hon sagt själv också, att hon försöker dölja det så gott det gick för omgivningen och för sina vänner, för det var ju ingen som ville umgås med dem då om vi såg hans sida fullt ut”. ” Då vill man ju som kompis bara åka rätt ner och suga tag i henne liksom, nu tar vi dig, men då var hon så livrädd för Thomas. Hon sa, för hon hade sett så många fall där kvinnan inte fått den hjälp hon behöver runt sig då från samhället, då mannen söker upp och har ihjäl kvinnan, hon var helt säker på att det skulle bli så. Det var det som hon hänvisade till hela tiden, då kommer jag att dö, jag kommer dö, om ni kommer ner till mig nu då har jag tjallat och då kommer jag, då kommer han ha ihjäl mig. Hon var helt säker på det och det var så hon sa till oss.

På polisens fråga om hur Thomas relation till barnen hade varit svarade hon:

”Urusel, han har aldrig vari med på några skolavslutningar, har aldrig varit med på några uppträdande, aldrig på matcher, ingenting. Han har aldrig ställt upp dem.” ” han svär och han kan säga, han svär jätte mycket över dem och säga att de inte är någonting värda, och…äh…ja trycka ner dem…jag har aldrig hört det men Christina har berättat och ”min dotter” har berättat också, och vi hade spelat in vid något tillfälle också sådär, men tagit bort det sedan”.

Britta tyckte synd om Christina…mig gillade hon inte:

”Christina behöver vård…och jag kan känna att jag hoppas att den här Martin far och flyger allvärldens väg, för han är inte bra för henne”.

Britta hade också läst tidningarna, så ”fakta” flödade fritt angående ”stiftelsen” och Christina.

”Ja det är en fantastisk fin grej, men om hon har tömt kontot och lagt dem i annat land eller vad som helst, så är det riktigt supersjukt…å jag kan säga jag vill aldrig mer se…jag vill aldrig mer träffa henne”.

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”Och det har du läst i tidningen?”

”Ja, jag läste där jag har inte pratat med Christina om det heller”.

Såå…egentligen var det tidningsskriverierna som var anledningen till att Britta tog avstånd från Christina. Men inte bara det…Britta var också svartsjuk!

”…fast nu var Martin med också, i och för sig kan jag väl säga att jag aldrig riktigt tyckt om honom, för han har ju stört, han har ju kommit in och stört”

”Om det är två och ett halvt eller tre år sedan, kommer jag inte exat ihåg, men jag minns det så tydligt för jag minns det att jag var irriterad precis som en väninna kan vara när det kommer in en man i en annan kvinnas…eller väninnas liv liksom”

”…i takt med att de började umgås så var min vänskap inte så noga längre”

”Ja jag gled bort där liksom, och jag frågade flera gånger…för Ann Sofi fick den där Martin. Det var helt ok av någon konstig anledning, men jag fick inte det”

”Men jag blev hela tiden…hon sa hela tiden, javisst självklart, det är klart att du ska få det…vi säger till nästa gång och vi säger till, men jag fick aldrig veta det, jag bara veta det efteråt hur kul de haft liksom, men jag fick aldrig vara med. Och det förvånade mig jätte jätte mycket då, varför jag inte fick vara med”

”Vi åkte till Mundekulla i alla fall, det blev egentligen att jag fick vara med ungdomarna och hon och han var med varandra hela tiden. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade väl i och för sig kul, det var en rolig kurs vi gick på, men jag hade velat vara med henne”

”han sa då liksom att ”ja, hur länge har du jobbat liksom på Hagabadet”, ”jag har varit där fyra år” och då tyckte han liksom att ”ja, varför det, hur kan du stå ut så länge där” liksom han jobbat på Sturebadet då, det är ungefär samma sak då. ”Där var jag i ett halvår och sen…det är ju bara slasket som jobbar liksom på sådana ställen”. ”jaha” sa jag men…då blev jag arg då liksom, ja det är verkligen inget slask som jobbar liksom på Hagabadet. Dom är jättenoga med vad dom tar in för folk och det är superfina människor där, det håller jag inte med om liksom och sen tyckte jag att han var jätte dum efter det, för jag tycker att så säger man liksom inte till mig och mitt jobb och mina kollegor”.

”och då tyckte jag att det blev en sekt av det, när bara viss och de skulle göra grejer då…lite sjukt så…sen vet jag inte jag, jag kommer inte ihåg vad de gjorde en men när inte alla får vara, när det inte öppet för för alla och sådär då är det ju liksom lite konstigt”

Förhörsledare Lotta Börjesson: ”När blev det så att säga stängt för andra?”

”Det tyckte jag det blev när han kom in i bilden, så fram till dess att han trädde in i där så visste jag vem hon var trodde jag…”

Efter Brittas förhör blev alla runt Christina sekten…och jag sektledaren. Åklagaren fick styrkt ” det finns ingen som talar för Martins uppfattning om att Christina skulle varit utsatt för misshandel av maken”

Britta 40 år…???

När verkligheten blev en efterhandskonstruktion

Mitt brott är inget jag är stolt över eller vill försvara. Jag är djupt bekymrad över mitt eget handlande. Har all anledning att ta mig en riktig funderare över vad jag gjort, och hur jag i framtiden bättre ska hantera liknande situation. Brottet har öppnat ett helt universum inom mig…att jag kunde bli så bestört, irrationell och panikslagen.

Dåvarande läge kunde liknas vid en gisslansituation. Kunde inte prata med maken Thomas, det skulle vara en direkt fara för Christinas liv. Kunde inte prata med någon annan heller, utom då Christinas två närmaste väninnor (se nästa inlägg Väninnors svek 2, och tidigare inlägg Väninnors svek 1). Anledningen var Christinas rädsla för att någon i så fall skulle gå och prata med Thomas, ”prata honom tillrätta”. Det hade hon tidigare haft flera riktigt dåliga och smärtsamma upplevelser av. Att gå till polisen var det inte tal om ”Thomas känner folk överallt och kan dupera vem som helst…han får tag i mig vart jag än skulle fly”. Christina bokstavligen bad på sina bara knän ”gå inte till polisen…du vet inte vad du utsätter mig och barnen för…du har aldrig mött någon som Thomas…du fattar inte vidden av vem han är”. Så här i efterskott vet jag att hon hade rätt.

Mitt brott har exponerat ett helt universum, som jag tidigare inte lagt märke till…om kvinnosyn, rättsväsen och samhälle…om saker man bara inte pratar om.

Författarna Johanna Langhorst och Pernilla Glaser skrev i DN Debatt den 7/5-13. ” När någon ger språk och substans är ett fenomen som existerat länge, som miljöförstöring, rasism eller kvinnohat, är det enklast att börja prata om något annat. ”är det verkligen så farligt?”, ” Varför ska just du prata om det här?” , ”Om det vore så illa hade vi ju gjort något åt det för länge sedan.” Detta skrivet i anknytning till Maria Svelands bok ”Hatet”, och då lämpligheten att föra samtal om dessa hatfrågor och vem som i så fall har rätt att föra de samtalen.

Exakt så var min upplevelse när jag under mer än två års tid försökte prata om situationen för Christina och barnen ”Varför bryr du dig?, ”Hon kan ju bara gå där ifrån…det är ju hennes val…inte ditt”, ”Polisen och kvinnojourerna är de som ska ta hand om det…inte du”,. ”Det är jävligt sorgligt hur dom har det…men kan vi inte prata om något mer upplyftande”.

Det är mycket jag kommit fram till under den här resan. Omfattande insikter, tung undervisning och hårda läxor. En stötande kvinnosyn, ett svagt rättsväsende och ett blundande samhälle. Att gamla mansdominerande sociala mönster till stor del styr hur rättsväsendet handskas med utsatta kvinnor. Hur manliga ”nätverk” effektivt styr information och media så att den ”rätta bilden” kommer fram. Hur det görs så mycket för att dölja och maskera en brutal nuvarande närvarande verklighet för många kvinnor. Hur oerhört aggressivt bemötandet blivit när jag öppet och naket berättat vad jag upplevt och känt…en berättelse ingen ville höra. Min verklighet blev en efterhandkonstruktion.

Även om något är svårt att prata om eller ingen vill prata om det, så ska jag aldrig mer tiga, hålla tyst och bara grubbla över det själv…ALDRIG!

P.A.S Parental Alienation Syndrome

”Många undrar varför barnen deltagit i sekten runt Christina. För oss som sett förändringen av dem från goa o snälla barn till mer ilsket och aggressivt beteende finns inget som helst tvivel om att de fallit offer för Parental Alienation Syndrome (PAS).”
Citerat direkt från Kärna Bomben – Fakta Om Förövarna bloggen.

Egentligen vet jag inte om jag orkar bemöta allt som skrivs på bombfaktabloggen? Är så trött på dessa ihärdigt förbittrade män och detta hat…men det är väl också deras syfte. Läste Sophias inlägg på sin blogg! ”PAPPA, NEJ!” den talar för sig själv. Tog reda lite om PAS…det hon tillsammans med brodern skulle ha fallit offer för.

Richard A. Gardner utvecklade på 80-talet tänket bakom Parental Alienation Syndrome. Han ansåg att sexuellt umgänge med barn inte nödvändigtvis innebär ett övergrepp eller trauma för ett barn.

-Gardner ger vägledning till pappa: ”Han måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili.”

–Gardner ger till tips till mamma: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteende hos dem som inte förgriper sig på sina barn”.

-Gardner ser på barn: ”Barnet som utsatts för sexuella övergrepp anses allmänt vara ett brottsoffer, trots att barnet kan ha tagit initiativet till sex och förfört den vuxne”.

I och med dessa utgångspunkter menade Gardner att en stor grupp pappor felaktigt förlorat umgängesrätten med sina barn. Barnet bör då flyttas till den förälder som barnet tagit avstånd ifrån, som ett sätt att avprogrammeras.

Det ingår inte i klanen Bladhs moraliska samhällsansvar att värna varken om natur, familj eller barn. Inte svårt att förstå hur en kille som Gardner attraherar klanens självbild och strategi.

Som kuriosa kan nämnas att Sveriges motsvarighet till Gardner, läkaren och professorn Nils Göran Areskoug menar att feminismen är en global störning på psyknivå. Feminismen skulle rättfärdiga ett sjukt föräldrabeteende som genom en kollektiv psykos vunnit politiskt stöd.

Spretar lite hit och dit med klanen Blads samhällsbärararrangemang. Intressant hur klanen får ihop, dels att vilja representera kvinnojourer som Alla Kvinnors Hus (vilket i och för sig var ett bluffbrev) och samtidigt luta sig mot och vurma för Gardners PAS.

Enda sättet att handskas med psykopater på denna nivå, är att lägga ihop alla fakta dom översköljer en med…som var och en kan låta helt vettigt…men tillsammans bildar de en morbid sörja, helt skild från alla vedertagna moraliska och etiska normer.

Naturligtvis är jag inte något levande diagnosinstrument att avgöra exakt vad och vem som är psykopat. Problemet är att jag inte kan hitta något bättre ord för vad jag sett och upplevt. Så tills vidare, i brist på annat så använder jag ordet psykopat.

Vem är alienerad? Läser Sophias blogginlägg ”PAPPA,NEJ!” och grunnar vidare…

Illusion & fakta

En sak som jag undrat mycket över är Christinas roll i familjens bolag? Thomas Bladh var VD-styrelse (även om det var pappa Robert som låg bakom det mesta) och Christina suppleant. Finns det någon annan oredovisad överenskommelse på att så inte skulle vara fallet?

Likaså i stiftelsen? Christina satt i styrelsen. Ett styrelseuppdrag tillsammans med andra styrelsemedlemmar. Alla i styrelsen hade väl lika ansvar och tillgång till samma information som Christina? Ytterst ansvarig borde vara ordföranden? Sven Berntsson är den som innehaft den posten i alla år.

Christina var en av två kvinnor i ett gäng adrenalinstinna alfahanar, ekonomiskt äventyrliga entreprenörer och maktsträvande män.

Robert Bladhs analys på Kärnabombenfakta bloggen: ”Hur kan någon få sån fullständig kontroll över alla familjens handlingar så att det varit möjligt med alla dessa blufftransaktioner frågar sig vän av ordning och det frågar vi oss själva. Thomas och jag ställer oss först i kön som har blivit förda bakom ljuset och det är ju vi som är de som verkligen blivit lurade och drabbade. Tills idag finns 2 st. välfyllda A-4 pärmar med olika oegentliga handlingar”.

Att läsa ovan text, får mig att associera till ett par efterblivna dyslektiska byfånar! Det är ju patetiskt! Fått…vadå?? Har dom inget eget ansvar? Eftertankens kranka blekhet borde få dessa drabbade män, att främst fråga sig om de inte så snabbt som möjligt borde ställa sig först i kön till den myndighet som har möjlighet att utse varsin förmyndare åt dem! Har de under 20 års tid haft så dålig koll på vad som händer och sker runt omkring dem är de knappast kapabla till att ha hand om varken sig själva, sina egna eller andras ekonomier. Till råga på allt har de samlat ihop två stycken fulla A-4 pärmar med misslyckanden…i att hålla reda på vad som hänt och skett i de egna bolagen under 20 års tid… är det något att briljera över?

Så…enligt Robert Bladh har alltså ”en ljugande, insmickrande kvinna under 20 års tid lurat skjortan av svärfadern Robert, maken Thomas, sina barn, sina föräldrar och släktingar, sina döda farföräldrar, hela sin krets av jasägare och puss-puss, älska-älska, kram-kram-sägare, samt alla dom som jagat henne med krav om betalningar och inkasso t.ex. skattemyndigheten, kronofogdemyndigheten, tingsrätten, länsstyrelsen, boverket, försäkringskassan, stiftelsen ”Nicklas Bladhs minne”, bokföringsbyråer med revisorer, advokater för likvidering, alla kreditgivare, alla leverantörer till bolagen, alla samarbetspartner, alla beställare mm mm”…ingen hemma på 20 år…snyggt jobbat

Men det bästa illusionstricket måste ju ändå vara när Christina totalt lyckades förvrida huvudet på sin make. Helt av banan… så till den milda grad att han inte hade en aning om vart han hade varit, eller vart han hade arbetat någonstans under fyra år? Inte heller vart pengarna till deras miljonbåt kom ifrån eller vart pengarna till deras andra kvartsmiljonbåt kom ifrån, en lyx BMW för över halvmiljonen, kvartsmiljon Chevy-Jeep, en för flera miljoner ombyggd ladugårdsbyggnad, mm mm… ”Hade ingen aning… VA BA?” Lyxresorna till las Vegas, Mauritius mm mm…vart kom dom pengarna ifrån? ”VA BA?” I polisförhören berättade Thomas att Christina brukade sticka åt honom några hundringar då och då i fickpengar, han hade inte ens eget kontokort…”VA BA?”

Christina lyckades till och med under sin rättegång förhäxa Robert Bladhs, Thomas Bladhs, kommunalrådet Anders Holmenskölds och frifräsaren Sven Berntssons minne, intellektuella spänst och verklighetsuppfattning till att hamna på en rohypnol drogad amöbas nivå! Ovan fyra gentlemän unisont i kör: ”Vi vet ingenting… ööööö…det var hon…ööööö…Christina…VA!

Vilken bitch GRABBAR!!!

Gnällblogg

Kan faktiskt förstå och hålla med om att min blogg är lite av en gnällblogg. Ämnena är tunga, ibland svårförståeliga och speglar knappast ”solen i ögonen”, men för mig är det viktiga och väsentliga teman.

Det finns två bloggar till som kommenterar mitt tema ”Mitt bombade tonårsliv” som drivs av dotter Sophia, och ”kärnabombenfakta” som drivs utav svärfadern, farfadern och pappan Robert Bladh (fortsättningsvis namnger jag personer, allt skrivs ut där).

Ni som läser och följer dessa bloggar (över 5000 st. bara på min blogg) är ju i ett historiskt unikt läge… att få följa så olika verklighetsbeskrivningar från så helt olika håll. Snart kommer nog sonen Joakim också loss med sin blogg. Alla har handlat och handlar utefter sina sanningar, och sina övertygelser… vad som är rätt och riktigt lär ju framtiden få utvisa.

Sophias blogg ”Mitt bombade tonårsliv” är i mitt tycke en fin och rörande skildring av hennes liv, både allvar och humor. Hennes inlägg ”SAKNADEN EFTER NÅGOT MAN ALDRIG HADE” griper tag i mig. Ett fint förlåtande inlägg till sin egen pappa. Kan också rekommendera inläggen ”Sveket…”, ”Bomben part 3” och ”Varför kan dem bara inte släppa det?”. Ofrånkomligt blir jag naturligtvis både rörd och tagen av det hon skriver…men också så oerhört sorgsen och ledsen över att hennes egen pappa inte såg vilken fantastiskt fin och begåvad dotter han hade. Inte såg han heller vilken fantastiskt fin och begåvad son han hade. Det är en tragedi! Det strider så galet mot hela vår natur…mycket har gått så fruktansvärt fel!

Robert Bladhs blogg med kärnabombenfakta avviker något från Sophias och min. Ett helt annat uppsåt, perspektiv och sensmoral… andas lite tragedipornografi. Som jag uppfattar den är syftet mest att kränka, hämnas och försvara ”ni skall veta vem ni har att göra med” som Robert sa till Sophia när hennes mamma Christina blev anhållen. Det jag saknar är vad Thomas ”offret” Bladh själv tycker och känner. Har hittills inte sett eller läst något av det. Nåja…Robert är ju van att styra och ställa. Han var till och med närvarande och behjälplig vid flera av Thomas polisförhör. Tänk om Christina fått ha pappsen med på sina förhör?

Karnabombenfakta är också en informativ blogg. Har tidigare hävdat att mina och Christinas utredningar, domar och påföljder har kantats av mygel och förvanskning. Det låter konspirationsteoretiskt att påstå så, nästan som att skylla ifrån sig. Starkt och rakryggat när bloggen bekräftar mitt påstående. Robert skriver följande ”Vi hade även privata kontakter med kriminalare i vår bekantskapskrets och dessa gav sådana tips som att hoten var väldigt amatörmässigt utförda”… inte bara en kriminalare! Återkommer till nämnda hot i senare blogginlägg.

Kärnabombfakta speglar också ”psykopaters grepp” i bemärkelsen ”strategi”. Har fått en hel palett av uppslag från deras blogg att fortsätta mitt skrivande utifrån!

Kriminalinspektören kollar youtube

Intressant att leta bortplockat material (slasken) hos polisen Där hittade jag en tjänsteanteckning från kriminalinspektören Lotta Börjesson. Hon mår inte bra…hon har tittat på Youtube. Detta är den 2011-08-30. Lotta skriver:

” det har idag, 2011-08-30 kommit till polisens kännedom att det finns en film på youtube under sökordet soffan646.

Filmklippet är ca 3 minuter lång och heter ”Our life”. Sophia Bladh känns igen på filmen. Sophia Bladh är 14 år. Our life är en gangsterinspirerad musikvideo.

Musikvideon handlar om hämnd, att Robert, Monica och Sven inte längre är deras vänner, spring eller skjut och snart skall trädgårdstomten ner. Syftar ev till Monika och Roberts trädgård.

Per telefon tog jag Lotta Börjesson kontakt med Pernilla Nilsson socialsekreterare vid barn- och ungdomsenheten vid Kungälvs Kommun. De har ett pågående ärende för familjen Bladh.

Jag informerade henne att det inte känns bra att en 14-årig flicka finns med i en film där man pratar om hämnd och bomber med tanke på att hennes pappa fick benet avsprängt och där modern är skäligen misstänkt för medverkan i sprängdådet”.

Sophia tog bort videon från youtube. Om hon inte gjorde det fanns ju möjligheten att hon skulle flyttas till ett helt okänt familjehem någonstans i Sverige. Hon bodde vid detta tillfälle hos sin moster i en välkänd miljö och kunde där fortsätta sin skolgång i en miljö hon är uppväxt i.

Här saftar Lotta på ordentligt…”gangsterinspirerad musikvideo”, hennes pappa fick benet avsprängt”, ”modern skäligen misstänkt för medverkan i sprängdådet”!

Vad är gangsterinspirerad musik? Pappans ben skadades och var inte bortsprängt. Det fanns ingenting som tydde på att hennes mamma var involverad i sprängdådet, jag om någon borde väl veta det i så fall.

Ännu en gång censurerades information som kunde påverkat både min och Christinas rättegångar. Samtidigt får de sociala myndigheterna en felaktig bild av situationen vilket naturligtvis påverkade deras beslut angående relationen mellan Christina och hennes dotter.

Men kanske det värsta är nog att Lotta hindrat Sophia att uttrycka sin förtvivlan, frustration och ilska som hon gjort på ett helt lagligt sätt. Sophia har idag en egen blogg, och jag hopas att hon där kan lägga upp sin nya schysta musikvideo.

Informationen, makten och sanningen

Jag har stor respekt för att det kan finnas flera olika sanningar. På min blogg har jag försökt att beskriva min sanning, och i möjligaste mån även Christinas och hennes barns sanning. Det enda forumet som står till buds…för tillfället.

Det som tidigare stått i tidningarna har inte innefattat varken min, Christinas eller hennes två barns sanning och uppfattning…Många gånger inte ens dom faktiska omständigheterna.

Domarna bygger inte heller på vår redovisade sanning eller uppfattning. De bygger på den information som presenterats och redovisats under rättegångarna, vilken vi inte på något sätt kunnat påverka. Vi satt häktade med restriktioner, vilket innebar att vi varken kunde läsa tidningar eller meddela oss med omvärlden. Under den tiden plockade polis och åklagare fram all information som senare låg till grundför våra gedigna förundersökningsprotokoll (FUB). De blev informationsbasen till kommande rättegångar. Under tiden vi satt häktade hann tidningarna skriva hundratalas spaltmetrar…alla byggda på information från Christinas exsvärfar och åklagaren. Våra advokater hade yppandeförbud, den enda kanalen vi hade till omvärlden. Självklart fick denna ”information” ett starkt inflytande på den allmänna opinionen. Tror dessutom att jag inte är alltför djärv om jag påstår att det också starkt påverkade domare och nämndemän.

Obalansen och en snedvridning vad som redovisats eller tagits bort, bygger ju på det faktumet att jag utfört en olaglig och klandervärd handling. Den har ansetts så avskyvärd att varje försök till förklaring eller motivomedelbart framkallat en massiv protest och motreaktion. Det har då ansetts försvarligt att anpassa informationen så att en stereotyp och passande bild av verkligheten gick att presentera.

Att gå emot denna passande verklighetsbilden är inte helt ofarligt.

Hotbilden mot Christina är högst reell. För egen del är jag mycket osäker på hur långt Bladhs´ är beredda att gå, för att stoppa min blogg? Det har skett flera attacker mot min bloggsida som gjort att den ibland legat nere (exmakens bror är dataexpert).

Med tanke på det kontaktnät som familjen Bladh har, och deras desperation nu när informationen om deras ”imperium” undergräver dem i sina grundvalar, så är hotbilden inte bara tagen ur tomma intet. Självklart har händelsen med Christinas nära vän Susanne hasselsjö (som blev avrättad av sin ex sambo) också starkt påverkat Christina och hennes barn mått och steg. Det har förberetts flera försiktighetsåtgärder. Christina har kontakt med polisen, då både hon och dottern framför allt hotats av ex svärfadern. Polisen rekommenderar nu Christina att inte gå ut ensam. Hon har också sökt kontaktförbud för både ex maken, ex svärfadern och ex makens broder.

Tidigare hade Christinas ex make den fysiska makten över henne och barnen…med våld och det blint raseri kontrollerade han totalt sin familj. Nu när jag läser Bladhs´ bombfaktablogg slås jag av hur det blinda raseriet tagit sig verbal form. Fakta och information har här tagits till helt nya nivåer. En egen grandios självuppfattning blandad med en pervers längtan att krossa och kränka. Att blod skulle vara tjockare än vatten har helt oförbehållslöst kastats på soptippen.

Försöket att få tillbaka sina barn respektive barnbarn genom att kidnappa och kränka deras livshistoria på detta sätt verkar lika företagsamt som att bota huvudvärk med hagelbössa! Ett slags omvänd Darwinism!

Faktabomb

Klart att familjen Bladh inte är någon maffia familj i egentlig mening. Men jag kan inte låta bli jämförelsen med att Italienska maffian lagt under sig i stort sett all sophantering och sopsortering i både USA och i hemlandet. Precis som kollegerna på f. d Panrab (exmakens och Christinas bolag som ex svärfadern var med och styrde) så tar dom ”hand om” miljöfarligt riskavfall. Miljöbrott drar in en massa pengar, här som där.

Camorran i Italien reagerar ofta så, att när någon sviker familjen (vilket ofta hotar att avslöja den) så nödgas man förgöra den personen. Bästa sättet är att sprida desinformation och misskreditera svikaren för något den har svårt att värja sig mot. Eller varför inte rikta det man själv håller på med mot själva svikaren? I Bladhs´ värld blir svikaren Christina: brottsling, förövare, anstiftare, skurk, bedragare, konspiratör, förtalare, manipulatör, struntpratare, lögnare, förfalskare, förskingrare, vedergällare, hämnare, terrorist, angripare, planerare, hatskrivare, ekobrottsling, anklagare, hotare, sektledare sist men inte minst, mördare också. Detta är rena fakta på kärna bomben – fakta…en riktig faktabomb!

Maffian laborerar också med rättsväsendet efter bästa förmåga. Kommer osökt att tänka på åklagare Per Håkan Larsson som lade ner miljöanmälan mot Christina exmake åtta dagar innan min rättegång? Han hade då tillgång till samma information som det nu står om i tidningarna. Var det så åklagaren hanterade sin objektivitetsplikt på? Eller ville han bara inte fläcka ner kompisens rykte? En annan tillfällighet är att Christinas åklagare Lithner inte lyckades hitta familjeföretagets bokföring, det som hon bland annat fälldes på. Först efter Christinas Hovrättsdom fann hon bokföringen hos polisens egna registrator!

Självskrivet omger sig maffian också med personer som är beredda att gå långt utanför lagens gränser för att skydda ”familjernas ”heder och ära. Familjen Bladhs´ vän Daniel Brycke bekräftar i sina polisförhör att Christinas ex make haft kontakt med västklädda MC-gäng XX sedan sonen Nicke omkom 2002. Det var dom som skulle ”ta hand om” Kenneth (se hans brev) för att han 2010 gått till Kungälvs kommun och berättat om familjen Bladhs´ miljöbrott (Det som Kungälvsposten skrivit om).

Känns verkligen fånigt att resonera med en annan blogg. Men kan inte låta bli att citera: ”De (jag och Christina) har blivit dömda och skall nu sitta i finkan och skämmas. Alla dömda skurkar skall veta hut, inklusive dessa”.

Tänk om det finns folk här som haft med familjen Bladh att göra…gäller det dom också? Finns det bättre sätt att förbereda sig för en eventuell egen framtid i finkan!